Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spielhagen, Friedrich - Spielmannsdichtung - Spiering, Pieter - Spiero, Heinrich - Spiertanjargga - Spiess, Christian Heinrich - Spiess, Adolf - Spiessbürger - Spigelia - Spigelius' lob - Spiggolja - Spiggsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
711
Spielmannsdichtung-Spiggsläktet
712
dikt samtida rörelser och tilldragelser, med ifrigt
partitagande för den liberala ståndpunkten. Lifliga
färger, rask framställning, glänsande retorik och
spännande "romanhandling" utmärka dessa arbeten,
som frambragts af en ärlig, fast natur, en vinnande
personlighet. Mot honom reste sig oppositionen 1884,
då Heinrich och Julius Hart offentliggjorde "F. S. und
der deutsche roman der gegenwart". Till hans förnämsta
romaner höra, jämte de redan nämnda, Die von Ho
henstein (1863), In reih’ und glied (1866). Hammer
und amboss (1869; "Slägga och städ", 1870), Allzeit
voran (1872; "Alltid främst", 1877), Was die schwalbe
sang (1873; "Hvad svalan sjöng", s. å.), Sturm-flut
(1876; "Öfversvämningen", s. å.) och Quisisana
(1880; "Quisisana", s. å.). Hans popularitet sjönk
hastigt under tredje årtiondet af han& författarskap;
Was will das werden? (1886) och Noblesse oblige
(1888), Stumme des himmels (1894; 8:e uppl. 1906)
och Faustulus (1896) m. fl. kommo som representanter
för en redan öfvervunncn och förlegad riktning. Bland
novellerna märkas Röschen vom hofe (1864; "Rosa på
herrgården", 1875). Die dorfkokette (1868), Angela
(1880; "Angela". 1881 o. 1882) m. fl. S. skref
dessutom skådespelen Liebe fur liebe (1875), Hans
und Grete (1876), Gerettet (1884), Die philosophie
(1887) m. fl., två band Gedichte (1892-99) samt
utgaf Vermischte schriften (2 bd, 1864-68) och
Beiträge zur theorie und technik des romans (1883
och 1896;. S:s samlade arbeten utkommo i 16 bd 1871,
i 14 bd 1878, i 22 bd 1895 (ny följd, 7 bd. 1902 ff.);
valda romaner i 10 bd 1907 och 1910. S var sedan 1862
bosatt i Berlin. 1890-91 utgaf S. en själfbiografi,
Finder und erfinder, i 2 bd. Många flera verk af
S. äro öfversatta till sv., senast "Susi" (1897)
och "Kärlek och svartsjuka" (1916). Se Karpeles,
"F. S." (1889), och H. Henning. "F. S." (1910).
(R-n B.)
Spielmannsdichtung [spil–onj, ty., den tidiga
tyska medeltidsdiktning, som författades af
kringvandrande spelmän, lekare (ty. fahrende leute),
och som kännetecknas af äfventyrsmotiv, enkel byggnad,
grotesk komik, stereotypa vändningar och rätt konstlös
framställning. Bland hithörande arbeten kunna
nämnas "König Rother" (se Rother) och "Orendel"
(se Örvandel). Se arbeten af Vogt (1876), Thien
(1882). Tardel (1894), Wolf (1903) och inl. till
W. Hertz, "Spielmannsbuch" (3:e uppl. 1905).
Spiering [spir-], Pieter. Se Silfvercrona,
P. S.
Spiero [spira], Heinrich, tysk kritiker,
f. 1876 i Königsberg, juris doktor och docent vid
Kunstgewerbeschule i Hamburg, har författat ett stort
antal arbeten om modern tysk litteratur bl. a. Hermen
(1906), Geschichte der deutschen lyrik seit Claudius
(1908; 2:a uppl. 1915), Detlev
von Liliencron (1910, 1913), Das poetische Berlin
(1911-12) och Geschichte der deutschen frauendichtung
seit 1800 (1913).
Spiertanjargga. Se Njargga.
Spiess [spis], Christian Heinrich,
tysk romanförfattare, f. 1755, d. 1799
som f. d. landsortsaktör, var en af de mest
produktive representanterna för den tyska spök- och
riddarromanen. Hans arbeten (Hohenstaufen kom ut i 2:a
uppl. 1826-32) öfversattes i stor myckenhet på svenska
och ha här varit mycket lästa och uppskattade. De ha
påverkat bl. a. Almquist. Se K. Miiller-Fraureuth,
"Die ritter- und räuberromane" (1894).
Spiess [spis], Adolf, tysk pedagog, en af
grundläggarna af den moderna skolgymnastiken, f. 1810
i Lauterbach i Vogelsberg, d. 1858 i Darmstadt, blef
1833 lärare i Burgdorf, 1844 i Basel och var 1848-55
"oberstudienassessor" i Darmstadt. Han införde Jahns
"turnen" (den tyska gymnastiken) i skolorna. Af
hans skrifter må nämnas Lehre der turnkunst (4 dlr,
1840-46; 2:a uppl. 1867-74) och Turnbuch für schulen
(2 dlr, 1847 och 1851; 2:a uppl. 1880-89).
Spiessbürger [spis-], ty. Se Spetsborgare.
Spigēlia L., bot., örtsläkte af fam. Loganiaceæ med
öfver 30 arter i Amerikas varmare delar. Bladen äro
helbräddade. Blommorna äro samkönade, femtaliga,
ined rörlik eller tallriksformig krona och sitta i
axliknande ställningar i grenspetsarna. Ståndarna
sitta fästa i den ofta utvidgade öfre delen af
kronan. Frukten är en kapsel, som vid mognaden
sönderfaller i två hälfter, hvilka öppna sig med
valvler; fröna äro förenade i 2 grupper. S. anthelmia
i Västindien är narkotiskt giftig och har användning
som maskmedel, hvarför den odlas. Rotstocken
af S. marylandica i södra Förenta staterna
utgör drogen rhizoma Spigeliæ. Jfr Fevillea.
G. L-m.
Spigēlius’ lob, anat., uppkallad efter belgiske
anatomen S p i g e l (latiniseradt Spigelius),
f. 1578, d. 1625. Se Lefvern, sp. 28.
Spiggolja är en animalisk olja, som erhålles
genom utsmältning ur en liten fisk, spiggen (se
Spiggsläktet). Den skiljer sig från öfriga animaliska
oljor därigenom, att den är torkande och till följd
däraf kan användas till fernissa.
Tillverkning af spiggolja torde dock numera ha
upphört.
G. H. II.
SpiggsSäktet, Gasterosteus, zool., tillhör
fam. Gasterosteidae, ordn. Acanthopterygii
(taggfeniga
Storspigg.
fiskar) inom fiskarnas klass. Kroppen är mer eller
mindre långdragen. Fjäll saknas, men ersättas stundom
af tvärställda plåtar på kroppssidorna Munöppningen
är liten med tänder endast på käkarna. Flera
fristående taggar, som kunna nedfällas, finnas
framom ryggfenan. Omkr. 10 arter äro kända, hvilka
förekomma i såväl salt som sött vatten. Hannen bygger
af växtämnen m. m. ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
