Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialförsäkring - Socialisering - Socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att följaktligen kostnaderna h. o. h. bäras
af det allmänna. Understödens storlek är i
regel beroende endast af mottagarens ekonomiska
ställning. Det enda land, där man hittills dristat
sig att på försäkringssystemet uppbygga en hela
folket omfattande socialförsäkring, kan sägas vara
vårt eget. Den i Sverige 1913 genomförda lagen om
allmän pensionsförsäkring utgår nämligen ifrån,
att samtliga försäkrade skola själfva bidraga
till försäkringen genom afgifter, som erläggas
på samma sätt och på samma gång som de direkta
skatterna till stat och kommun. I verkligheten
intar emellertid denna lagstiftning en egenartad
mellanställning. Afgiftspensionerna utgå sålunda
visserligen enligt försäkringsprincipen. Men
pensionstilläggen och understöden beräknas efter
behofvet i hvarje fall, och i fråga om dessa tillämpas
sålunda försörjningssystemet.
Med hänsyn till lagstiftningens nuvarande ståndpunkt
kan man lämpligen uppdela socialförsäkringen i fem
grenar, allteftersom den afser att bringa hjälp i
händelse af sjukdom, olycksfall (i arbete), (för
tidig) invaliditet, ålderdom eller arbetslöshet. I
och för sig är emellertid socialförsäkringens begrepp
härmed icke uttömdt. Som en naturlig utveckling af
här anförda grenar ter sig sålunda en försäkring af
änkor och barn vid dödsfall, som icke förorsakats
af olycksfall, samt moderskapsförsäkring (om
s. k. moderskapshjälp se Sjukkassa, sp. 716). Det är
naturligtvis icke nödvändigt att skapa en särskild
organisation för hvar och en af ofvannämnda
försäkringsgrenar, utan två eller flera af dem
kunna sammanslås. Så har man t. ex. i Tyskland,
Sverige m. fl. länder en kombinerad invaliditets- och
ålderdomsförsäkring, i England en kombinerad sjuk-,
moderskaps- och invaliditetsförsäkring o. s. v. En
fullständig socialförsäkring i här antydd mening,
omfattande alla de samhällsgrupper, som häraf äro i
behof, är ett önskemål, som knappast inom öfverskådlig
tid någonstädes torde bli realiseradt. Utvecklingen
på området kan nämligen på det hela taget ej sägas ha
försiggått så särdeles snabbt. Den stat, som inledde
densamma, var Tyska riket, där redan under 1880-talet
genomfördes lagar om obligatorisk sjuk-, olycksfalls-
samt invaliditets- och ålderdomsförsäkring, de
båda förstnämnda till en början väsentligen för
industriarbetare. Småningom har sedermera området
för försäkringsverksamheten i flera afseenden
vidgats. Närmast Tyska riket följde Österrike. Där
infördes 1887, resp. 1888, obligatorisk olycksfalls-
och sjukförsäkring. Sedan inträdde ett relativt
stillestånd. Efter 1900-talets ingång har däremot
socialförsäkringen på flera håll gått framåt med
verkliga jättesteg. Så trädde England genom "Old
age pensions act" 1908 och "National insurance act"
1911 nästan med ett slag fram i första ledet. Genom
den förra lagen ordnades ålderspensioneringen, genom
den senare sjuk-, moderskaps- och invaliditets- samt
(för vissa arbetargrupper) arbetslöshetsförsäkringen
på ett relativt tillfredsställande sätt. I Australiska
statsförbundet antogs 1908 en lag, hvarigenom nästan
alla medellösa medborgare öfver 65 år (vid fall af
invaliditet 60 år) tillförsäkrades en ganska rikligt
tilltagen pension. En liknande lag är sedan 1898 gällande
på Nya Zeeland. I Norge infördes 1911 obligatorisk
sjukförsäkring, i Sverige antogs 1913 lag om allmän
pensionsförsäkring och 1916 lag om obligatorisk
försäkring för olycksfall i arbete (att gälla
fr. o. m. 1918). Olycksfallsförsäkringen är
f. n. obligatorisk i Tyskland, Österrike,
Ungern, Italien, Norge, Ryssland, Finland,
Nederländerna, Schweiz, Luxemburg, Grekland,
Serbien, Rumänien samt (fr. o. m. 1918) Sverige,
sjukförsäkringen i Tyskland, Österrike, Ungern,
Norge, Nederländerna, Luxemburg, England, Ryssland,
Rumänien och Serbien. Obligatorisk invaliditets- och
ålderdomsförsäkring ha Tyskland, Frankrike, Sverige,
England, Luxemburg, Nederländerna och Rumänien. I
samtliga dessa länder äro de båda försäkringsgrenarna
kombinerade, men i England är ålderdomspensioneringen
ordnad genom en särskild lag. I Danmark,
Australiska statsförbundet samt Nya Zeeland har man
ålderdomsförsäkring (eller rättare försörjning),
men ej invaliditetsförsäkring. Obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring förekommer tills vidare endast
i England, som tillika med Norge står främst äfven
beträffande moderskapsförsäkringen. Som synes, är
den obligatoriska försäkringen mot skador till följd
af olycksfall i arbete den gren af socialförsäkringen,
med hvars lösning man allmännast gripit sig an. Det är
ej svårt att förstå, hvarför så varit fallet. Först
och främst är nämligen olycksfallsfrekvensen en
företeelse af jämförelsevis begränsad natur, och denna
gren af socialförsäkringen är den minst kostsamma. Men
härtill kommer, att beträffande olycksfallen frågan
om kostnadsfördelningen icke bereder några större
svårigheter, då någon meningsskiljaktighet därom, att
kostnaderna skola bäras af arbetsgifvaren, knappast
föreligger. Th-l A.
Socialisering, enskild egendoms förvandling till
allmän; öfvertagande från det allmännas sida af
produktionsmedel, omsättningsmedel, samfärdsmedel,
kraftanläggningar, bostadsbyggnad o. d., med
uteslutande af den fria konkurrensen. Yttringar af
socialisering äro kommunalisering (se vidare d. o.) och
nationalisering (se Nationalisera).
Socialism (fr. socialisme, af lat. socialis,
samhällelig, social, af socius, förbunden, kamrat)
är ett ord, som anträffats 1832, då det användes af
anhängare till Saint-Simon i Frankrike, under det
att ordet socialist uppvisats redan 1827 i England,
där det användes af anhängare till Robert Owen
(se C. Grünberg i "Archiv für die geschichte des
sozialismus" etc. 1912). Båda orden fingo allmännare
spridning genom Louis Reybauds "Les réformateurs
ou socialistes modernes" (1839), ett arbete om
de två nyssnämnde samhällsreformatorerna och
Fourier, samt i de tyskspråkiga och skandinaviska
länderna genom Lorenz von Steins "Sozialismus
und kommunismus" (1842); i svensk tidnings- och
tidsskriftslitteratur blefvo orden vanliga med
revolutionsåret 1848. Socialism betecknar, i
motsats till (samhällsekonomisk) individualism, en
samhällsåskådning, som vill göra det organiserade
samhällsintresset till ledande princip i den
medborgerliga sammanlefnaden i st. f. det enskilda
intresset, hvilket ju i de bestående kultursamhällena
uppbär den privata företagsamheten och gör den
fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
