Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spiritism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Proceedings of the Society for psychical research",
bd 9, där Hodgson behandlat saken), rubbade många
vetenskapsmäns och delvis publikens tillit till
spiritismen, utan att dock göra större intryck på
de trogna spiritisterna. Äfven "andefotografierna"
ha förlorat en del af sin ryktbarhet, sedan de
fotografiska plåtarna eller objektivet oftare
ha visat sig vara i förväg bearbetade. 2:o Den
vetenskapliga undersökningen af de fysiska fallen
har gjort ganska stora framsteg. Borddansen blef
1853 förklarad af fysikern Faraday genom påvisandet
af en rytmisk ackumulation af skakningar, som
ovillkorligen bildas, där flera personer samfälldt
inta ställning med händerna på bordet i samma nervösa
spänning. Tankeläsningen har af A. Lehmann delvis
förklarats genom ett halft fysiskt fenomen: omedvetet
hviskande ("Über unwillkürliches flüstern", se
W. Wundt, "Philosophische studien", 1895). Omedveten
medverkan af deltagarna tjänar äfvenledes ofta till
att framkalla knackningar eller den psykografiska
planschettens rörelser o. s. v. 3:o Redan härigenom
har medelpunkten för iakttagelserna förlagts från den
fysiska till den psykiska världen, och det kan nu
lättare förstås, att män som Crookes och Zöllner,
hvilka arbetade som kemister och fysiker, icke
lyckades komma till experimentella resultat. Det
är i människan, icke utom människan, som fenomenens
förklaring torde sökas; det är inför psykologiens och
psykiatriens domstol, som saken kommer att afgöras.
Denna väg har utstakats bl. a. af tyske filosofen
E. von Hartmann ("Der spiritismus", 1885), som
sökte förklara företeelserna genom hallucination,
men olyckligtvis tillika genom antagandet af en
psyko-fysisk kraft, som från individen kan meddela
sig till omgifningen i delvis materialiserad
form. Det blef ganska lätt för spiritisten ryska
statsrådet A. N. Aksakov att bemöta Hartmann
genom sin utförliga kritik "Animismus und
spiritismus" (1890; "animismus" är här icke det
religionshistoriska begreppet, utan hypotesen om
själens psyko-fysiska alstringskraft motsatt den
spiritistiska hypotesen). Äfven spiritisten C. du
Prel hade framgång genom att snillrikt föra Zöllners
fyradimensionshypotes vidare. Men psykologien har
andra metoder än Hartmanns. Redan 1857 hade tyske
läkaren H. Schindler i "Das magische geistesleben"
talat om själslifvets "nattpol" som medverkande i
de psykiska funktionerna, och M. Perty hade 1861 i
"Die mystischen erscheinungen der menschlichen natur"
(2:a uppl. 1873, 2 bd) på mera rationellt sätt sökt
förklara de abnorma företeelserna fysiologiskt och
psykologiskt. Den nyaste psykologien arbetar vidare
i samma spår och riktar alltmera (t. ex. amerikanen
W. James) sin uppmärksamhet på det undermedvetna
själslifvet och dess ofantliga möjligheter för
en ännu icke fullt förstådd psykisk aktivitet och
receptivitet, som t. ex. torde ge förklaringen på
telepati, clairvoyance o. a. Äfven de medvetna
själsverksamheterna innehålla emellertid (enligt
A. Lehmanns analys) en mångfald af iakttagelse- och
minnesfel, af felaktiga slutsatser, af illusioner
och framför allt af suggestibilitet – ett vidsträckt
fält för själfbedrägerier, som är tillräckligt till
att förklara större delen af de vanligt förekommande
"spiritistiska miraklerna".
Den nuvarande spiritismen har under trycket af
ockultismen och den vetenskapliga undersökningen
alltmer uppgett sin experimentella verksamhet och
antagit en mera religiös karaktär med anslutning till
Swedenborgs och teosofiens lära om människoandarnas
vidare utveckling efter döden i subtilare kroppsformer
till högre fullkomlighet. Redan Davis hade gett
spiritismen denna prägel; de nya perspektiv, som
förde ut öfver kristendomens helveteslära, liksom
läran om en successiv fullkomliggörelse, hvilken
ställde saligheten i utsikt äfven för de ofullkomna,
tyckas ha förskaffat spiritismen många anhängare;
numera lär dess återupplifvande af den indiska
reinkarnationslära, som äfven förkunnas af teosofien,
göra starkt intryck på de talrika spiritistiska
menigheterna. Som religion har spiritismen på
moraliskt område upptagit vackra drag af kristlig
kärlek till nästan och af modern social humanitet;
dess valspråk: "utan barmhärtighet ingen frälsning",
vittnar om detta. Då den emellertid i psykologiskt
afseende och i sin världsåskådning uppställer sig
själf som en frigörande motsats till materialismen,
förbiser den, att den själf just uppfattar själarna
som (subtila) materiella varelser. Den röjer
därigenom sin kontinuitet med de gamla religionernas
animism, fortsatt i senare tiders spöktro, och sitt
sammanhang med Swedenborgs, äfvenledes i själfva
verket materialistiska själslära och hans bestämmelse
af andarna som ursprungligen mänskliga varelser. På
åtskilliga punkter bär spiritismen tydligen prägel
af den materialism, som den söker bekämpa och i
hvars stora period (efter 1850) spiritismen just
uppstod. Litt.: historiskt material bäst hos
Kiesewetter, "Geschichte des neueren occultismus"
I (1891); allmän framställning och psykologisk
kritik i A. Lehmann, "Övertro og trolddom"
(4 bd, 1893–96; 3:e delen öfv. till svenska:
"Den moderna spiritismen och ockultismen", 1906;
utvidgad och förbättrad tysk uppl. "Aberglaube
und zauberei", 2:a uppl. 1908), och Fr. Podmore,
"Modern spiritualism" (2 bd, 1902). Kortare kritik
i A. Herrlin, "Sjælelivets ubevidste verden"
(1905). – Vetenskapliga undersökningar med relativ
anslutning till spiritismen eller ockultismen:
Gurney, Myers och Podmore, "Phantasms of the living";
F. W. H. Myers, "Human personality and its survival
of bodily death" (2 bd, 1903; förkortad fransk
uppl.: "La personnalité humaine, sa survivance,
ses manifestations supranormales", 1905), O. Lodge,
"Life and matter", "The survival of man", "Man and the
universe". Liknande ståndpunkt intaga tidskrifterna
"Proceedings of the Society for psychical research"
(sedan 1882) och "Annales des sciences psychiques"
(sedan 1891); på väsentligen spiritistisk ståndpunkt
stå "Psychische studien" (uppsatt af Aksakov,
från 1874), och svenska tidskr. "Efteråt" (sedan
1891). Inalles råder spiritismen öfver omkr. 100
tidskrifter. – Skrifter från spiritistiskt håll:
Allan Kardec, "Livre des esprits" (1853, många uppl.),
"L’évangile selon le spiritisme" o. s. v. (1864),
"Le ciel et l’enfer" (1865), M. A. (Oxon.,
d. v. s. Will. Stainton Moses), "Psychography"
(1878), "Spirit. identity" (1879) och "Higher
aspects of spiritualism" (1880), "Meddelanden
från den osynliga verlden" (1886), och Gibier,
"Physiologie transcendentale. Analyse des choses"
(1889). Bland skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
