Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spandstind - Spaneasdikter - Spangberg, Morten - Spangenberg, August Gottlieb - Spangenberg, Louis - Spangenberg, Gustaf Adolf - Spangereid - Spangsberg - Spanheim, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spandstind [-tinn], fjälltopp. Se Norge, sp. 1377.
Spaneasdikter kallas åtskilliga versioner af en
lärodikt från bysantinsk tid, som urspr. var byggd
på Pseudo-Isokrates’ tal "Pros Demo’nikon" (Till
Demonikos). Den antagligen äldsta versionen utmärkes
för objektivitet och genomförd uppränning. Senare
förekomma andra versioner, försämrade till form och
innehåll. Alla vilja de gälla som faderliga råd till
en ung man, ordrika och med betänklig moral. En af
Spaneasdikterna tillskrifves Alexios (d. 1142),
son till kejsar Johannes Komnenos. Senare har
"Spaneas" omarbetats flera gånger. I allmänhet
ha dessa dikter värde endast som typiska för den
bysantinska kulturen med dess intriglystnad, brist
på öppenhet och sin under fromhetens mask dolda
frivolitet. En efterklang af dessa dikter ljuder hos
Depharanas och Sachlikis (se dessa). Om handskrifter,
källor och bedömanden se K. Krumbacher, "Geschichte
der byzantinischen litteratur" (2:a uppl. 1897).
J. C.
Spangberg l. Spangsberg, Morten, dansk
upptäcktsresande, f. omkr. 1698 vid Esbjerg i
sydvästra Jylland, d. 1761, blef 1720 löjtnant i ryska
flottan och var 1725–28 souschef under Vitus Bering
på hans första upptäcktsresa från Kamtjatka. 1732
blef S. kapten och begaf sig 1733 till Sibirien för
att deltaga i Berings nya resor. Han utsändes 1738
med tre fartyg och undersökte Kurilerna, en ögrupp,
som förut var nästan okänd, for ånyo ut 1739 och
uppnådde under sommarens lopp flera af de japanska
öarna, både Nippon och Yezo, men fick icke tillfälle
att göra någon fullständigare undersökning. 1742
gjorde S. en tredje resa till Japan, men den
misslyckades alldeles. Då S. nu blef föremål för
grofva beskyllningar, i synnerhet för underslef,
och illa behandlades af de ryska myndigheterna,
lämnade han 1745 egenmäktigt Sibirien och reste till
Petersburg för att försvara sig, men straffades
där med degradation af kort varaktighet. Vid sin
död var han kapten af 1:a klassen. S. har blifvit
orättvist bedömd äfven af eftervärlden, som icke
har velat erkänna, att han hade förtjänsten af
att ha upptäckt Kurilerna och Japan norrifrån.
E. Ebg.
Spangenberg, August Gottlieb, ledare af
brödraförsamlingen i Herrnhut, f. 15 juli 1704 i
Klettenberg i Harz, d. 18 sept. 1792 i Berthelsdorf,
kom som fattig student i Jena i Buddeus’ hus
under pietistiska inflytelser, som föranledde
honom att från juridikens studium öfvergå till
teologiens. Från mystisk-teosofiska svärmerier
vanns han 1727 genom beröring med herrnhutarna
och deras hufvudman, Zinzendorf, och blef därefter
medelpunkten för en krets af herrnhutiskt påverkade
studenter i Jena, där han från 1729 som magister
föreläste. 1732–33 vistades han i Halle som Francke
d. y:s medhjälpare vid ledningen af barnhuset där,
men skildes från denna plats sistnämnda år i samband
med brytningen mellan Halle och Herrnhut och ingick
då i brödraförsamlingen. 1733–62 uppehöll han sig
till största delen i Amerika och lade därunder med
stor organisatorisk skicklighet grunden till den
amerikanska brödraprovinsen. Efter Zinzendorfs död
kallades han 1762 till dennes efterträdare som biskop
i brödraförsamlingen och ledde de trettio följande
åren dess utveckling. Med mild och lugn fasthet
bilade han alla praktiska och teoretiska strider samt
dämpade de svärmiska tendenserna. Därigenom äfvensom
genom sitt arbete Idea fidei fratrum oder kurzer
begriff der christlichen lehre in den evangelischen
brüdergemeinen (1779, sv. öfv. 1782), en sammanfattning
af herrnhutarnas trossatser, kan han kallas församlingens
andre stiftare. Han skref äfven Leben Zinzendorfs
(8 dlr, 1772–75) samt flera andliga sånger.
K. B. Wn.
Spangenberg, tyska målare. 1. Louis S., f. 1824 i
Hamburg, d. 1893, var till en början arkitekt och
järnvägsingenjör, studerade från 1846 landskaps-
och arkitekturmåleri flerstädes i Tyskland samt i
Bruxelles och Paris. Efter vidsträckta resor slog
han sig ned i Berlin 1857. Han målade landskap
från Nord-Tyskland (flera i Hamburgs Kunsthalle)
samt från Grekland och Italien, stiliserade bilder
af sträng, allvarlig hållning. I tekniska högskolan
i Charlottenburg målade han som väggbilder en serie
byggnadsminnen från forntiden. Monumentala landskap
utförde han äfven i Bergakademien i Berlin. –
2. Gustav Adolf S., den föregåendes broder,
f. 1828 i Hamburg, d. 1891, studerade i Hamburg
för H. Kauffmann, därefter vid konstiudustriella
skolan i Hanau, sedan i Antwerpen och Paris och
slog sig efter en vinter i Italien ned i Berlin
1858. Han målade till en början små genrebilder,
från hvilka han öfvergick till större historiska
ämnen, mestadels från reformationstiden och
gärna hållna i ett framställningssätt, som
ansluter sig till gamla tyska mästare. Bland hans
målningar märkas
Luther i sin familjekrets (1866, Leipzigs museum),
Luthers intåg i Worms,
berömd för kraftfull figurkarakteristik,
Dödens tåg (en variant af de gamla
dödsdansframställningarna, 1876, Berlins nationalgalleri),
allegorierna
Vid skiljovägen (1878) och
Irrblosset (1879),
Kvinnorna vid Kristi graf (1880) och
Valpurgisnatt (Kunsthalle i Hamburg).
Han utförde som väggbilder De fyra fakulteterna
i universitetet i Halle, där han 1888 blef filos. hedersdoktor.
1–2. G–g N.
Spangereid, härad och socken på Lindesnæshalfön
mellan Farsund och Mandal, Lister og Mandal amt,
Norge. 63,36 kvkm. 1,825 inv. (1910). Häradet har
sitt namn af det i östra delen belägna, rätt låga
edet, egentliga S. mellan Njervefjorden i s. ö. och
den trånga Lenefjord i n. v. På spetsen af halfön
en första klassens kustfyr (jfr Lindesnæs). Om
sjöförbindelsen öfver S. i medeltiden se Y. Nielsen,
"Middelalderske samfærdselslinier i Norge" (i
"Det norske geografiske selskabs aarbog", XVI,
1904–05).
K. V. H.
Spangsberg, M. Se Spangberg.
Spanheim. 1. Friedrich S., tysk teolog och
samtidshistorisk författare, f. 1600 i Amberg,
Öfre Pfalz, d. 1649, blef 1627 filos. och 1631
teol. professor i Genève samt 1642 teol. professor i
Leiden. Hans ortodoxt kalvinistiska, ofta polemiska
teol. produktion röjer vidsträckt beläsenhet och
tankeskärpa; i striderna rörande predestinationsläran
framträdde han som utpräglad motståndare till
Amyraut (se d. o.). Det mest bekanta af hans
publicistisk-samtidshistoriska arbeten är Le soldat
suédois, en svenskfärgad skildring af Trettioåriga
kriget, hvilken utkom 1633 och senare af annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
