Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sordavala - Sordin - Sordo - Soredier - Sorel - Sorel, Agnes - Sorel, Charles, sieur de Souvigny - Sorel, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Sordin-Sorel
428
Sordavala domsaga och härad samt har en areal af
807 kvkm. och en befolkning af 22,531 personer,
finsktalande (1914). Sedan l nov. 1893 står staden
i förbindelse med Finlands järnvägar (genom Antrea
-Joensuubanan). Stadens vapen (se fig. 1) utgöres
af en sköld med blått fält, i hvilket stå korsvis
två gyllene glafvenstakar med röda sporrfanor
(1. ryt-tarfanor), hvardera med en silfverspets
från vid-fästningen. - 4. Grefskap i Kexholms
län, som 26 mars 1651 gafs åt Gustaf Adam Baner
som erkänsla för hans fader fältmarskalken Johan
Baners förtjänster. Det omfattade S. stad samt 2,759
arviorubel jord med 508 bönder och 100 löskarlar
samt gaf i årlig inkomst omkr. 5,693 dal. smt. Till
kronan indrogs det med anledning af 1680 års
reduktionsbeslut. 1-3. A. G. F. 4. S. C. Sordin
(it. sordino, fr. sourdine], mus. Se D ä inni a r e. I
bildlig bemärkelse något, som dämpar 1. förmörkar en
hög sinnesstämning.
Sordo [så’rdå] 1. S o r d a m e’n t e, it.,
mus., dämpadt, med dof klang. Sore’dier, bot.
Se L af v ar, sp. 805. Sorel [såiirp’1], stad i
Canada, prov. Quebec, vid Richelieuilodens
utlopp i S:t Lawrence och genom detta läj*e
af stor militär betydelse. 8.420 inv. (1911).
Skeppsvarf och järnindustri, spannmålshandel.
Staden har sitt namn efter fransmannen
de Sorel, som där anlade ett fäste 1665.
(J. F. N.)
Sorel Fsårä’11], Agnes, franske konungen Karl VII:s
älskarinna, f. omkr. 1409 i Fromenteau (Touraine),
d. 9 febr. 1450 på slottet Masmal-la-Belle. Hon var
af adlig börd, dotter till en sire de Coudun, kom vid
unga år till hertiginnans af Anjou hofstat och 1431
till Karl VII:s hof, där hon väckte uppmärksamhet
genom sin skönhet och intelligens. Omkr. 1433 blef
hon konungens älskarinna, den första i raden af de
många "maitresses en titre", hvilka under ’Tanden
régime" ut-öfvade större inflytande på landets
ledning. Hon blef hofdam hos drottningen, Efter
Fonquets ofverhopades af kon.
ungen med frikostiga gåfvor och förlänin-gar
och förstod att samla omkring honom gunstlingar,
hvilka väl tillvaratogo Frankrikes öden under den
svage konungens styrelse. Hon sökte stärka hans
egen dådkraft, aflägsnade från honom flera ovärdiga
lycksökare och vann äfven drottningens bevågenhet. Med
dauphin (sedermera Ludvig XI) kom hon snart på spänd
fot, sedan han förs$fves sökt att genom hvarjehanda
gåfvor vinna henne och hennes trogna för sina
syften. Att hon skulle blifvit af honom förgiftad
eller af J. Coeur (se denne), är obestyrkt. Hon dog
i barnsäng efter att ha skänkt konungen fyra döttrar,
bland hvilka den andra i ordningen, Marie de
Agnes Sorel. måluing "Maria med barnet" (omkr. H50).
Yalois, är mest bekant. Att hon utöfvat ett stort
och på det hela lyckosamt inflytande på Frankrikes
ledning, är allmänt erkändt. Hon är begraf-ven i
Loches. En Jean Fouquet tillskrifven madonnabild
(se fig.) - nu förvarad i museet i Antwerpen -
för kyrkan i Melun anses återge hennes drag. Se
Steenackers, "Agnes S. et Charles VII" (1868), och
R. Duquesne. "Vie et aventures galantes de la belle
S." (1909). E. A-t.
Sorel fsårä’11], Charles, sieur de S o u-vi g n
y, fransk historieskrifvare och romanförfattare,
f. 1602, d. 1674, blef rikshistoriograf 1635. Hans
förnämsta vetenskapliga arbeten äro Histoire de la
monarchie jrancaise (1636), Histoire de la monar-chie
jrancaise sous le régne de Louis XIV (1662) och
Bibliothéque francaise (l:a uppl. 1664). Bland
hans romaner märkes Le berger extravagant (1627),
en imitation af Don Quijote. Den komiska romanen
La vraye histoire comique de Francion, par Nicolas
de Moulinet (1622 eller 1623) vann stor popularitet
och tillskrifves allmänt S., ehuru det är möjligt,
att han här blott bearbetat en annan förf:s arbete.
N. H-tz.
Sorel fsårä’11], Albert, fransk historiker, f. 13
aug. 1842 i Honfleur (dep. Calvados), d. 29 juni
1906 i Paris, anställdes 1866 i utrikesministeriet
och följde 1870 delegationen titt Tours och Bordeaux,
blef 1872 professor i diplomatisk hisioria vid École
libre des sciences politiques och 1876 därjämte
generalsekreterare vid senatens presidium. Han
skref bl. a. Histoire di-plomatique de la yuerre
francorallemande (2 bd, 1875), La question d’0rient
au XVHLe siecle (1877; 2:a uppl. 1889), Essais
d’hi*loire et de critique (1878; 2:a uppl. 1894),
Nou-veaux essais etc. (1898) revolution jrancaise
(8 bd, 1885-1904"; bd l 3:e uppl. 1893), belönt af
Franska akad. med stora Gobertska priset 1887 och
1888 och af Institutet med Osirispriset, 100,000
frcs, 1904, hans fös-nämsta arbete. Han betonar däri
starkt revolutionens utrikespolitiska sida såsom
dominerande, i det den återupptog och med dittills
ouppnådd energi fullföljde de franske konungarnas
gamla eröfrings-planer. I sin uppfattning af Napoleon
röjer han en fläkt af Vandals anda, och "han återförde
Napoleon i dennes historiska sammanhang genom att
påvisa hans plats i revolutionens utveckling". Han
författade vidare Precis du droit des gens (1876; 2:a
uppl. 1887; med Funck-Brentano) samt essayer öfver
Monlfisquieu (1887; 2:a uppl. 1889), M:e de Statt
(1890; 3:e uppl. 1901) och Bona-parte et Hoche en 1797
(1896). I det på hans förslag utgifna stora verket
"Recueil des instruc-tions données aux ambassadeurs"
etc. redigerade han l:a delen, omfattande Österrike
(1884). S. skref äfven romaner. Hans son Albert Émile
S. (f. 1876) utgaf 1909 Kötes et portratts d’Albert
S. contenant des pages inédiles. S. var led.
L’Europe et la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
