Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattning - Statsförmögenhet - Statsförvaltning - Statsförvaltningens tjänstemannaförening - Statsgaranti - Statsgeolog - Statshushållning - Statshvälfning - Statshöghetsrättigheter - Statsinkomster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Statsförmögenhet-Statsinkomster
1082
högsta utöfning och de därmed betrodda omedelbara
statsorganens befogenheter, men också statsmaktens
gränser emot statsmedlemmamas personliga
frihetssfär (jfr Stat, sp. 1030, S t a t s f o
r m och Statsmakt). Hvarje stat har naturligtvis
en författning, men i den oinskränkta monarkien
innehåller denna ej något annat, än att odelad
och obegränsad maktutöfning tillkommer monarken (se
Envälde och Monarki), och författningen innebär därför
här intet rättsskydd för statens öfriga medlemmar. Att
åstadkomma ett allmänt rättsskydd är däremot meningen
med författningen, då också kallad konstitution,
i inskränkta monarkier och i republiker, hvarför
namnet författningsstat plägar förbehållas dessa
och deras statsskick, särskildt de förras, betecknas
som konstitutionellt (jfr K o n-stitutionel!2). En
statsförfattning kan helt eller delvis bero blott på
sedvanerätt (oskrifven författning), men kan också
vara helt eller delvis fixerad i skrifna lagar, och
om dessa äro sammanförda i en eller flera urkunder,
kallas den kodifierad. Till skillnad från andra lagar
benämnas författningslagar grundlagar (se Grundlag),
och om dessa själfva stadga försvårande former
för sin ändring, säges författningen vara oböjlig,
annars böjlig. S- 33.
Statsförmögenhet, summan af de värdeting,
som befinna sig i en stats ego. En stat har till
uppgift att betrygga sin tillvaro, öfvervaka allmänt
rättstillstånd samt främja stigande utveckling
hos dess medborgare i såväl materiellt som andligt
afseende. För detta ändamål erfordras såväl skatter
af statens medborgare som andra tillgångar, hvilka
ha egenskap af statsförmögenhet. Hvad svenska
statens förmögenhet angår, må i korthet omnämnas
följande. Genom uppodling i äldsta tider af det
obebodda landet erhöll staten likasom enskilda en
del af sina egendomar. De nybyggen och gods, som
sålunda tillkommo staten, benämndes urspr. Uppsala
öd. Oaktadt den ökning i statens egendomar, som
genom uppodling efter hand egde rum, uppstod efter
den katolska lärans införande småningom en alltmer
betydande minskning i desamma dels genom upplåtande
af gods till kyrkor och andliga stiftelser, dels
ock genom förläningar. I sammanhang med den under
Gustaf Vasas regering beslutade öfvergången från
den katolska till den lutherska läran beslöts på
riksdagen i Västerås 1527, att de statens egendomar,
som under förgången tid upplåtits till religiösa
institutioner, skulle, i den mån de icke behöfdes
för desamma, till staten återgå. Härigenom erhöllo
statsegendomarna en afsevärd ökning. Genom förläningar
af kronogods minskades sedermera under 1600-talet
efter hand statens tillgångar, med anledning hvaraf
en reduktion af sådana gods vid 1655 och 1680 års
riksdagar beslöts och sedermera utfördes. Svenska
statens egendom består f. n. af både fastigheter
och lösegendom, som används dels för konungens och
konungahusets samt riksdagens bruk, dels för statens
ämbetsverk och några af dess tjänstemän, dels för
landt- och sjöförsvaret, dels för vissa stiftelser och
undervisningsanstalter. De egendomar, som lämna staten
en mera betydande inkomst, äro bl. a. kronoparkerna
och de utarrenderade kronogodsen. För
anordnande af en i samband med landets stigande
utveckling alltmer betydande verksamhet har förutom
postverket, som redan tidigare tillkommit, följande
affärsdrifvande verk inrättats, nämligen statens
järnvägar, statens telegraf- och telefonväsen,
statens vattenfallsverk. Staten eger därjämte aktier
i bolag samt disponerar utlåningsfonder m. m. Enligt
Statistiska centralbyråns årsbok för 1917 utgjorde
statens bokförda tillgångar vid ofvannämnda
verk vid 1915 års slut ......... kr. 1,659,119,664.
Afräknas härifrån de fonderade statslånen
............... » 812,608,666
återstå bokförda tillgångar ... »
846,510,998
Byrån uppger vidare: Tillkommer fastigheter och
vid behof realiserbar lösegendom
ej bokförda ..................... »
400,000,000
Summa statsförmögenhet kr. 1,246,510,998
Från statsförmögenhet bör noga skiljas
nationalförmögenhet (se d. o.). A. A.
Statsförvaltning. Se Förvaltning.
Statsförvaltningens
tjänstemannaförening. E. o. tjänstemän inom
statsdepartementen och de centrala ämbetsverken i
Stockholm bildade 8 dec. 1904 De extra ordinaries
förening. De ordinarie tjänstemännen inom l:a, 2:a
och 3:e eller därmed jämförliga lönegrader inom
ofvannämnda departement och ämbetsverk bildade
25 april 1907 Statstjänstemännens förening
i Stockholm. Efter åtskilliga förarbeten
beslöto De extra ordinaries förening 1910
och Statstjänstemännens förening i Stockholm
1911 att sammanslå båda föreningarna till en,
Statsförvaltningens tjänstemannaförening. Dess
ändamål är att åstadkomma en närmare sammanslutning
mellan tjänstemännen i syfte att tillvarataga dessas
gemensamma intressen. Första sammanträdet hölls
29 april 1912. (Se vidare tidskr. "Från svenska
statsförvaltningen".) Ldht.
Statsgaranti är en finansrättslig åtgärd, hvarigenom
staten åtar sig ansvar för en viss ekonomisk
förpliktelses fullgörande och därigenom möjliggör
den för ett visst företag af större samhälleligt
intresse behöfliga krediten. Från statsgarantien, som
eventuellt medför betalningsskyldighet för staten,
bör skiljas statskontrollen, som blott innebär,
att ett visst företags skötsel ställes under statens
tillsyn och därigenom erhåller en viss auktorisering,
utan att staten har något eget ansvar för företaget.
Rid.
Statsgeolog, sedan 1915 officiell titel på vissa
ord. tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning.
Statshushållning kallas sammanfattningen af de
planmässigt ordnade åtgärder, som i en stat äro
nödvändiga för regelbunden anskaffning och fömuftig
användning af de till statsändamålet erforderliga
medlen. Se Statsreglering.
Statshvälfning. Se Revolution.
Statshöghetsrättigheter. Se Höghetsrättigheter.
Statsinkomstar, de ekonomiska tillgångar, som st
l till en stats disposition för lösandet af dess
uppgifter. De kunna vara omedelbara naturaprestationer
till vissa statsändamål, s. k. allmänna besvär (se
Besvär 1), hvarpå den allmänna värn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
