Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 467-468 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spa - Spaccaforno - Spach, Louis Adolphe (Ludwig Adolf) - Spackelfärg - Spackla - Spada - Spada, Leonello - Spadaro, Micco - Spade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

467 Spa–Spade 468

Spa (Spaa), stad och kurort i belgiska prov.
Liège, vid Vesdres tillflöde Wayai, s. ö. om
Liège. 7,804 inv. (1905).

Badbyggnaden i Spa.

Här finnas 8 i bruk varande järnkällor af växlande
styrka. Den mest bekanta, Pouhon, ligger inne i S.,
de andra i dess närmaste omgifningar; en af dem,
Géronstère, ligger på längre afstånd. Pouhon har
en temperatur af 10,8° G. och håller på 1 liter
0,1148 gr. dubbel kolsyrad järnoxidul och 2,552 gr.
fri kolsyra (Glax). Utom järn hålla källorna
natronsalter, kali och kalksalter. Géronstère håller
svafvelväte i mindre mängd, men ger en karaktär af
detta åt vattnet. Källorna anses i fråga om järnhalt
vara bland de starkaste i Europa, och endast de
svenska kunna konkurrera med dem. Bland många
andra har Torbern Bergman utgett (1779) en analys
af Spavattnet. Vattnet utsändes i stor myckenhet
i handeln. Säsong 1 maj–1 nov. Kurgästernas
antal är omkr. 25,000. Redan på 1500-talet
var S. en mycket besökt kurort, och det hade sin
största blomstring under 1700-talet, då det var
mötesplatsen för Europas förnäma värld. Gustaf III
vistades där 1780.
Ln.

Spaccaforno [-få′rnå], stad på Sicilien,
prov. Siracusa, 6 km. från södra kusten och vid
järnvägen till Siracusa. 10,868 inv. (som kommun
1911). Norr om staden ligger djupt nedsänkt i
kalkklippan grottdalen Val l. Cava d’Ispica med
ett stort antal grottor, af hvilka några i senare
tid inredts till bostäder. Dessa grottor, som
ligga dels i våningar öfver hvarandra, dels i en
våning, men med öppningen nästan alltid på manshöjd
öfver marken, förmodas vara antingen en antik stads
(måhända Kasmenæs) nekropol eller vara rester af en
urgammal stad. Under 300-talet begagnades kamrarna
af de kristne till begrafningsplats, såsom funna
inskrifter visa.

Spach. 1. Louis Adolphe (Ludwig Adolf) S., elsassisk
historieskrifvare, f. 27 sept. 1800 i Strassburg,
d. där 16 okt. 1879, vistades 1823-40 som privatlärare
och skriftställare i Paris, Rom och Schweiz och blef
1840 departementsarkivarie i dep. Bas-Rhin. Han
var därjämte 1840-54 prefektens sekreterare
och bibehöll äfven efter den tyska eröfringen
sin föreståndarplats för arkivet i Strassburg,
hvarjämte han innehade en honorarie-professur vid
Strassburgsuniversitetet. Såväl under den franska
som under den tyska tiden inlade S. stora förtjänster
om förmedlingen mellan fransk och tysk kultur i sin
hembygd. Bland S:s skrifter märkas de samtidshistoriskt värdefulla sederomanerna
Henri Farel (2 bd, 1834; på 1870-talet omarbetad
på tyska) och Roger de Manesse (1849), hvilka
han utgaf under pseudonymen Louis Lavater,
Oeuvres choisies (5 bd, 1863-71; en samling
litteraturkritiska essayer och biografier öfver
elsassare) samt de historiska arbetena Histoire de
la Basse-Alsace et de la ville de Strasbourg (1859)
och Moderne kulturzustände in Elsass (3 bd, 1873). -
2. Édouard S., den föregåendes broder, botanist,
f. 1801 i Strassburg, d. 1879 i Paris, blef 1826
konservator vid Musée d’histoire naturelle i Paris
och är mest känd för det stora deskriptiva verket
Histoire naturelle des végétaux (14 bd, 1834-48).
1. (V. S-g.) 2. C.Lmn.

Spackelfärg, en tjock, ofta degartad oljefärg,
som används för grundning och fyllning, spackling, af ojämnheter och håligheter i ytor,
som skola oljemålas. Spackelfärgen består vanligen
af linoljefernissa försatt med krita m. fl. ämnen.

Spackla i byggnadskonst, snickeri, måleri: utfylla
ojämnheter i en yta medelst murbruk, färg eller annat
ämne, som pålägges och glättas medelst ett spadlikt
verktyg eller med en målarborste.

Späda, pseudonym. Se Janzon, J. Kr.

Späda, Leonello, italiensk målare, tillhörande
Carracciernas skola, f. 1576, d. 1622. Elev af
dekorationsmålaren Giovanni Curti ("il Dentone") i
Bologna, egnade han sig först åt dekorationsfacket och
smyckade ut- och invändigt en mängd af Bolognas palats
med präktiga målningar. I Rom blef han därpå lärjunge
af Michel-Angelo da Caravaggio, följde denne till
Neapel och Malta och slog sig efter sin återkomst till
Bologna på freskomåleriet i strängare bemärkelse. Hans
bästa bevarade fresker äro de i Madonna della Ghira i
Reggio och i S. Domenico i Bologna. S:s stafflibilder
träffas i Louvre, i museerna i Dresden, Neapel,
Parma o. s. v. O. G-g.

Spadaro [-darå], Micco, eg. Domenico Gargiulo, italiensk landskapsmålare af neapolitanska
skolan, f. 1612 i Neapel, d. där 1679, var elev
af Aniello Falcone, men bildade sig hufvudsakligen
efter sin kamrat Salvator Rosa. S. målade duktiga
landskap med bibliskt staffage, krigsmålningar,
sjöstycken o. s. v. Hans arbeten återfinnas i
Neapels museum, såsom bl. a. Vesuvius’ utbrott,
Masaniellos uppror, i hvilket han deltagit, och
Pesten i Neapel, samt i Louvre, Schleissheim o. s. v.
O. G-g.

Spade. 1. Artill. Se Kanon, fig. 8 och
9, Lavettage, sp. 1425 och fig. 2, och
Rekylhämningsmedel. - 2. Landtbr., handredskap
för gräfning, bestående af ett blad och ett
skaft. Bladet, som förr ofta var af trä med ett beslag
af järn, är numera alltid h. o. h. af stål. Efter
bladets form skiljer man mellan flata spadar och
hålspadar. För täckdikning användas särskilda
spadar med smala blad (fig. 2), i af tagande bredder
afpassade efter de nedåt afsmalnande täckdikena,
de smalaste, afsedda att upptaga bottenrännan,
kallas stickspadar. Bladets nedre rand är rätlinig
eller spetsig (fig. 1), det senare för gräfning i
hård jord. Stålspadar infördes förr hufvudsakligen
från Amerika och England, men äro nu föremål för
en stor svensk industri med de största fabrikerna i
Eskilstuna, Vedevåg och Koppom. Trädgårdsspadar (fig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>