Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stedman, Edmund Clarence - Stedt, Johan Axel - Stedtinden - Steeg, Jules Adolphe Théodore - Steel city - Steele - Steele, sir Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Stedt-Steele
1144
goda antologier, en upplaga af Poe (med Wood-berry,
1894-95) o. s. v.
Stedt, Johan Axel, militär, politiker, f. 20 juli
1756, d. 7 april 1805, var sonson till lagmannen
Nils S. (f. 1679, d. 1736), hvilken tillhörde en
sannolikt från Pommern härstammande ätt och adlades
1712. Han blef 1769 sekundadjutant vid Bohusläns
dragonregemente, där han 1775 avancerade till kapten,
och blef 1782 major vid Jönköpings regemente. På grund
af missnöje med Gustaf III:s ryska krig inlämnade han
1788 sin af skedsansökan, hvilken under konungens
stora missnöje beviljades. S. spelade därefter en
framskjuten roll inom riddarhusoppositionen vid de
följande riksdagarna och var led. af hemliga utskottet
1792 och 1800. Vid den senare riksdagen lyckades
han äfven å högre ort bli så uppskattad, att han
1801 utnämndes till landshöfding i Jönköpings län.
V. M.
Stedtinden, fjällkägla ö. om Storelvdalen, s. om
Stedfjorden, Nordlands amt, är ett af Nord-Norges
väldigaste fjäll och bildar en enda sammanhängande
brant hänemot fjorden Dess höjd anslås till
omkr. 1,500 m.; toppen bestegs först 30 juli 1910. -
Se H. Priestman i "Norsk turistförenings aarbok"
(1905), och F. Schjelderup i "Norsk fjeldsport"
(1914). K. V H.
Steeg [steg], Jules Adolphe Théo-dore, fransk
politiker f. 15 dec. 1868 i Li-bournet dep Gironde,
blef advokat i Paris och var en tid docent i
juridik där samt flitig politisk medarbetare i
tidningen "Aurore" S valdes 1906 till deputerad,
slöt sig till den socialradikala gruppen ("fraction
radicale-socialiste") och var undervisningsminister
i ministärerna Monis (mars-juni 1911) och Caillaux
(juni 1911-jan 1912). Då ministären Caillaux föll på
Marokkoförhandlin-garna, öfvergick S. 14 jan 1912 som
innkesmi-nister till kabinettet Poincaré, blef efter
Poincarés val till president undervisningsminister
i Briands ministär (jan 1913) och afgick med denna
mars s. å. Han efterträdde l sept 1917 Malvy som
inrikesminister i ministären Ribot och bibehöll
denna post äfven i Painlevés kabinett (från 13
sept. s. å.). V S-g.
Steel city [sti’1 si’ti], eng., stålstaden. Se Pueblo
Steele fstélej, stad i preussiska
reg.-omr Diissel-dorf (Rhenprovinsen),
vid Ruhr och flera järnvägar. 14,487 inv,
(1910). Gymnasium. Stenkolsgruf-vor
(J F N.)
Steele l sti’1], sir Richard, engelsk författare,
f. 1672 i Dublin, d l sept. 1729 i Carmar-then i
Wales, blef vid sex års ålder faderlös, men en morbror
sörjde för hans uppfostran och sände honom 1684 till
Charterhouseskolan i London där han hade Addison
till skolkamrat och vän Fem år senare kom han till
Oxfords universitet, som han emellertid lämnade utan
examen för att mot morbroderns önskan taga plats vid
hästgardet, genom en förnäm gynnares välvilja uppnådde
han sedan kaptensgraden vid ett infanteriregemente En
duell, i hvilken han dödligt sårade sin motståndare,
ingaf honom afsmak för krigaryrket Q700), och han
egnade sig i stället åt författarskap. Detta inledde
han med sin afhandling The chri-stian hero (1701),
i hvilken han sökte påvisa bibelns betydelse som
moralisk rådgifvare S. å skref han sin första komedi,
The juneral, där han bröt med
den då i lustspelet härskande sedeslösa tonen. Denna
tendens erkände han öppet och medvetet i The lying
lover (1703; "En bättrad will-hierna", öfv. af Karl
Gyllenborg 1723); därefter följde The tender husband
(1705). Hans sista och bästa lustspel, The conscious
lovers, utgaf s först 1722. Under tiden hade han
kommit in på en ny art af författarskap, i det han
1707 blifvit ut-gifvare af regeringens officiella
tidning, "The gazette" I denna kunde han ej röra sig
så fritt, som han ville. Han uppsatte därför en ny
tidning, "The tatler" (12 april 1709-2 jan. 1711),
som utkom tre gånger i veckan. Det är den första af
de moraliska veckotidskrifterna, hvilka dock haft en
föregångare i Defoes "The review" Utom nyheter erbjöd
den äfven förströelseläsning, behandlande sociala
och litterära företeelser i välskrifna "essayer", och
utgör genom sin harmlösa humor och sina målningar af
äkta engelska karaktärstyper och sin i berättelseform
meddelade sunda, praktiska moral en föregångare till
den borgerliga familjeromanen med dess skildringar
ti hvardagslifvets händelser. Tidningen utgafs
under pseudonymen I s a a c B i c-kerstaff, en
figur, som Swift skapat Framgången var lysande,
orsaken till dess snara upphörande var troligen
några satiriska artiklar mot ministern Harley,
som hade till följd, att S. miste sin plats som
utgifvare af "The gazette" Han hade därefter icke
några politiska nyheter till sitt förfogande Endast
två månader efter att "The tatler" upphört, började
S. emellertid en ny tidning, "The spectator", som
vann ännu större ryktbarhet (mars 1711-6 dec. 1712),
men där Addison, som redan medarbetat i "The tatler",
spelade hufvudrollen. Efter dess upphörande utgaf S.,
för sista gången med Addison som medarbetare, "The
guardian" (blott 176 nummer från mars 1713). Under de
närmaste åren uppsatte han åtskilliga nya tidningar,
än af politiskt, än af socialt innehåll, vanligen af
kort varaktighet. Omedelbart efter "The guardian"
uppsatte han "The englishman" (okt. 1713) för att
störta toryministären; i febr. 1714 började "The
lover", en moralisk veckoskrift, som efter ett par
månader aflöstes af "The reader", riktad direkt mot
toryorganet "The examiner". Därefter kommo i snabb
följd "Town talk", "Tea table" och "Chit chat", med
hvilka han icke hade någon framgång. Tre år senare
uppsatte han den mest berömda af sina politiska
tidningar, "The plebeian", som gaf anledning till
en brytning mellan honom och vännen Addison. Hans
sista tidning, "The theatre", utkom 1720 Dessutom
skref han åtskilliga politiska flygskrifter öfver
olika politiska frågor. Han var en ifrig whig och
af ett ytterst stridslystet temperament. Han yrkade
1713 ifrigt på slopandet af Dunkerques fästning och
uppgaf sin plats i stämpelkontoret samt lät invälja
sig i parlamentet för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
