Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stanzioni, Massimo - Stapel - Stapelaflöpning - Stapelartikel - Stapelblock - Stapelbädd - Stapelfrihet - Stapelia - Stapelplats - Stapelrätt - Stapelstad - Stapelstadsvikt - Stapes - Stapf, Otto - Stapfer, Paul - Stapfer, Edmond Louis - Staphylea - Staphyleaceae - Staphylinus - Staphylokocker - Staphyloma - Staples - Stappen, Pierre Charles van der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10Q3
Stapel-Stäppen
1004
efter Carracciernas och Guido Eenis arbeten samt
blef efter återkomsten till Neapel betraktad som
en af stadens allra förnämsta målare. Vekare och
innerligare i sin uppfattning än Ribera, tilltalar
S. ännu genom sina verk, af hvilka ett i våra dagar
t. o. in. jämförts med en A. van Dycks. Hans iiesta
målningar bevaras i Neapel. Några träffas dock i
Madrids museum. . O. G-g.
Stapel (ty.), hög eller hop af på hvarandra
lagda föremål; förråd, nederlag af varor. –
1. (Stapelplats), ort med nederlag af vissa
varor. – 2. (Galvanisk stapel). Fys. Se
Galvaniskt element. - 3. (Stapelbädd) Skpsb., en mot
vattnet lutande, på stranden anbringad bädd af trä
eller betong, på hvilken ett fartyg bygges. Under
byggnadstiden säges fartyget "stå på stapeln"; då det
sättes i sjön, säges det "gå l. löpa af stapeln". Jfr
Bädd 2 a. – 4. Träv. Se Stabbe. 3. R. N.*
Stapelaflöpning, skpsb. Se Aflöpning och
Skeppsbyggeri, sp. 962.
Stapelartikel, en vara, som särskildt är föremål för
en orts eller en firmas handelsverksamhet och därför
är upplagd i större mängder.
Stapelblock, skpsb. Se Block 2.
Stapelbädd, skpsb. Se Stapel 3.
Stapelfrihet. Se Stad.
Stapélia L., Asblomma, bot., ett släkte
af kaktusliknande växter, hörande till
fam. Ascle-piadacece, hos hvilka stammar och
grenar blifvit köttiga och bladen förminskade till
köttiga, trubbiga fjäll, som sitta i spiral kring
stammen. Blommorna, som sitta vid grenarnas bas, ha
den hjulformiga blomkronans bräm deladt i 5 flikar,
som hos flera arter äro håriga. De äro ofta ganska
stora, ha brun färg med mörkare och ljusare ränder
eller fläckar samt utveckla oftast en aslik, stinkande
lukt. De flesta arterna finnas på Kap-landets
torra, sterila slätter, där de spädare delarna af
flera arter förtäras likt spenat af infödingarna.
O. T. S. (G. L-m.)
Stapelplats. Se Stapel 1.
Stapelrätt. Se Stad.
Stapelstad, eg. förrådsstad. Se Stad.
Stapelstadsvikt, äldre svensk järn- och
kopparvikt. Se Mark, sp. 994.
Stapes, lat., anat., stigbygeln. Se Hörselorgan,
sp. 288.
Stapf, Otto, österrikisk botanist, f. 1857
i Ischl, blef docent vid Wiens universitet,
företog en forskningsresa i Persien 1885,
anställdes 1890 vid herbariet i Kew och blef
sedan dettas föreståndare. Hans verksamhet
faller inom den deskriptiva botaniken och rör
företrädesvis Afrikas flora. ’
c- J-nin.
Stapfer [stapfår]. 1. Paul S., fransk författare,
f. 14 maj 1840 i Paris, d. jan. 1917, vardt 1876
professor i utländsk litteratur vid fakulteten
i Grenoble, flyttade 1883 i samma egenskap till
Bordeaux, där han 1898 pensionerades på grund af
sin dreyfusism, men dit han sedermera återvände
som fakultetens "doyen honoraire". S. författade
åtskilliga fina och idérika arbeten i sin vetenskap,
bl. a. Laurence Sterne (18~0; 2:a uppl. 1880),
Shakespeare et Vantiquité (1879-80; 2:a uppl. i 3 bd
1883-88; prisbelönt af Franska akad.), fitudes sur
la littérature francaise (1880),
Moliére et Shakespeare (s. å., flera uppl.), Goethe
et ses deux chef s-d’ceuvre classiques (1881). Racine
et Victor Hugo (1886), Rabelais (1889). Montaigne
(1894, 1905), Études sur Goethe (1906) och Récréations
grammaticales et littéraires (1909).
2. Edmond Louis S., den föregåendes broder, fransk
protestantisk teolog, f. 1844 i Paris, d. 1908,
utbildades till teolog i Montauban och vid flera
tyska universitet, blef 1870 pastor i Tours, 1877
professor i nytestamentlig exegetik vid Paris’
protestantisk-teologiska fakultet och var dekanus där
från 1901 till sin död. Hans mest spridda skrifter
äro La Palestine au temps de Jésus-Christ (1883; 8:e
uppl. 1908), Jésus-Christ, sa personne o. s. v. (3
bd, 1891; 4:e uppl. 1908) samt en fransk folkupplaga
af nya testamentet (1896; 6:e uppl. 1908). Han
utgaf äfven 2 band Sermons (1904 och 1908).
2. Hj. H-t.
Staphylea L., löt., ett släkte af buskar, som
tillsammans med 2 andra släkten bildar den lilla
fam. Staphyleacece i serien Sapindales. Bladen
äro sammansatta, trefingrade eller jämnt
parbla-diga. Blomfodret är 5-deladt, kronbladen äro
5. fruktämnet är 2-3-deladt med fria stift. Den mogna
frukten är en uppblåst 2-3-rummig kapsel, som öppnar
sig i spetsen och har många, benhårda, glänsande
frön. I svenska trädgårdar odlas icke sällan dels
S. pinnata L., pimpernöten. inhemsk i mellersta
Europa, hvars blad mycket likna fläderbuskens
blad och hvars vackra, hvita blommor sitta i
hängande klasar, dels den kaukasiska S. colchica
Stev. Båda arterna trifvas väl ännu i mellersta
Sverige. Fröna kunna förtäras, men smaka oljigt
och sötaktigt bittert samt verka afförande. _
O. T. S. (G. L-m.)
Staphyleäceae, bot. Se Staphylea.
Staphylinus, Staphylinidse. Se Bra-chelytra (äfven
Suppl.).
Staphylokocker, en form af bakterier. Se B a
k-teriolo_gi, sp. 708 och 719.
Staphyloma, oftalm. Se St af yl om.
Staples [stéYpls], grupp af holmar och skär. SeFarne
islands.
Stäppen, Pierre Charles van der. belgisk skulptör,
f 1843 i trakten af Bruxelles, d. 1910, studerade
från 1860 vid akademien i Bruxelles och därefter i
Paris, där han framför allt tog intryck af Chapu och
Mercié. Han gjorde sig först känd genom Faun gör sin
toalett (1869). Bland hans följande arbeten märkas
Mannen med svärdet (1876, museet i Bruxelles) samt
åtskillig dekorativ skulptur för byggnader där. I
slutet af 1870-talet begaf han sig till Italien,
där han studerade i främsta rummet Donatello och
Michelan-gelo. Statyn David (Antwerpens museum) är
ett representativt verk från dessa år. Efter sin
hemkomst blef han 1883 professor vid akademien i
Bruxelles och 1898 dess direktör. Han intog en
ledande ställning i sitt lands konstvärld och
var en tid framåt jämte C. Meunier dess mest
betydande skulptör. Hans verksamhet omfattar de
mest olika områden, från monumental skulptur till
små-skulptur, bordsuppsatser och konstindustriella
prydnadsföremål af olika slag, arbeten i silfver,
andra ädla metaller och elfenben. Bland hans större
arbeten märkas Vilhelm af Oranien (staty i Bruxelles),
Tiden vägleder ungdomen (grupp i botaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
