Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkolstjära - Stenkrabborna - Stenkrasse - Sten Kristiernsson - Stenkross - Stenkrossning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Stenkrabborna-Stenkrossning
1256
medel m. m., för metallextraktion och framför allt
som konserveringsmedel för trävirke. Emellertid
bearbetas oljorna vanligtvis vidare för utvinnande
af de många ännu värdefullare produkter, som ingå
i desamma. Lättoljan består till största delen
(60-65 proc.) af bensol och dess homologer. Dessutom
förekomma i densamma 5-16 proc. naftalin, 5-15
proc. omättade kolväten, 5-10 proc. feno-ler
och l-6 proc. baser (hufvudsakligen pyridin, se
d. o.). Eg. v. är i allmänhet omkr. 0,93. Lättoljan
utgör ett viktigt utgångsmaterial för framställning
af i synnerhet bensol (se d. o.) och toluol (se
d. o.). För utvinnande häraf (fig. 2) underkastas
oljan fraktionerad destillation, sedan omättade
kolväten, fenoler och baser först uttvättats
medelst utspädd natronlut, som upptar fenolerna, och
utspädd svafvelsyra, som aflägsnar pyridinbaserna,
och slutligen med koncentrerad svafvelsyra, som
förhartsar och upptar de omättade kolvätena. Då
resp. kokpunkter för bensol (81°) och toluol (110°)
ligga hvarandra rätt nära, måste destillationen
upprepas flera gånger och i destillationspannor
med mycket effektiva kolonner med från 5 ända till
12 m. höjd. Pannornas rymd varierar mellan 2 och
25 kbm. Ur lättoljan brukar man kunna få omkr. 40
proc. bensol, 12 proc. toluol samt af högre kolväten
omkr. 6 proc. xylol och 4 proc. solvent-nafta
(se d. o.). - Mellanoljan innehåller omkr. 40
proc. naftalin, 20-30 proc. fenoler (hvaraf omkr. */3
fenol - kristalliserad karbolsyra - och 2/s kresoler)
och omkr. 5 proc. pyridinbaser. Eg. v. varierar
mellan 0,96-l,03. Efter någon tids lagring eller efter
konstgjord afkylning af oljan utfaller största delen
naftalin, hvarefter oljan frånskiljes och bearbetas
vidare genom frak-tionering. Yanligen upptagas härvid
tre fraktioner: 1. Råbensol II, hvartill räknas allt,
som öfverdestillerar före 165°, hvilken fraktion
bearbetas tillsammans med lättoljan; 2. karbololja
mellan 165°-200°, som innehåller hufvudmassan
af fenoler och pyridinbaser; 3. naftalinolja
mellan 200°-220°, som hufvudsakligen används för
trä-impregnering eller som brännolja. Blandad
med tyngre fraktioner går den i handeln under
namnet kreosotolja (se Fenol). - Ur karbololjan
frigöras fenolerna genom uttvättning med utspädd
natronlut. Härvid bildas natriumfenolat, som går i
vattenlösningen, hvilken frånskiljes och behandlas
med svafvelsyra eller kolsyra, hvarvid fenolerna
utfällas. De utgöra en mörkbrun, klar vätska med
eg. v. l,oe. Genom skarp och omsorgsfull fraktionering
uppdelas denna i kristalliserad karbolsyra
(kokpunkt 184°, smältpunkt 41), o-kresol (kp. 191°)
samt en blandning af p- och m-kresol (kp. 201°,
resp. 204°). Karbolsyran har stor användning som
desinfektionsmedel och är dessutom utgångsmaterial för
framställning af pi-krinsyra, salicylsyra och flera
andra viktiga läkemedel, för vissa färgämnen samt
för konsthartser. Kresolerna användas likaledes som
desinfektionsmedel, ofta med tillsats af såplösningar
(lysol, se d. o.), samt inom färgindustrien. I form
af kresolkalcium har den vidare på senare åren fått
stor användning som impregneringsmedel för trä. -
Karbololjans basiska beståndsdelar uttvättas medelst
svafvelsyra, sulfatlösningen sönderdelas medelst
natronlut, och de fria baserna underkastas
fraktionering, hvarvid bl. a. erhållas pyridin
och denatureringsbaser. - Tungoljan är i färskt
tillstånd en något trögflytande brun- eller
grönaktig vätska med eg. v. l,os-l,05. Efter
afkylning utkristallisera stora mängder naftalin,
ända till 35 proc., förorenad af antracen,
fenantren, karbasol m. m. Den frånskilda oljan,
som nu är mera tunnflytande, innehåller upp till 15
proc. sura beståndsdelar, hufvudsakligen kresoler,
samt omkr. 5 proc. basiska ämnen, hufvudsakligen
pyridin och kinolinbaser. Oljan uppdelas stundom
genom fraktionerad destillation i karbololja,
naftalinolja och antracenolja, hvilka sedan bearbetas
tillsammans med motsvarande fraktioner ur mellanoljan
och antracenoljan. Oftast används tungoljan utan
vidare bearbetning blandad med naftalinolja
och tyngre fraktioner som impregneringsmedel
(kreosotolja), brännolja m. m. - Antracenoljan är en
tämligen tjockflytande, fetaktig, gröngul vätska af
egendomlig lukt med eg. v. l,5-l,15. Genom filtrering
frånskiljes råantracen, hvarefter oljan används som
impregneringsmedel, absorptionsvätska för naftalin
eller bensol ur lysgas, lösningsmedel för beck och
kautschuk, smörjoljesurrogat m. m. Genom tvättning
af råantracenen med solventnafta o. d. erhålles
50-procentig antracen, som i färgfabrikerna
vidare renas och bearbetas på alisarin- och
indantrenfärgämnen. Den använda tvättoljan har från
råantracenen upptagit naftalin, fenantren, fluoren,
karbasol m. m., hvilka ämnen kunna frånskiljas ur
oljan. Särskildt kar-basolen är af intresse. För
blott några år sedan ansågs denna vara tekniskt
värdelös, men är numera utgångsmaterialet för
några af tjärfärgsindu-striens mest äkta färger,
t. ex. hydronblått. Den ur de olika oljefraktionerna
erhållna rånaftalinen används för framställning af
kimrök eller som bränsle. Oftast bearbetas den på ren
naftalin (se Naftalin), ett utmärkt konserveringsmedel
och ett viktigt utgångsmaterial för vissa färger
samt sprängämnen.
Tabell, utvisande ungefärliga mängden af de viktigaste
i stenkolstjäran förekommande ämnena: ammoniak
O,is, vatten 4,5, bensol l, toluol 0,3, xylol 0,2,
solventnafta 0,5, kreosotoljor 14, antracenolja 11,
fenol 0,3, kresol 1,4, pyridinbaser 0,2, antracen 0,6,
karbasol 0,i, fenantren 0,i, naftalin 6, tjärgrafit
18 och beck 35 proc.
Litt.: Lunge och H. Köhler, "Die
industrie des steinkohlenteers und des
ammoniaks. I. Steinkohlen-teer" (5:e uppl. 1912),
och G. Kraemer och A. Spilker, "Steinkohlenteer"
(i Muspratfs Chemie. 4:e uppl. 1905, bd VIII).
L B. T. O.
Stenkrabborna, Lithodes, zool., ett släkte af de
s. k. kortstjärtade kräftdjuren (Brachyura), ha
pä-ronformig bål, utlöpande i en snabel, vid hvars
sidor ögonskaften sitta i djupa gropar. L. arctica,
12-15 cm., finnes vid Nord-Europas kuster. L-e.
Stenkrasse, bot. Se H u t c h i n s i a.
Sten Kristiernsson till Salestad, riksråd. Se
Oxenstierna 6.
Stenkross. Se Krossverk.
Stenkrossning, L i t o k l a s t i k, L i t o t r i
t i 1. Litotlibi, kir., operation, som består däri,
att man vid närvaro af sten i urinblåsan inför ett
instrument genom urinröret och söker fatta stenen
samt söndersmula densamma. Först 1812 uppfann Gruit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
