Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenflycht, Johan - Stenfors - Stenfot - Stenfris - Stenfrukt - Stenfruktmögel - Stenfrö - Stengalla - Stengelen, Jakob van - Stengeten - Stengods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Stenfors-Stengods
1226
litauiska trupper stötte till. Mot S:s varningar inlät
man sig vid Kowalewa med sachsiske generalen Bozen i
en batalj, som slutade med polackernas nederlag. Sedan
stillestånd slutits emellan Sachsen och republiken,
lämnade S. Polen, uppsökte 1717 kung Karl i Lund
och var sedan som oftast hans sällskap på resor
och i fält. Konungen uppdrog åt honom att ge den
unge hertig Karl Fredrik af Holstein handledning i
militärsaker. I Norge förde S. 1718 befäl öfver 900
ryttare och dragoner. När prins Fredrik af Hessen
efter Karl XILs död lät utdela krigskassan bland
generaler och öfver-star, föll intet på S:s lott. Han
tog 1719 afsked och gick 1720 i holsteinsk tjänst, där
han blef generalmajor, samt vistades hos hertig Karl
Fredrik en tid i Ryssland och sedermera i Holstein. Då
han 1730 i enskilda affärer besökte Stockholm, blef
han arresterad och af Svea hofrätt summario processu i
jan. 1731 dömd till landsförvisning, emedan han 1721
i bref från Petersburg till åtskilliga personer sökt
verka för hertigens af Holstein succession. I Polska
tronföljdskriget deltog han på Stanislaus’ sida. Han
utmärkte sig vid Danzigs försvar mot ryssarna 1734,
särskildt vid stormningen 9-10 maj, och var Stanislaus
följaktig, när denne 27 juni hemligen smög sig ur
staden och begaf sig till Königsberg. S. skyndade
till södra Polen och understödde den för konungens
sak bildade generalkonfederationen i Dzikow, nära
Sando-mierz (nov. 1734), och efter dess sprängning
förde han i det af honom insurgerade Podlachien 1735
ett förbittradt gerillakrig mot öfvermakten - de
sista vapenskiftena i Polska tronföljdskriget. S.,
som en tid vistades hos Stanislaus i Lothringen,
blef fransk generallöjtnant och valdes 1738 till
öfverkommendant i Hamburg. Han hade 1731 och 1738
hos riksdagen sökt ändring i hof rättens dom. Efter
hattpartiets seger upphäfdes denna genom k. resolution
31 jan. 1739 "i anseende till S:s sedermera visade
goda och berömliga uppförande". Hans önskan om ett
befäl i det 1741 utbrutna kriget mot Ryssland kunde
general en chef Ch. E. Lewenhaupt ej tillstyrka af
hänsyn till den jalusi, som detta skulle väcka "hos
herrar generalmajorer och den öfriga armén". Men
sedan Lewenhaupt på sommaren 1742 hemkallats, hörde
regeringen sig för hos S., om han ville öfvertaga
befälet efter denne. S .var emellertid ej hågad att
obetingadt på in därpå. Han återvände emellertid
s. å. till fäderneslandet. Vid riksdagen 1742-43
arbetade han, då led. af riddarhuset, först för
hertig Peters af Holstein, sedermera för Frankrikes
kandidat prinsens af Birkenfeld val till tronföljare
och höll för sistnämnda ändamål med franska pengar
öppen taffel för 30 riksdagsmän, men tyckes med
tiden ha blifvit förtrogen med den, som till slut
valdes, Adolf Fredrik, och ha gynnat hans planer
på utvidgad konungamakt (1751). S. hade under sitt
äfventyrsrika lif förvärfvat sig ett ej föraktligt
mått af bildning; han behärskade bl. a. latin, tyska,
franska och polska. Hans berättelse om 1718 års
fälttåg är tryckt i "Norsk milit. tidsskr.", bd 65
(1902j. S. var sedan 1723 gift med kosackfältherren
Orliks äldsta dotter Anastazya (f. 1691, d. 1728).
J. Th. w.
Stenfors, järnbruk och mek. verkstad samt
trä-förädlingsfabrik jämte kvarn och såg i
Tingsås
socken, Kronobergs län, vid den från Kyltes
jon (140 m. ö. h., 5,i kvkm.), Fiskestadssjön
(136 m. ö. h., 6,5 kvkm.) och Ygden (130
m. ö. h., 5,3 kvkm.) kommande, genom Tiken
(124 m. ö. h., 6,5 kvkm.) flytande Bräkneån,
strax nedanför sistnämnda sjö. Tax.-v. 48,000
kr. (1916). Egare majoren och riksdagsmannen Aaby
Ericsson på Gåfvetorp. Tillverkning företrädesvis af
landtbruksredskap. Bruket privilegierades 1680 för
Paul Rudebeck och anlades först på Ekeryds egor, men
flyttades i början af 1700-talet till sin nuv. plats
på Brakens egor och fick namnet S. efter 1748, då
manufakturverket privilegierades. Tillverkningen
utgjordes ännu på 1870-talet af något stångjärn
jämte manufaktur.
Stenfot, ett på en byggnads grundmur al sprängd,
tuktad eller huggen sten (såsom granit, sandsten,
kalksten o. s. v.) uppfördt murverk, som tjänar
till att höja ytterväggen öfver marken och
bilda en öfvergång emellan denna senare och den
vertikalt uppstigande yttermuren. I stenfoten
anbringas dels lufthål för ventilering under
bottenvåningens golf, dels ljusöppningar för
belysning af källarutrymmen. Jfr S o c k e 1.
C. G-m.
Stenfris, bygnk. Se Fris.
Stenfrukt, Drupa, bot., är en till utseendet bärlik
frukt, som därför också af allmänheten ofta benämnes
bär (körsbär, häggbär o. s. v.), men dock lätt
skiljes från det verkliga bäret därigenom, att fröet
närmast omges af ett benhårdt skal (fruktväggens
innersta lager), utanpå hvilket finnes en köttig,
saftig massa, fruktköttet, som skyddas af en fast
hinna. Yanligen innehåller stenfrukten blott ett
rum och en sten med blott ett frö. Undantagsvis
förekomma 2 frön, t. ex. i s. k. "filippinmandlar"
(se Filippin). Hos kokos-frukten är det yttre lagret
i moget tillstånd ved-artadt och groftradigt af en
mängd kärlknippen. Hos mandelfrukten och valnöten
är fruktköttet föga saftigt, nästan läderartade I
kaffefrukten finnas 2 stenar med mycket tunt skal; hos
Rhamnus finnas 2-4 stenar o. s. v. Jfr Kär n-frukter.
O. T. S. (G. L-m.)
Stenfruktmögel, sjukdom på frukterna af körs-Trär
och plommon Se Fruktmögel. J- E-n.
Stenfrö, bot. Se Lithospermum.
Stengalla, veter. Se Hoflidanden.
Stengelen, Jakob van, byggmästare (födelse-och dödsår
okända), hade gått i svensk tjänst senast 1569, från
hvilket år han var byggmästare i Viborg och höll
på med anläggandet af den s. k. nybefästningen, men
förstärkte samtidigt såväl den gamla stadsbefästningen
som slottet. Från 1575 synes han äfven ha haft
att göra med kyrkornas och skolstugans i Viborg
"förfärdigande", och från 1576 fick han också
inseende öfver Nyslotts förstärkande. 1577 byggde
han ett blockhus på Siikaniemi vid Viborg, men 1578
tyckes han ha lämnat sin befattning. 1584 fick han
öppet bref på att åter vara byggmästare på Viborg,
men kort därefter lämnade han sin plats. L. WrsonM.
Stengeten, zool. Se Genisen.
Stengods benämnas sådana lervaror, som icke äro
porösa, utan i brottet glasiga och som ha mer eller
mindre oren färg. Stengodsföremål variera mycket
både till beskaffenhet och tillverk-ningssätt. De
brännas vid mycket hög temperatur, omkr. 1,300°,
och få därigenom en starkt sintrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
