Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 661-662 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spens, Jakob - Spens, Axel - Spens, Karl Gustaf - Spens, Gustaf Harald - Spenser, Edmund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och upphöjdes 1712 till grefve. S. och hans hustru
Beata, född Bonde, stiftade 1712 och 1714 Höja
(i Gryta socken, Uppsala län) och Ängelholm (i
Östergötlands skärgård) till fideikommiss.


3. Axel S., grefve, den föregåendes son,
krigare, politiker, f. 1681, d. 6 febr. 1745, blef
tillfångatagen efter slaget vid Poltava (1709)
och återkom ej till Sverige förrän 1722. S.
utnämndes 1730 till generalmajor och 1737
till chef för Lifregementet, förde 1742 befälet
öfver observationsarmén n. om Stockholm och
befordrades 1743 till generallöjtnant och
kommenderande öfverbefälhafvare i Skåne. S.
deltog med ifver i det politiska lifvet och framlade
vid riksdagen 1726–27 ett mycket bemärkt förslag,
att adeln skulle representeras genom 200 länsvis
valda riksdagsmän. Förslaget, som stöddes af
Horn och hans anhängare, väckte stormiga debatter
och bekämpades af den yngre och obesutna adeln
samt Stockholmsbyråkratien. Vid riksdagen 1738
räknades S. till hattpartiet, insattes i sekreta
utskottet och var ifrågasatt att uppföras på förslag
till riksråd, men efter riksdagen skilde sig S. från
krigspartiet och af styrkte 1741 krigsförklaringen
mot Ryssland. Han afböjde äfven det
erbjudna öfverbefälet öfver armén i Finland efter
Lewenhaupts hemkallande. S. räknades dåmera till
mösspartiet, deltog i partiets rådslag och ansågs
som en af dess främsta män vid riksdagen 1742–43.


4. Karl Gustaf S., grefve, sonsons sonson till
S. 2, fältmätningsofficer, riksdagsman, f. 3 okt. 1792
på Salnecke, d. 24 febr. 1844 i Stockholm, blef 1812
filos. magister i Uppsala och s. å. underlöjtnant
vid fältmätningsbrigaden. Efter att ha deltagit i
norska fälttåget 1813–14 företog han en mängd viktiga
bas- och triangelmätningar, hvilka ligga till grund
för svenska kartverket, samt uppgjorde 1815 en ny
kartprojektionsmetod. S., som 1843 blef major i Topografiska
kåren samt 1817 led. af Vet. och Krigsvet. akademierna,
bevistade alla riksdagar från 1818 och uppträdde 1834 med
ett förslag till representation genom landskapsting.

5. Gustaf Harald S., grefve, den
föregåendes son, militär, ämbetsman, f. 3 aug.
1827 på Grensholmen, Vånga socken, Östergötlands län,
d. 26 juli 1914 i Stockholm, blef student i Uppsala
1844 och 1845 underlöjtnant vid Andra
lifgrenadjärregementet, för hvilket regemente han
var öfverste och chef 1871–88, samt generalmajor i
armén 1886. April 1888-maj 1898 var han
landshöfding i Kronobergs län. S. var ordf. i
Östgöta hypoteksförenings styrelse 1870–76, i
Kronobergs läns hushållningssällskap 1888–98 samt
i samma läns landsting 1888-94. Han representerade
i Första kammaren Östergötlands län 1875–79 och
1900–07 samt Kronobergs län 1891–99. Under denna
tid var han 1879 och 1892–98 led. af bankoutskottet
(vice ordf. 1894–96, ordf. 1897–98) samt 1892 led. af
försvarsutskottet vid urtima riksdagen. Han tillhörde
de mest konservative bland den protektionistiska
majoriteten. S. innehade fideikommisset
Höja.

3. L-S. 4. (L. W:son M.) 5. T-s.


Spenser [spensö], Edmund, enligt samtidens omdöme Englands
störste skald, f. sannolikt 1552 i London, där fadern
var klädeshandlare, d. där jan. 1599, inskrefs 1569
vid Cambridges universitet, där han 1573 blef bachelor
of arts och tre år senare master of arts. Under
sina studieår knöt han nära vänskapsförbindelse med
den lärde humanisten Gabriel Harvey, hvilken, själf
utan poetisk begaf ning, i S. erhöll en lärjunge,
som genom sitt snille snart förmådde göra mästarens
idéer fruktbärande. I Cambridge påverkades S. dessutom
dels af de där rådande religiösa rörelserna, dels af
den där högt uppskattade platonska filosofien, sådan
den utlagts af italienaren Ficino. Denna filosofi
blef grundläggande för hans poetiska åskådning och
röjer sig tydligt redan i hans två ungdomsdikter
Hymns in honour of love and beauty (publicerade
först 1596). Efter någon tids vistelse i Lancashire
erhöll S. genom Harveys förmedling anställning
hos earlen af Leicester och gjorde där bekantskap
med den snillrike skalden sir Philip Sidney, som
kring sig samlat en krets af likasinnade författare
och hvars glödande fantasi sporrade S. till egna
skaldeförsök med den påföljd, att han inom kort
blef skolans erkändt främste skald. Till en början
sysslade han med metriska experiment och sökte inom
den engelska poesien införa åtskilliga af antikens
versformer. Därjämte skref han några nu förlorade
dramer i antik-härmande riktning. I slutet af 1579
utkom (anonymt) hans första, mera betydande dikt, The
shepherd’s calendar, tillegnad Sidney. Detta arbete,
för hvilket bl. a. Vergilius ekloger tjänat till
mönster, är en samling herdedikter, efter årets tolf
månader ordnade i lika många böcker. De särskilda
dikterna ega ej något samband med hvarandra samt ha
både olika meter och olika karaktär. De uppträdande
"herdarna" äro endast pseudonymer för S. själf och
hans samtida, och dikterna skildra ej bondelifvet,
utan innehålla under pastoralens mask och på ett
högstämdt, arkaiserande och egenartadt språk skaldens
uttalanden i tidens politiska, sociala och religiösa
frågor. Herdediktens form valde S., dels emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>