Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sombrerete - Sombrerit - Sombrero - Sombreuil - Some, Måns Svensson - Some (Somme), Kristofer (Krister) - Somerniemi - Somero - Somers, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rika berget Cerros och vid stranden af San Antonio,
under norra vändkretsen. 11,954 inv. (1900).
Högre skola; bergsbruk. S. anlades 1570.
J. F. N.
Sombrerit, geol. Se Sombrero, ö.
Sombrero (sp., af so′mbra, skugga), hatt,
särskildt bredskyggig mjuk halmhatt, sådan som
allmänt brukas i spansk-amerikanska länder
(sombrero jara′no}.
Sombrero [såmbrei’əråu], brittisk ö, den
nordligaste bland Små Antillerna i Västindien, 5 kvkm.,
består af korallkalk jämte lager af guano och,
under guanolagren, sombrerit, en
medelst genomsipprande vatten till mer eller mindre ren
fosforit omvandlad kalksten.
J. F. N.
Sombreuil [....], Marie Maurice
Virot de, f. 1774, d. 1823 i Avignon som änka
efter guvernören för invalidfilialen där de Villelume.
Hon är ryktbar genom sitt modiga
uppträdande under septembermorden (se d. o.), hvilket
förmådde mördarbanden att skona hennes far,
guvernören i invalidhotellet markis Ch. Fr. Virot
de S. En sägen, att hon därvid tvangs att dricka
ett glas människoblod, har spelat en ganska stor
roll inom litteraturen, och Victor Hugo har därpå
grundat en af sina ”odes et ballades”, men dess
sanningsenlighet har på goda grunder bestridts,
bl. a. af A. Hedin i ”Ur dagens krönika” X
(1890).
S. B.
Some. 1. Måns Svensson S. till Västerby i
Östergötland, sjöhjälte, f. antagligen i slutet af
1400-talet, d. före 20 febr. 1573, tillhörde en
släkt, som i sitt vapen bar ett brunt tjurhufvud
i rödt fält och hvars äldste kände stamfader, Måns
S:s farfars far, Sven Some till Sjöstorp (Småland),
lefde i början af 1400-talet. S. var 1527-32
fogde öfver Åbo slotts län, beklädde sedermera
samma befattning i Stockholm och förordnades 1535
till öfverste amiral öfver den flotta, som Gustaf
Vasa sände Holsteins hertig och Danmarks konung,
Kristian III, till bistånd i striden mot Lübeck
och de med detta förbundna delarna af Danmarks rike
(se Grefvefejden och Wulenwever). I
maj 1535 förenade sig den 11 skepp starka flottan,
på hvars amiralsskepp "Elefanten" l. "Stora krafveln"
Peder Skräm (se denne) måhända varit andre man,
vid Gottland med en mindre preussisk eskader och ett
antal danska skepp. Vid Bornholm angrep 9 juni S. på
sitt amiralsskepp till en början ensam, småningom
understödd af andra svenska skepp, den lybska flottan,
som måste taga till flykten. 16 s. m. instängde den
förenade flottan 10 lybska skepp i Svendborgs sund
(Fyn) och tog dem samt eröfrade därefter flera mindre
slott på öarna. Kort därpå tog Skram befälet öfver det
eröfrade amiralsskeppet "Lejonet" och skildes sålunda
från den svenska tjänsten. Sedan de dansk-holsteinska
landttrupperna efter dessa framgångar till sjöss
kunnat öfvergå till Själland, gick den förenade
flottan till Öresund samt inneslöt Malmö, Köpenhamn
och Landskrona. Landskrona kapitulerade ?å hösten
1535, Malmö först följande vår. I nov. 1535 ankom en
omkr. 18 segel stark hanseatisk flotta till Amager och
provianterade Köpenhamn, men då den vida öfverlägsna
förenade flottan visade sig, skingrades efter en
kort kamp den hanseatiska. Det lider intet tvifvel,
att den af S. anförda svenska
flottan utöfvade ett hufvudsakligt inflytande
på Grefvefejdens för konung Kristian lyckliga
vändning och i främsta rummet bröt lübeckarnas
öfvervälde till sjöss - bragder, som hittills
tillskrifvits Skräms ledning. På våren 1536, sedan
fred slutits mellan Kristian III och Lübeck, förde
Måns Svensson den svenska flottan till Kalmar sund,
och en förnyad expedition blef öfverflödig genom
Köpenhamns kapitulation juli 1536. Måns Svensson själf
blef 1537 lagman på Öland, deltog under Dackefejden i
Östergötlands försvar och inkallades från 1544 gång
på gång i slottslofven på Stegeborg. Vid Erik XIV:s
kröning blef han riddare, hade en kort tid uppsikt
öfver den på Gripsholm fångne hertig Johan, blef 1565
ståthållare på Kalmar och har måhända redan under Erik
XIV:s tid blifvit riksråd, var det i hvarje fall i
början af Johan III:s. Från ståthållarskapet fick han
afsked 1567, men synes fortfarande tid efter annan ha
tjänstgjort ända till 1569. Han fick förnyadt bref
på Ölands lagmansdöme s. å. Han ligger begrafven i
Kalmar. Jfr E. Hildebrand, "Måns Svensson Some och
Peder Skram" (i "Hist. tidskr.", 1899).
2. (Somme) Kristofer (Krister) S., sonson till den
föregåendes broder Germund, krigare, medföljde
1600 hertig Karl till Livland som anförare för
Smålandsknektarna och utmärkte sig 1601 vid intagandet
af staden Kokenhusen, som han sedan tappert försvarade
mot polackerna. Fången s. å., blef han snart frigifven
och deltog den följande tiden i kriget i Livland, men
stod 1603 i förrädisk förbindelse med Sigismund. Han
omtalas 1608 som fältmarskalk och befälhafvare
öfver knektarna på flottan och tog 1609 synnerligen
framstående del i Jakob De la Gardies fälttåg i
Ryssland, men blef 28 okt. s. å. vid Aleksandrovskaja
Sloboda sårad och måste sedan återvända hem. På grund
af Karl IX:s vänskap och det stora anseende han
nu åtnjöt som krigare sattes han i juli 1611 till
ståthållare på Kalmar slott, som då belägrades af
danskarna. Han uppgaf slottet förrädiskt 3 aug. 1611
mot erhållande af ett gods i Holstein m. m. S. var en
rå och samvetslös personlighet. Till förräderiet synes
han ha förmåtts af personlig förbittring mot Karl IX.
Somerniemi [så’-], fi. Se Sommarnäs.
Somero [så’merå], socken i sydvästra delen
af Tavastehus län, Sääksmäki domsaga, Tammela
härad i Finland, bildar med Sommarnäs kapell ett
konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,
Tammela kontrakt. Areal 646 kvkm., hvaraf på
moderförsamlingen 487 kvkm. 10,289 inv. (1913),
hvaraf moderförsamlingens 8,320, finsktalande.
A. G. F.
Somers [....], John, baron S. of Evesham,
engelsk statsman, f. 4 mars 1651 i Claines nära
Worcester, d. 26 april 1716, vann på 1680-talet stort
anseende som advokat och utmärkte sig bl. a. 1688 vid
försvaret af de sju biskopar Jakob II låtit åtala
för deras protest mot indulgensförklaringen (se
England, sp. 624). S. tillhörde den krets, som ledde
förberedelserna för 1688 års revolution, invaldes
efter statshvälfningen i convention parliament 1689,
tog framträdande del i förhandlingarna mellan båda
husen om tronfrågan samt var ordf. i den kommitté, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
