Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettin-Berlin-kanalen - Stettiner haff - Steuart, sir James Denham - Steub, Ludwig - Steuben, Friedrich Wilhelm August Heinrich Ferdinand von - Steubenville - Steuchius, Petrus - Steuchius, Mattias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finowkanalernas hufvudsträckning i östlig riktning fram
till Oder vid Hohensaathen, hvarefter leden följer
Oder till Stettin. Kanalen från Berlin till Oder är
omkr. 100 km. lång. Kanaldjupet är i midten 2,55 m.;
bottenbredden 20 m. och minsta krökningsradien
med få undantag 1,000 m. Kanalen kan användas af
fartyg med intill 65 m. längd, 8 m. bredd och 1,75
m. djupgående, lastande omkr 600 ton. I sin östra
del höjer sig kanalen genom en vanlig sluss med
6 m. slussningshöjd, fortsätter i en 50 km. lång
sträcka öfver landhöjden och sänker sig nära Oder
ej mindre än 36 m., hvilket fall öfvervinnes
med en slusstrappa, bestående af 4 slussar med
9 m. sänkning. Vid Eberswalde föres kanalen som
brokanal öfver fyra järnvägsspår. Kanalbyggnaden
som beslöts 1905, beräknades kosta 43 mill. mark.
Fr. E.
Stettiner haff l. Pommersches haff, strandsjö
i preussiska prov. Pommern, bildad af den där
utmynnande Oder, är genom öarna Usedom och Wollin
skild från Östersjön, med hvilken den eger samband
genom flodarmarna Peene, Swine och Divenow. Areal 800
kvkm. Haffet, hvars östra del kallas Grosses haff och
västra Kleines haff, upptar jämte Oder några
mindre vattendrag. Genom detsamma, som f. ö. är ganska
grundt och på många ställen igenväxt med säf, går en 7
m. djup vattenväg till Stettin, till en del följande
Swine, men genom den 4,5 km. långa Kaiserfahrt
afskärande östra delen af Usedom. På S. besegrade en
svensk flottilj 10 sept. 1759 en preussisk, af hvars
fartyg endast tre undkommo (se Rutensparre).
(J. F. N.)
Steuart [stjo’et], sir James D en h a m, brittisk
nationalekonom, f. 21 okt. 1712 i Edinburgh,
d. 27 nov. 1780 i Lanarkshire, blef 1735 advokat,
företog vidsträckta resor på kontinenten, måste som
delaktig i upproren till förmån för den stuartske
pretendenten lämna brittiska riket efter slaget
vid Gulloden, fick sedermera återvända och erhöll
fullständiga medborgerliga rättigheter. En man
med vidsträckt bildning, blef han en betydande
systematisk framställare af en modifierad merkantilism
(se Merkantilsystemet). Hans förnämsta arbete,
Inquiry into the principles of political eco-nomy
(2 bd, 1767; flera uppl.; öfv. till ty. och fr.},
sköts med tiden alldeles i bakgrunden af Ad. Smiths
klassiska verk. Oklar och famlande på många punkter,
anteciperade dock S. åtskilliga kommande forskare,
särskildt Malthus i befolkningsfrågan. Hans
samlade arbeten utgåfvos 1805 under titeln
Political, methaphysical and chrono-logical
works. Litt.: Feilbogen, "J. S. und Ad. Smith"
(i "Zeitschrift fiir staatswissenschaft", 1889).
E. H. T.
Steub fstöjb]. Ludwig, tysk författare, f. 1812 i
Aichach, d. 1888 i Munchen, var 1834-36 ämbetsman i
Grekland och sedan 1845 advokat i Munchen, författade
Bilder aus Griechenland (1841; ny uppl. 1885)
samt behandlade etnografiska och kulturhistoriska
förhållanden i alpländerna, bl. a. i Zur rätischen
ethnologie (1854), Zur ethnologie der deutschen
Älven (1887), hvarjämte han skref flera underhållande
reseberättelser från alpvärlden samt romaner, noveller
och lustspel. Hans s j älf biografi, Mein leben,
utgafs 1883 (med tillägg af F. Dahn;.
Tryckt den 15/io 17
Steuben [stö’jben], Friedrich Wilhelm August Heinrich
Ferdinand von, general i nordamerikansk tjänst, f. 15
nov. 1730 i Magdeburg, d. 28 nov. 1794 i Steubenville,
staten New York, deltog som frivillig i preussisk
tjänst i Österrikiska arf-följdskriget från 1744, blef
löjtnant 1753 och deltog med utmärkelse i Sjuåriga
kriget (1756 -63). S. tog 1763 i afsked med kaptens
rang och blef 1775 öfverste i badensisk tjänst. 1777
begaf han sig till Amerika, blef af Washington
anställd som generalinspektör för republikens armé
med generalmajors rang och arbetade nitiskt för härens
organisation och utbildning. Äfven som anförare inlade
han betydande förtjänst, i det han hufvudsakligen
afgjorde segern vid Monmouth (1778) och 1780-81 var
befälhafvare i Virginia, som han med små resurser
framgångsrikt försvarade. Staterna Virginia, New York,
New Jersey och Pennsylvania förlänade honom jordagods
till tack för hans värdefulla militära tjänster,
och af kongressen erhöll han 1790 en pension. 1910
restes i Washington midt emot Hvita huset hans staty
(mod. af A. Jäger), och en af amerikanska regeringen
åt kejsar Vilhelm och tyska folket förärad duplik af
denna restes 1911 i Potsdams "Kommendanturgarten". Jfr
F. Kapp, "Leben des amerikanischen generals
von S." (1858), och G. W. Greene, "The german
element in the war of independence" (1876).
V. S-g.
Steubenville [stjö;benvill], stad i nordamerikanska
staten Ohio, vid Ohio. 22,391 inv. (1910). Staden
är medelpunkt i ett stort koldistrikt
och eger flera pappers- och glasfabriker,
maskinverk-städer m. m. (tillverkningsvärde
1909 omkr. 21 mill. doll.). Uppkalladt efter
F. W. A. H. F. von Steuben (se föregående
art.), erhöll S. stads-privilegier 1851.
(J- F. N.)
Steuchius [stökius], släkt, hvaraf en gren
adlades 1719 med namnet S t e u c h. 1. Petrus S.,
superintendent, f. 8 maj 1605 i Lerbo i Södermanland,
d. 16 dec. 1683 i Säbrå, hette eg. S t ö k. Han
blef 1624 student i Uppsala och 1629 prästvigd,
promoverades 1632 till magister samt utnämndes 1633
till physices lektor i Strängnäs, hvarefter han
1638 befordrades till teol. lektor och kyrkoherde i
Fogdö. 1644 kallades han af drottning Kristina till
hofpredikant och förordnades 1647 till den förste
superintendenten i Härnösand öfver större delen af
Norrland med lappmarkerna. I detta ämbete arbetade
han med outtröttlig ifver, i det han bl. a. lärde sig
finska och lapska språken för att själf kunna träda i
beröring med befolkningen samt genomdref inrättandet
af flera folkskolor äfvensom af ett gymnasium och
en trivialskola i Härnösand. - 2. Mattias S., den
föregåendes son, ärkebiskop, f. 26 okt. 1644 i Fogdö,
d. 2 aug. 1730 i Uppsala, studerade i Uppsala och
företog 1667-72 en studieresa genom
26 b. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
