Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellersta delarna, sträckande sig i n. in i höglandet,
där Lagan och Emmån ha sina källor, och omfattande de
tre "landen" Värend, Finnveden och Njudung, bildade alltsedan 1100-talet och kanske tidigare
tillsammans en lagsaga, som urspr. efter hufvudlandet
kallades Värends, under unionstiden möjligen någon
gång Smålands, men sedan början af 1400-talet i regel
Tiohärads lagsaga. Den hade sin egen lagbok, hvaraf
dock till vår tid bevarats endast kyrkobalken, och
dess landsting hölls i Växjö (se vidare Tiohärad). De
olika "landen" i lagsagan ha antagligen urspr. haft
hvart och ett sina särskilda rättssedvänjor, och
af dessa ha ganska märkliga spår bevarats i Värend
(se d. o.). Hela den öfriga delen af S. – trakterna
i n. och ö. – hörde ihop med Östgöta lagsaga, om
också vissa af rättssedvänjorna voro olika i S. och
Östergötland och östgötalagmannen endast mera sällan
synes ha tagit befattning med lagskipningen inom
"Kalmarna foghati" (= mellersta och södra delen af
nuv. Kalmar län). – Den administrativa indelningen
har ända fram mot slutet af 1600-talet varit mycket
obestämd. Någon gång är hela S. förenadt under en
landshöfding eller ståthållare, vanligen har det dock
varit uppdeladt i två eller flera olika län. Från
slutet af 1680-talet ha de tre länen, Jönköpings län,
Kronobergs län och Kalmar län (se dessa), bestått
med i stort sedt sina nuv. gränser.
Enligt Sigfrids-legenden (från början af 1200-talet)
skulle kristendomens första predikande i S. ha skett
genom samme Sigfrid (se denne), som säges ha döpt
Olof Skötkonung, alltså i början af 1000-talet. Det
är dock ovisst, hur mycket af historisk kärna det
finnes i legenden. I alla händelser synes S. ännu vid
början af 1100-talet ha varit till stor del hedniskt,
att döma af Snorres ord i skildringen af Sigurd
Jorsalafares korståg till S. 1123 (se Kalmar leding), att "inbyggarna där i landet icke höllo på den
kristna tron, ehuru dock några anammat dopet". Senast
från slutet af 1100-talet bildade Värends fem härad
eget stift, Växjö stift. Det öfriga S. var under
hela medeltiden förenadt med Linköpings stift (se
d. o.). Från detta skildes dock under 1500- och
de första åren af 1600-talet efter hand Finnveden
och Njudung samt Tveta och Vista härad och fördes
öfver till Växjö stift (se d. o.). Sedan i början af
1600-talet en särskild superintendentia upprättats
i Kalmar (se Kalmar stift), har stiftsindelningen
i S. förblifvit tämligen oförändrad ända till 1914,
då Växjö och Kalmar stift förenades till ett stift,
Växjö stift. Om man räknar Mo härad till S., är detta
landskap nu deladt på tre stift: Växjö, Linköpings
och Skara.
S. var ända till Roskildefreden 1658 gränslandskap
mot Danmark och därför ofta skådeplatsen för danskars
och svenskars fejder. Minnet af dessa strider har
bl. a. tagit form i den medeltida traditionen,
att Bråvalla-slaget skulle ha utkämpats i Skatelöf
(se Bråvalla hed), och i den sent på 1600-talet
upptecknade sägnen om Blända (se d. o.). Vid
flera tillfällen gjorde danskarna under medeltiden
härnadståg in i S., och under 1500-talets första
årtionde fördes långvariga strider i Kalmartrakten
om besittningen af Kalmar.
Synnerligen svårt hemsökt blef S. under Nordiska
sjuårskriget (härjningståg i sydvästra S. 1561;
Rantzaus vinterfälttåg 1567–68, uppbrännandet
af Växjö 1570) samt under kriget 1611–13 (se
Kalmarkriget). Äfven 1644 omtalas danska härjningar
i västra Småland. Sista gången danska trupper visade
sig som fiender i småländska bygder var under Karl
XI:s krig (se Kalmar). – Under Gustaf Vasas tid hörde
S. till de mera oroliga landsändarna. Ett trotsigt
och styfsint folk bodde där, och smålandsbönderna
ha kanske också hållit särskildt starkt fast vid den
gamla ordningen i kyrkan. "Västgötaherrarnas uppror"
1529 tog sin början i S. i Västra härad. Från S. –
från trakterna ned mot blekingska gränsen – utgick
också det svåraste af alla de uppror, som Gustaf Vasa
hade att bekämpa. Dackefejden (se Dacke, Nils).
Litt.: A. G. Ahlquist, "Om oroligheterna i S. och
Vestergötland år 1529" (1863), J. Allwin, "Beskrifning
öfver Westbo härad i Jönköpings län" (1846), d:o
öfver Östbo härad (1852), d:o öfver Mo samt N:a och
S:a Vedbo härad (1857), d:o öfver Vista härad (1859),
G. Berg, "Bidrag till den inre statsförvaltningens
historia under Gustaf I hufvudsakligen i afseende
på Småland" (1893), M. G. Crælius, "Försök till
ett landskaps beskrifning" (omf. Tunaläns, Sevede
och Aspelands härad: 1774), "Jönköpings historia"
utg. genom en af Jönköpings stadsfullmäktige tillsatt
kommitté (1915 ff., under utgifning), K. Kjellmark,
"Utkast till beskrivning över Kronobergs läns
förhistoriska fornlämningar" (1911) och "Från
södra Smålands förhistoriska tid" (i "Ur Värends
historia", 1912), N. I. Löfgren, "Kalmar och dess
stift i S." (1, 2. 1828–30), "Linné om S. Några
utdrag ur hans skrifter" (1907), "Meddelanden
från Kalmar läns fornminnesförening" (1898 ff.),
"Meddelanden från Norra Smålands fornminnesförening"
(1907 ff.). "Ny Smålands beskrifning" under fleras
medverkan utg. af J. Rosengren, L. Linnell och
J. Fischer (omf. Kronobergs län och Västbo härad
af Jönköpings län; 1914), S. Rogberg och E. Ruda,
"Historisk beskrifning om S." (Kronobergs och
Jönköping län; 1770), Ada Rydström, "Boken om Tjust",
I–IV (1907–10), [K. G. Södergren] "Småländska
archivet" (I–III, 1853–74), N. J. V. Scheutz,
"S:s flora" (Kronobergs och Jönköpings län; 1864),
M. G. Sjöstrand, "Calmar läns o. Ölands flora"
(1863), K. G. Styffe, "Skandinavien under
unionstiden" (3:e uppl. 1911). "Ur Värends
historia. Bidrag till kunskapen om vår hembygd"
(1912), P. Wieselgren, "Ny Smålands beskrifning,
inskränkt till Wexiö stift" i 3 dlr, 1844–46; med
"Bihang", utg. af A. J. Rydén o. omfattande bidrag
till S:s naturbeskrifning o. Smålandsregementenas
historia, 1847), J. A. Wittlock, "Jordfynd från
Värends förhistoriska tid" (1874, härtill ett
suppl. i Vitt. hist. o. ant. akad:s "Månadsblad"
1883), N. Åberg, "Kalmar läns stenålder" (i
"Meddelanden fr. Kalmar läns fornminnesförening"
7, 1913), E. Åkerhielm, "Småländska
fideikommiss. Herrgårdsskildringar och sägner" (1904)
och "S. och Öland" (Sv. turistfören:s resehandb.,
XVI, 1908). – Landshöfdinge-berättelserna för Kalmar,
Kronobergs och Jönköpings län. – Ang. seder och bruk
i S. i äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
