Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solblindhet - Solbländning - Solbränna - Solbänk - Solc, Vaclav - Solcirkel - Solcykel - Sold - Soldaia - Soldan, August Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Solbländning-Soldan
302
bestående för hela lifvet. Den förebygges,
om solen betraktas endast genom så mörkt glas,
att en tänd lampa nätt och jämnt kan skymtas
därigenom. I stället för glas kan också en
likformigt svärtad fotografiplåt brukas, om den
fyller samma villkor. Vikten af, att allmänheten före
en solförmörkelse upplyses härom, inses bäst däraf,
att efter 1912 års solförmörkelse en stor mängd fall
af solblindhet förekom i Sverige, under det 1914
års solförmörkelse i detta hänseende gick så godt
som spårlöst förbi. Erfarenheten af den förstnämnda
förmörkelsens verkan hade ledt till, att allmänheten,
väsentligen på initiativ af Fr. Ask, blifvit
kraftigt varnad i tid. - En annan skadlig inverkan
af solljuset yttrar sig i snöblindheten (se d. o.).
G-d.
Solbländning, oftalm. Se Solblindhet.
Solbränna, med., de förändringar af huden, som uppstå
genom solstrålarnas inverkan på densamma. Dessa
förändringar likna närmast dem, som framkallas vid en
lättare grad af brännskada: rodnad, svullnad, hetta,
klåda, vid starkare inverkan äfven blåsbildning och
därefter under följande dagar affjällning och stundom
en mörk-färgning (ery’thema solar e). Mörkfärgningen
af huden sker genom anhopning af pigment i de
ytliga hudlagren och ger ett skydd mot solens vidare
skadliga inverkan. Den uppstår äfven småningom under
upprepad inverkan af solen utan ett sådant föregående
retningsstadium. Solbränna orsakas af de violetta
och ultravioletta strålarna i solspektrum (de kemiskt
verksamma strålarna), både vid direkt och reflekteradt
ljus. Bekant är den starka inverkan, som det från
ett snöfält reflekterade solljuset har. Samma effekt
som solljuset har äfven annat på kemiska strålar rikt
ljus, t. ex. elektriska båglampor. Känsligheten mot
solens inverkan är individuellt ytterst växlande,
och det är ingen sällsynthet att påträffa personer,
som under soliga vår- eller sommardagar icke kunna
vistas ute i det fria, utan att ådraga sig ett ofta
mycket besvärande solutslag. L- AI hg.
Solbänk (genom felaktig öfversättning af
ty. sohlbank, sul-bänk, uppkommen term), bygnk.,
en fönsterbröstnings utvändiga betäckning; den
kan utföras i sten eller helt enkelt af plåt, men
bör alltid vara försedd med fall och "droppnäsa"
för att skydda bröstningsmuren för regnvatten
från fönstren. Bröstningens invändi^a betäckning,
fönsterbänken, utföres vanligen af trä och lägges i
höjd med karmens understycke. Se Fog, sp. 708, fig. 6,
och Fönster, sp. 363, fig. 4, 5 och 6 samt sp. 367.
C. G-m.
Solc [Jålts], Våda v, tjechisk skald, f. 1833,
d. 1871, var en mycket lefvande, men genom
oregelbundet lefnadssätt hämmad talang. Hans samlade
dikter, som utkommo 1868 under titeln Prvosenky
(Gullvifvor, ny uppl. 1871 och 1905), bestå dels
af dikter i folkvisans tonart, dels af ballader
och romantiska berättelser på vers med bömiska
och sydslaviska stoff. Bland hans patriotiska
dikter märkas Mistr Jan (Hus) och Da-libor.
. A-d J.
Solcirkel 1. Solcykel, astron., en tidrymd af 28
år, efter hvars förlopp veckodagarna åter infalla
på samma datum. Jfr S ö n d a g s b o k-staf.
K. B.»
Solcykel, astron. Se Solcirkel.
Sold (af lat. so’lidus, se d. o.), den aflöning,
som under förgångna tider bestods krigsmannen,
hvilken till följd däraf kallades s o l d n ä r
eller soldat. Sold förekom icke i forntidens äldsta
härar. I Grekland blef sådan vid landtrupperna införd
af Perikles och uppgick sedermera för en tungrustad
fotsoldat (hoplit) till 4 oboler (omkr. 45 öre) om
dagen, för en ryttare till 12 oboler. Då perserna
togo i sin tjänst grekiska hjälptrupper, måste de
förse dem med sold, och sedermera användes sold-eller
legotrupper af Kartago. Vid de romerska trupperna
utdelades sold för första gången af Camii-lus under
belägringen af Veji (406-396 f. Kr.), såsom en måttlig
ersättning för soldatens af honom själf anskaffade
utrustning. Solden utgjorde under andra puniska kriget
(218-201 f. Kr.) ännu endast 2/3 denar (omkr. 50 öre)
om dagen, men höjdes af Caesar till l och uppdrefs
sedermera betydligt under kejsarna. Alexander Severus
gaf soldaten hvar fjärde månad en "solidus". Under
medeltidens första århundraden erhöll den bysantinske
soldaten en "solidus" i månaden. Hos de folk, som
deltogo i de stora folkvandringarna, förekom icke
sold förrän efter korstågen och gafs i allmänhet
endast åt särskilda lejda trupper samt blef allmän
först mot slutet af medeltiden, i samma mån stående
härar och värfvade trupper fingo ersätta uppbåden
och feodaltrupperna. Under 1500- och 1600-talen
voro solden och hoppet om att kunna plundra de
driffjädrar, som förde större delen af krigsfolket
till fanorna. På Karl V:s (1519-56) tid utgjorde
solden för en landsknekt 4 gulden och för en ryttare
12 gulden i månaden, men ökades sedermera, så att
den under Trettioåriga kriget uppgick ända till 6-9
gulden för en fotsoldat. Sold utbetaltes vid vissa
terminer, af Gustaf TI Adolf l, 11 och 21 i hvarje
månad; men oregelbundenheter förekommo ofta, och de
flesta af de icke sällan förekommande soldatupproren
förorsakades af uteblifven sold. Äfven befälet erhöll
sold, vanligen uppgående för olika grader till vissa
gånger soldatens. Vanligen skulle de, som erhöllo
sold, själfva svara för sitt underhåll. Benämningen
sold har sedermera utbytts mot aflöning e. d.
C. O. N.
Sold [så’ll], da. (eg. såll), nyare dansk
beteckning för gille, dryckeslag; ordet tros ha
uppkommit på studenthemmet Regensen i Köpenhamn
på 1820-talet och ifrån studentslangen spridt
sig till det vanliga språkbruket, där det nu
har många aflednin-gar (solde, festa, soldebroder
1. solderist, festprisse, forsoidet, utfestad m. fl.).
R-n B.
Soldaia. Se S u d a k.
Soldän. 1. August Fredrik S., finsk tekniker och
filosof, f. 13 juli 1817 i närheten af Sordavala,
d. 5 febr. 1885 i Helsingfors, var elev i Finska
ka-dettkåren och blef 1838 officer i rysk tjänst samt
antogs 1843 till lärare i kemi vid ingenjörskolan i
Petersburg. 1847 sändes han som ryska regeringens
stipendiat till Tyskland, där han i Giessen under
Liebigs ledning studerade kemi. Under vistelsen där
utbröt februarirevolutionen. Vid budskapet därom
lämnade han ryska statens tjänst och slog sig ned i
Paris. Sviken i sina förhoppningar om revolutionen,
afbröt han snart vistelsen där, besökte England och
Norge samt anlände slutligen till Stockholm Då ryska
legationen där fått spaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
