Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snus - Snuspulver - Snyders, Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda en pris snus ur sin dosa spelade ganska
länge en icke oviktig roll vid diplomaternas
inbördes sammanträffanden. På svenska landsbygden,
där i olikhet med andra länder den besynnerliga
och allt annat än snygga oseden att tugga snus
vunnit vidsträckt utbredning, fortplantad till
städernas grof- och industriarbetare, hör en
mässingssnusdosa (med spegel i lockets insida,
för toalettens tillgodoseende) nästan gifvet till
karlarnas utrustning. Nickeldosorna ha numera börjat
uttränga de af mässing gjorda. En ryktbar samling
praktsnusdosor var Fredrik II:s af Preussen. I
Hallwylska palatset i Stockholm (se Hallwyl)
finns en stor och dyrbar samling snusdosor; äfven
Nationalmuseum har en vacker samling.
Snuspulver (pulvis errhinus, obrukl.), farm., pulver
till uppdragning i näsan, likt snus, eller till
inblåsning i denna medelst pulverbläster, för att
påverka nässlemhinnan vid katarr, snufva. Pulvret
afser dels att nedsätta den abnormt stegrade
känsligheten hos nässlemhinnan, som orsakar täta
nysningar, dels att motverka sekretflöde från näsan,
dels ock att verka antiseptiskt mot de bakterier,
som framkalla katarren. Pulvret bör icke i och för
sig vara starkare retande; det bör helst till god
del bestå af lättlösliga ämnen, som sålunda icke
bli kvarliggande i näsan och åstadkomma mekanisk
retning; slutligen bör pulvret ej vara alltför fint,
så att det yr upp i näshålans öfversta del och i dess
bihålor. Som beståndsdelar i snuspulver märkas bland
de känsligheten nedsättande kokain och mentol, bland
de sekretionsminskande garfsyra och adrenalin (i helt
liten mängd), bland de antiseptiska salicylsyra och
salol, borsyra och borax, kinosol och sozojodolas
zincicus. Som indifferent tillsats (constituens)
används med fördel pulvriseradt mjölksocker.
C. G. S.
Snyders [snej-], Frans, flamsk djur- och
stillebensmålare, f. 1579 i Antwerpen, d. där
1657, var son till värden på värdshuset "Stora
bröllopskammarn", hvars rikligt försedda skafferier
och förrådsrum tidigt gjorde honom förtrogen med de
föremål - skjutet villebråd, döda fåglar, ostron,
kokta humrar, sparrisknippor, drufklasar, o. s. v. -,
som senare ingingo som ingredienser i hans praktfulla
stillebensbilder. Han blef 1593 elev hos Peeter
Brueghel d. y. och lär äfven en tid ha åtnjutit
undervisning hos Hendrik van Balen. Inskrifven i
Antwerpens målargille 1602, företog han 1608 en dock
blott ettårig studieresa till Italien, gifte sig efter
återkomsten till födelsestaden med en syster till
målarna Cornelis och Paul de Vos, vann förmögenhet,
köpte sig 1620 ett eget hus och lefde på stor fot
i förtrogen vänskap med Rubens och van Dyck. I
början af sin verksamhet målade han med förkärlek
s. k. frukoststycken, d. v. s. läckra matvaror och
skålar med frukter, eller, oftast i stort format,
bord, betäckta med
skjutet vildt och andra läckerheter. I dessa hans
mestadels tidigare arbeten visar hans detaljerade
målningssätt ännu starkt inflytande af den äldre
skola, som företräddes af hans lärare. Men sedan
han omkr. 1612 börjat samarbeta med Rubens - han
utförde vilda djur, hundar och frukter i dennes
väldiga dukar - fick hans pensel en bredd och en
fart, som täflade med den store figurmålarens:
exempel därpå är S:s medarbetarskap i Rubens’
"Faun" i Schönbornska samlingen i Wien, i hans
"Backanal" i Berlins museum och i ännu högre grad i
hans "Diana, återvändande från jakten" i Dresdens
museum. S. rönte äfven hedern att med egenhändiga
dukar vid sidan af Rubens’ få smycka väggarna i det
kungliga spanska lustslottet Torre della Parada, och
han skapade dessutom, dels i samarbete med Rubens,
dels tillsammans med Lucas van Uden och Jan Wildens,
som utförde de landskapliga delarna i hans målningar,
en stor mängd jaktstycken och andra scener ur djurens
lif. Och i dessa framställningar uppnådde han ett
fullkomligt mästerskap: storslagna kompositioner,
liffulla rörelser, noggrann, men på samma gång
energisk teckning, milda, men likväl strålande färger
och en underbar skicklighet att karakterisera de olika
djurens skinn och pälsar. Bland mästarens i de flesta
större samlingar spridda verk må särskildt nämnas
Köksstycke, Strid mellan lejoninna och vildsvin
(se fig. till art. Mezzotintogravyren) och Lejon
förföljande en råbock i Munchens pinakotek,
Köksstycke i Kassels museum, Frukoststycke i
Köpenhamns, Skjutet vildt i Amsterdams Rijksmuseum,
Förrådskammare med en jägare i Haags museum, Hynda
med valpar i Dresdens, de berömda fyra "stånden":
Fruktstånd, Grönsaksstånd, Fiskstand och Vildtstånd
i Petersburgs Eremitage. Äfven i Sverige är S. mycket
väl företrädd: i Nationalmuseum ses Skjutet villebråd
på ett köksbord (en utsökt bild), Fruktskål i en
nisch, Hund försvarar ett ftådt oxhufvud mot en
annan (fragment af en större målning) och Räfven på
besök hos hägern (ur Finspångssaml.; se pl. till
art. Djurmåleri), hos grefve Fr. Wachtmeister på
Tistad Vildsvin, försvarande sig mot hundar (ur
Forsmarkssaml.), i Tammska saml. på Fånö Björn,
försvarande sig mot hundar (ur Österby saml.) och
Varg, som slagit ett rådjur (ur Forsmarkssaml.), i
Ekmanska saml. på Mö gård Bandhund, som försvarar en
köttkorg och (dock ovisst om af mästaren själf) Häger,
jagad af falkar (båda ur Finspångssaml.), hos grefve
W. Hamilton. Danbyholm, en stor målning Svan och andra
skjutna faglar på ett bord, en kock och en katt (från
Stjernbladska saml. på Marsvinsholm; ett annat ex. i
Beck-Friisska saml. på Börringekloster sannolikt
blott gammal kopia), i O. Granbergs saml. ett
praktfullt Stilleben med rådjur, vildsvinshufvud,
frukter, drufvor, döda fåglar, en papegoja och en katt
m. m. samt hos frih. J. Gripenstedt på Bysta Landskav
med lejon (sannolikt dock blott skolarbete). I
den forna Forsmarkssamlingen fanns dessutom ett
praktstycke, Räf, tagen med sax, försvarar sig mot
hundar och i den forna Benzelstierna-Enffeströmska
Leion, anfallet af hundar (båda sålda å de Hammerska
auktionerna i Köln 1894). Ännu flera arbeten af
S. omtalas af Lucas von Breda i "Stockholmsposten"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
