Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stamkryptogamer - Stamm, Johan Wendel - Stamm, Theodor - Stammanskap - Stammler, Rudolf - Stamnared - Stamnes - Stamning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Stamkryptogamer-Stamning
964
Stamkryptogamer, bot., de kryptogamer, som ha stam
och blad (ormbunkar och mossor).
Stamm, Johann Wendel, d. mellan 1667 och 1676,
sten- och bildhuggare från Giessen, kom till
Stockholm omkr. 1640 och utförde, såvidt man vet,
blott dekorationsarbeten o. d. Uttryckligen säges
i handlingarna, att han förfärdigade byster
i marmor och gips af flera grefvar Brahe för
Visingsborgs slott. Han blef slutligen ålderman för
stenhuggarämbetet och k. bildhuggare. -rn.*
Stamm, T h e o d o r, pseudonym för grefve Theodor
Heusenstamm, österrikisk författare, f. 1801 i Wien,
d. där 1889, lefde som rik konstvän i sin födelsestad
eller på resor i Tyskland, Frankrike och Italien,
författade romaner, dikter, skådespel m. m. af
värde. Flera af hans lyriska dikter ha tolkats på
svenska af Talis Qualis. Hans Gesammelte werke utkommo
i 6 bd 1897 ff.
Stammanskap. Se Stam 4.
Stammler, Rudolf, tysk rättslärd, f. 19 febr. 1856 i
Alsfeld (Hessen), blef 1878 juris doktor, 1880 docent
i Leipzig samt, efter lärarverksamhet i Marburg och
Giessen, 1885 professor i Halle. Han är ock filos,
hedersdoktor. Bland hans många arbeten äro särskildt
kända en del praktisk-juri-diska exempelsamlingar -
Praktische pandekten-ubungen (1893; 2:a uppl. 1896),
Aufgaben aus dem römischen recht (1910; eg. 3:e
uppl. af Praktische institutionenubungen), Ubungen
im biirger-lichen recht jur anfänger (1898-1903; 4:e
uppl. 1915), Praktikum des biirgerlichen rechts jur
vor-geruckte (1898; 2:a uppl. 1903) - och framför allt
de rättsfilosofiska skrifter, i hvilka han bekämpar
den historiska skolans och den materialistiska
historieuppfattningens öfverdrifter, bl. a. Vber die
methode der geschichtlichen rechtstheorie (1888),
Die theorie des anarchismus (1894), Wirtschaft und
recht nach der materialistischen geschichts-auffassung
(1896; 3:e uppl. 1914), Die lehre von dem richtigen
rechte (1902) och Theorie der rechtswissenschaft
(1911). C. G. B j.
Stamnared, socken i Hallands län, Himle härad. 1,109
har. 364 inv. (1916). Annex till Hvalinge, Göteborgs
stift, Varbergs kontrakt.
Stamnes. 1. Härad och socken, omfattande norra delen
af Alstenö (se d. o.) och partiet kring Leir-fjorden,
S. Helgeland, Nordlands amt, Norge. 316,76 kvkm. 3,062
inv. (1910). - 2. Socken i Bruviks pastorat,
Bergen stift, Norge. 181,98 kvkm. 929 inv. (1910).
lo. 2. K. V. H.
Stamning är en funktionell talrubbning, som förekommer
hos en del nervösa personer. Den framträder ofta
första gången, sedan någon tillfällighet, t. ex. akut
sjukdom, skrämsel, fruktan e. cl., gjort dem mera
känsliga. Grunden till dess framträdande anses vara
ett bestående eller tillfälligt missförhållande mellan
benägenhet att tala och förmåga att uttrycka sig. Ett
stöd för detta ser man däri, att åkomman oftare
drabbar gossar än flickor. Gossarnas talutveckling
är nämligen ^ senare.
Det mest iögonfallande tecknet på denna sjukdom är
af brott i det fortlöpande talet. Af brottet eger i
regel rum i början af ett ord, men kan, ehuru mera
sällan, förekomma i början af en staf-velse inuti
ett ord. Denna stocknin-ff af talet in-
träder på konsonanterna. Skenbart förekommer den äfven
på vokaler. I själfva verket är denna vokalstamning
en konsonantstamning på det före ett vokalljud
föregående stämbandsslutningsljudet. Afbrotten bero
på det flytande talet störande rörelser af andnings-,
stämbands-, tung- eller läppmusklerna. De oriktiga
andningsrörelserna ha varit föremål för särskilda
studier med Mareys pneu-mograf. Gutzmann och Liebmann
ha lyckats visa, att andningen redan ögonblicket före
talandet blir oregelbunden och att under detsamma
störande ut-och inandningsrörelser förekomma. Vid
friskas tal följer på en kort djup inandning en
lång, småningom skeende utandning. Från talapparaten
själf iakttages en alltför lång bildningstid för
konsonantljuden. Denna förlängning kommer till
stånd därigenom, att det för konsonantbildningen
nödvändiga motståndet vid läppar, tandrad, gom
eller tunga göres för kraftigt eller ock upprepas
flera gånger efter hvartannat. Det är alltså fråga
om i förra fallet en tonisk, i senare fallet en
klonisk koordinationskramp (se därom Kramp), på
dessa ställen. Skall stammaren exempelvis säga "pil"
och stammar, ser man antingen en lång eller flera
korta sammanpressningar af läpparna. Vid ordet "kål"
pressas tungryggen antingen för ihållande eller gång
på gång mot gommen. Vid "timma" pressas tungspetsen
på analogt sätt mot öfre tandraden. Vid exempelvis
"håll" och "öl" eger vid stamning en sammanpressning
af stämbanden rum, stundom så stark, att man på af
stånd kan höra ett knarrande eller knakande. Vanligast
förekommer stamning på explosivljuden p, b, t, d,
k, g och stämbandsslutningsljudet. Att märka är,
att denna kramp ej uppträder alltid och att den
kan växla ljud, så att en, som en tid stammat
på p. en tid därefter exempelvis stammar endast
på k. Det är emellertid ej endast från andningen
och ljudbildningen felaktigheter iakttas. Det är
synnerligen vanligt, att stammaren ledsagar sitt tal
med allehanda onödiga rörelser, såsom nickningar,
förvrid-ningar af ansiktet, knipningar med ögonen,
smack-ningar, gapningar, bockningar, stampningar,
viftningar med armarna o. s. v. Så kan man se
stammare, som, innan de börja tala, flera gånger
stampa i golfvet eller slå sig på låren. De allra
flesta af dessa sjuka ha utpräglad rädsla för att
tala. Emellertid framträder de as talfel mycket
olika, dels växla de ljud, som de ha svårighet med,
dels kan samma person tala obehindradt med bekanta
eller då han är ensam - detta senare är regel -,
men ej tala utan att stamma med främmande eller med
någon viss person. Sjunga kunna de i allmänhet, utan
att stamma. Hos somliga framträder felet äfven vid
läsning, hos andra ej. Alla forskare äro ense om,
att stamning är en neuros, alltså en funktionell
åkomma och ej beroende på förändringar i talorganen
eller nervsystemet. Så långt råder väl enighet
bland de sakkunnige, men eljest går uppfattningen
om sjukdomens natur isär. Denhardt anser, att
all stamning är psykiskt betingad och att alla de
omotiverade och störande rörelserna äro afsiktliga för
att öfvervinna en fruktad svårighet. Gutzmann anser de
störande rörelserna för kramper, alltså ofrivilliga,
på grund af bristande förmåga att låta de vid talet
nödvändiga rörelserna utföras i ett ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
