Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorö - Sorö amt - Sosen, Mori - Sosianske Apollo - Sosigenes - Sosii fratres - Sositheos - Sosius - Sosnowice - Sosos - Sospiro - Sospita. - Sost. - Sostenuto - Sostomagus - Sostra - Sostratos - Sosylos - Sot - Sot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftäcktes 1898 Holbergs af professor V. Bissen
modellerade staty, med komediens och historiens
muser på ömse sidor om sockeln. - Soransk tidsskrift
(6 bd, 1865-1912) innehåller bidrag till akademiens
nyare historia. E- Ebg.
Sorö amt omfattar sydvästra delen af Själland
och några småöar, Sprogö, Agersö m. fl. 1,480
kvkm. 102,310 inv. (1911). Högsta punkterna äro
Gyldenlöves höj vid Ringsted (128 m.) och Æterbjerg
vid Slagelse (97 m.). En mängd insjöar finnes mellan
Sorö och Ringsted (Sorö sö, Gyrstinge sö), hvilka
afflyta genom Susaa; denna bildar tillika med Tjustrup
Bavelse sö gränsen mot Præstö amt. S. amt omfattar
flera af Danmarks vackraste och bördigaste trakter;
öfver 1/10 af hela arealen är skog, nämligen 15,364
har. 1912 nyttjades till odling (säd, rotfrukter
m. m.) 70,571 har, till betesmark och äng 36,237 har,
och 12,825 har lågo i träda, medan 1,782 har voro
mossar och blott 604 har ouppodlade. 1914 funnos
27,000 hästar, 112,700 nötkreatur, 13,000 får och
getter, 150,900 svin och 831,700 höns. I S. ligga
grefskapen Bregentved och Holsteinborg, Gisselfelds
adliga jungfrustift, många herrgårdar och följande 5
städer: Ringsted, Sorö, Slagelse, Korsör och Skjelskör
med inalles 27,566 inv. (1911). Amtet är deladt i 5
härad och 3 kontrakt.
E. Ebg.
Sosen, M o r i, japansk målare. Se S h i j o s k
o-lorna samt pl. till art. Djurmåleri och Japansk
kor s t.
Sosianske Apollo kallades en af kvestorn Sosius från
Seleukeia till Rom förd Apollobild.
Sosifanes (grek. 2coöi<pdvr]$), grekisk tragiker,
tillhörande den s. k. Plejaden (se d. o. 1). Af
hans 73 tragedier finnas fragment (utg. af Nauck,
"Tragicorum grsecorum fragmenta", 2:a uppl. 1889) .^
J- C.
Sosigenes (grek. Zcoaiyévrjs), forngrekisk astronom i
l:a årh. f. Kr., sannolikt från Alexandria, kom till
Rom och biträdde, enligt Plinius d. ä. ("Naturalis
historia", 18, 25), Julius Caesar vid dennes
kalenderreform (se Kronologi, sp. 40). J-C.
Sosii fratres, lat., "Bröderna Sosius", bokhandlare
(och förläggare?) i Rom på Horatius’ tid (l:a
årh. e. Kr.).
Sositheos (grek. Scoatfteos), forngrekisk skald
från Alexandria Troas, tillhörande Plejaden
(se d. o. 1), slöt sig förmodligen till den
krets af "skönandar", som konung Hieron II af
Syrakusa (264 -216 f. Kr.) samlade kring sig. Det
berättas, att han förut lefvat i Aten, där han
fick en komedi uthvisslad. Ett fragment på 21
rader af hans herdedrama Lityerses finns i Nauck,
"Tragicorum graecorum fragmenta" (2:a uppl. 1889).
J-c.
Sosius, romersk släkt, till hvilken hörde 1. Ca
j us S., legat omkr. 38 f. Kr. och bekant för
sina krigsbragder i Cilicien; tillsammans med
Hero-des eröfrade han Jerusalem (37 f. Kr.). -
2. Quintus S. Senecio, konsul 99 och 107 e. Kr.,
hvilken Plutarchos tillegnat flera skrifter. -
3. Quintus S. Falco, konsul 193 e. Kr., dömdes af
kejsar Commodus till döden, men befriades efter
tyrannens mord. Pretorianerna ville ha honom
till kejsare, men han fick vika för Per-tinax.
1-3. J-C.
Sosnowice [-vi’tse], köping i polska guv.
Piotrków, nära tyska gränsen, vid bibanor till
järnvägslinjen Warschau–Wien, hade före Världskriget
öfver 20,000 inv. och mycket stor industri,
som dock var endast ett par årtionden gammal,
bl. a. stenkolsgrufvor, stora ullspinnerier,
rörverkstad, egda eller ledda af tyska firmor.
Sosos (grek. 2cooo$), mosaikkonstnär från
den hellenistiska tiden, mest bekant för den
mosaik han utförde i Pergamons konungapalats,
framställande ett golf med alla slags kvarlefvor af
en måltid. Denna obehagliga naturalism slog an på
den efterklassiska kulturens dekadenter och fick
efterhärmare, t. ex. Herakleitos, som förfärdigat
den bekanta, på Aventinen funna, i Lateran-museet
förvarade liknande mosaiken. Emellertid skall,
enligt Plinius d. ä., midtpartiet ha utgjorts af en
präktig mosaik med fyra dufvor. Den "dufmosaik",
som nu förvaras i Kapitolinska museet i Rom, är
sannolikt en efterbildning af den pergamenska.
J- G.
Sospiro [såspirå], it., mus., eg. suck;
halftakts-paus. - S o s p i r a’n d o, sospira^nte,
s o-spiroso [-åså], mus., suckande, klagande.
Sospita. Se J u n o, sp. 293, och S o t e r.
Sost., mus. Se Sostenuto.
Sostenuto [såstenötå], it., mus. (förk. s os t.),
uthållet, med uthållande toner, som tempobeteckning
ung lika med andante, hvilket ord det ofta bifogas.
Sostomagus, stad. Se Castelnaudary.
Sostra, stad. Se Schuschter.
Sostratos (grek. Scoörgarog), grekisk läkare
och naturvetenskapsman från Alexandria under
2:a hälften af l:a årh. f. Kr., var en af sin
samtids mest berömda kirurger. S. författade
Cheirurgu’-mena. Galenos har bevarat fragment ur S:s
förbandslära. Bland hans öfriga skrifter må nämnas
Om gifter och Om djur. Jfr Wellmann i "Hennes" 1891.
J- c.
Sosylos (grek. Zcoavlog), från Sparta,
följde Kannibal på hans fälttåg och skref hans
lefvernes-beskrifning i 7 böcker. Af 4:e boken finnas
fragment å en papyrus i Wiirzburg, innehållande
beskrifning på ett sjöslag mellan romare, massalioter
och kartager. Jfr Wilcken i "Hennes" 1906. J- C.
Sot (jfr ty. sucht), numera mindre vanlig benämning på
sjukdom. Ordet kvarstår ännu i uttrycket "taga bot,
där man tagit sot" och i vissa sammansättningar:
blek-, blå-, gul-, hel-, hvit-, lung-, röd-, tvin-
och utsot. – Sotdöd, död till följd af sjukdom, i
motsats till bråddöd, död genom olyckshändelse.
Avn.
Sot l. Brand, bot., gemensam benämning på ett
flertal sädessjukdomar, lika hvarandra i så
måtto, att sädeskornens inre fram mot mognadstiden
befinnes fylldt af en brun-svart, kolsotlik-nande
stoftmassa. Denna utgöres af sporerna till den
svampart, tillhörande svampgruppen sotsvampar
(Ustilaginacece), som framkallar sjukdomen. Af dylika
sjukdomar må följande anföras: 1. Stinksot på hvete
(Tilletia Caries och T. Icevis), förr stundom br
un so t kallad (fig. 1). De af sjukdomen hemsökta
hveteplantorna afvika under uppväxten till sitt
utseende ej synbart från de friska. Först fram
mot mognadstiden göra de sig bemärkta genom mera
utspärrade axfjäll samt kortare och tjockare korn. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
