Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffens, Henrik - Steffens, Haagen Krog - Steffensia - Steg - Steganografi - Steganopodes - Steganosi - Stege - Stegeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begaf han sig 1802 till Köpenhamn. Där utöfvade
han genom sina geniala föreläsningar i naturfilosofi
och genom sitt väckande personliga umgänge ett
epokgörande inflytande på tidsandan, i det han i
strid mot den ännu då härskande rationalismen
införde nyromantikens nya tankar och stämningar.
Särskildt betydelsefullt blef i detta hänseende
hans inflytande på Öhlenschläger, men inverkan
rönte äfven Grundtvig, bröderna Örsted, Mynster
m. fl. Ett minne af hans Köpenhamnsföreläsningar
är Indledning til filosofiske forelæsninger
(1803; ny uppl. med inledning af H. Höffding
1905). Han kallades 1804 till professor i filosofi
och naturvetenskap i Halle. Där utöfvade han
starkt inflytande på Schleiermacher, flyttade 1811
till Breslau och 1832 till Berlin. Under dessa år
deltog han i den tyska frihetskampen mot det
franska förtrycket. Längre fram bekämpade han
så väl den från universiteten utgående radikala
rörelsen som ock regeringens planer till en kyrklig
union. Utom de nämnda båda skrifterna författade
han; på tyska, Anthropologie (1822), flera
religionsfilosofiska skrifter, noveller (1837—38) med
ryktbara naturskildringar (bl. a. Die vier norweger,
1827—28; "De fyra norrmännen", 1836) samt
en kulturhistoriskt värdefull själf biografi, Was ich
erlebte (10 bd, 1840—45; 2:a uppl 1844—46;
senast 1908, utg. af Gundelfinger). där han äfven skildrar
sitt besök i Sverige. Hans Nachgelassene
schriften utgåfvos 1846. — Som filosof var
S. anhängare af Schellings naturfilosofi, men
hade djupare naturvetenskapliga insikter än sin
lärmästare. Ett religiöst grundintresse uppbar
hans tänkande, i det att han i allt sträfvade efter
att uppspåra den grundkraft, hvaraf han ansåg
allt vara lägre och högre uppenbarelseformer, men
därjämte framträdde hos honom en genomgående
individualistisk tendens, ju mera individualiserad
en naturform är, desto mera ansåg han den ha
oändlighetens prägel, genom större innehåll och
rikare motsättningar stå universalitetan närmare.
— Litt. H. Gelzer, "Zur erinnerung an H. S."
(1845). A Helffrich, "H. S und die wissenschaft
der gegenwart" (1845), R. Petersen "H. S."
(1881), V Andersen, "Guldhornene" (1896), R.
Bruck, "H. S." (1906), F. Karsen, "S:s romane"
(1908), och W Rudloff, "H. S:s pädagogische
anschfliningen" (1914).
S—e
Steffens, Haagen Krog, norsk arkivman
och släktforskare, f. 1873 i Kristiania, d. där 1917
som arkivarie vid riksarkivet (sedan 1907), författade
bl. a., Slægten Stang (1905), Slægten Aall
(1908), Norske slægter (2 bd, 1911 o. 1915; bd 3
förelåg i det närmaste färdigt vid hans död), Den norske
centraladministrations historie 1814—1914 (1914)
och Kragerö bys historie 1666—1916 (1916),
hans hufvudarbete. Tills, med amtmannen
V. Ullmann redigerade han en ny uppl. (1909) af
Conradne Dunkers "Gamle dage".
K. V. H.
Steffensia, bot. Se Piper, sp. 913.
Steg, boktr., största sorts utslutning. Se
Format 2, Tryckform och Utslutning.
Steganografi (af grek. stegano’s, öfvertäckt,
dold, och gra’fein, skrifva), lönnskrift (se d. o.).
Stenanopodes, zool. Se Årfotade fåglar.
Steganosi l Steganaase [-åse], fjäll. Se
Norge, sp. 1379.
Stege, ett enklare slag af trappa, utförd af trä
eller järn och vanligen bestående af två ståndare
(motsvarande vandstyckena å en trappa) förbundna
med ett antal på sinsemellan lika afstånd insatta
spjälor eller pinnar, hvilka tjänstgöra som trappsteg.
Flyttbara stegar af olika slag, skarfstegar
m. fl., användas bl. a. i stor utsträckning
inom brandväsendet (se d. o., sp. 1496).
Fasta stegar förekomma stundom i st. f. trappor af
utrymmes- eller kostnadsskäl i torn och industriella
byggnader samt äfven, då vanligen af järn, vid
maskinanläggningar, inom fartyg o. s. v.
Repstegar bestå af mellan två linor infästa
träribbor.
Fmn.
Stege, stad i Danmark, på Möns norra sida, vid
S. Nor. 2.430 inv. (1911) förutom 2,660 i S.
landsförsamling. 2 banker och 2 sparbanker samt
1 sockerfabrik. Af stadens forna portar kvarstår
Mölletaarnet från 1500-talet, nu ett fridlyst
minnesmärke. S. fick 1268 stadsrättigheter och blef
på 1200- och 1300-talen gång på gång intaget.
Här fanns nämligen ett starkt befäst slott, Stegeborg;
1534 öfverrumplades och förstördes detta af
stadens borgare. Vid S. stod 29 maj 1659 en häftig
strid mellan Möns inv. och svenskarna, som
därefter besatte ön.
E. Ebg.
Stegeborg. 1. S. eller rättare Stäkeborg,
gammalt slott, beläget i Ö. Ny socken, Björkekinds
härad, Östergötlands län, på en holme i Slätbaken,
som är förenad med fastlandet i s. (Skällviks
socken) genom en bro och har färjeförbindelse
öfver segelleden i n. Antagligen har här mycket
tidigt funnits en borg (fornborg); i en senare tid
tillkom det gamla S. (att döma af ruiner, som 1902
f. undersöktes genom Vitt. hist. o. ant. akad.,
beläget vid Yxeltorpsviken s. v. om slottsholmen)
som skydd för den tidigt betydande staden
Söderköping, omtalad redan under 1100-talet. I början
af 1300-talet hade konung Birger där ofta sin
hofhållning. 1318 tillfångatogs där hans son hertig
Magnus, hvilken fördes till Stockholm och
halshöggs. Samtidigt lär slottet ha i grund förstörts
och omtalas ej sedan på några årtionden, utan i
st. en under S. lydande gård Skialdovik l.
Skieldvigs slott, som än var kungsgård, än
tillhörde biskopen i Linköping. Mot slutet af 1300-talet
återuppbyggdes S., nu på Stäkeholmen,
innehades 1391 af en tysk fogde och inlöstes af
drottning Margareta. Under befrielsekriget mot
konung Erik togs slottet af Engelbrekt. Sedan
konung Erik 1435 återfått makten, fick han ock
detta slott, som 1436 lämnades till riksföreståndaren
Karl Knutsson (Bonde), hvilken anförtrodde det
till sin svåger, riddaren Nils Stensson (Natt och
Dag). Denne missbrukade Karls förtroende, hvilken
måste utkämpa många strider framför detta
slott. I senare tider innehades slottet af den
mäktige Ivar Axelsson (Tott), hvars fogde 1487 tvangs
att afträda det till Sten Sture d. ä. Det innehades
sedermera af Svante Nilsson (Sture). S:s län
utgjordes vid denna tid af hela sydöstra Östergötland
s. om Roxen och Slätbaken samt Björkekinds
härad n. om sistnämnda vik. 1521 försvarades
slottet af Nils Bosson (Grip) och Holger Gera för
konung Kristians räkning mot Arvid Västgöte, men
uppgafs i dec. s. å. af Berend von Melen efter
flera fruktlösa undsättningsförsök af Sören Norby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
