Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smees element - Smegma - Smeinogorsk - Smellie, William - Smelling salt - Smend - Smerdes - Smerinthus - Smeroe - Smet, B.De - Smetana, Augustin - Smetana, Bedrich (Fredrik) - Smet de Naeyer, Paulde - Smethwick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelske fysikern Alfred Smee (f. 1818, d. 1877)
uppkalladt element. Se Galvaniskt element, sp. 664.
Smegma, grek., med., en hvitaktig, fet, halfflytande
massa, hvilken som S. præputii samlar sig på vissa
ställen af könsdelarna eller som S. neonatorum
betäcker det nyfödda barnets hud. Smegman består
af afstötningsprodukter från huden – epitelceller
och fett.
L. Mbg.
Smeinogorsk. Se Smjeinogorsk.
Smellie [smeli], William, skotsk läkare, f. 1697 i
Lanark, d. 1763, var på sin tid Englands förnämste
obstetriker, och under de år (1741–59) han i London
meddelade undervisning i sitt ämne strömmade till
honom lärjungar från alla världens kanter. Också
gjorde han betydande själfständiga inlägg i
barnförlossningskonsten, och han betecknas som fadern
till den naturliga obstetriken i motsats till den
operativa, artificiella. I öfverensstämmelse med sin
exspektativa uppfattning ställde han moderns lif vida
högre än fostrets och skydde ej att, där så kräfdes,
offra det senare för modern. Han utgaf en mycket
ansedd lärobok, Treatise on the theory and practice
of midwifery (1752; flera uppl.), A collection of
cases and observations in midwifery (2 bd, 1754,
1764), m. m. R. T–dt.
Smelling salt [smelin-sålt], eng. Se Luktsalt.
Smend [sment]. 1. Rudolf S., tysk protestantisk
teolog och semitisk filolog, f. 1851 i Westfalen,
d. 1913, blef 1880 e. o. teol. professor i
Basel och 1889 ord. professor i semitiska språk i
Göttingen. Bland hans arbeten må nämnas Der prophet
Ezekiel (1880), Die inschrift des königs Mesa
von Moab (1886), Lehrbuch der alttestamentlichen
religions-geschichte (1893; 2:a uppl. 1899), Die
weisheit des Jesus Sirach, hebräisch und deutsch
(1906), Die weisheit des Jesus Sirach erklärt
(s. å.) och Griechisch-syrisch-hebräischer index
zur weisheit des Jesus Sirach (1907). – 2. Julius
S., den föregåendes broder, f. 10 maj 1857, verkade
som präst på olika ställen samt blef 1891 professor
vid prästseminariet i Friedberg i Hessen och 1893
professor i praktisk teologi vid universitetet
i Strassburg. Han har utgett Die evangelischen
deutschen messen bis zu Luthers deutscher messe
(1896), Der evangelische gottesdienst (1904) och
Kirchenbuch für evangelische gemeinden (I–II,
1908). Sedan 1896 utger han tills, med Spitta
"Monatsschrift für gottesdienst und kirchliche
kunst".
1–2. J. P.
Smerdes. Se Persien, sp. 548.
Smerinthus, zool. Se Nattsvärmare.
Smeroe [-ro], namnform för Semeroe, Javas högsta
vulkan. Se Java, sp. 1312.
Smet, B. De, nederländsk filolog. Se Vulcanius.
Smetana, Augustin, tjechisk filosof, f. 1814,
d. 1851, prästvigdes 1836 och blef 1842 adjunkt i
filosofi vid Prags universitet. Efter 1848 måste han
lämna ämbetet och blef redaktör af den af Palacky
uppsatta tidningen "Union", hvari han motiverade
sitt utträde ur den katolska kyrkan. Han blef
sedan bannlyst. Som filosof anslöt han sig till
Hegelska riktningen, men utgick från synpunkten, att
mänskligheten utvecklar sig från en materialistisk
forntid till en idealistisk framtid och att anden
utvecklar sig ur naturens krafter. S:s filosofiska
betydelse för Böhmen låg mindre i
originalitet än i den följdriktighet, hvarmed han i
praktiken omsatte sin teori om mänsklighetens framsteg
i högre raser och utvecklingsstadier. Hans förnämsta
skrifter äro Die bestimmung unseres vaterlandes
Böhmen (1848), Die bedeutung des gegenwärtigen
zeitalters (s. å.), Die katastrophe und der ausgang
der geschichte der philosophie (1850), Der geist,
sein entstehen und sein vergehen (tr. 1865) samt den
själfbiografiska Geschichte eines exkommunizirten
(utg. af A. Meissner 1863). A–d J.
Smetana, Bedrich (Fredrik), bömisk tonsättare och
pianist, f. 2 mars 1824 i Leitomischl, d. 12 maj 1884
i Prag (efter några månaders sinnessjukdom), lärjunge
af sin landsman pianopedagogen Proksch och af Liszt
i Weimar, öppnade 1848 en musikskola i Prag och blef
1856 på Alex. Dreyschocks tillskyndan dirigent för
harmoniska sällskapet i Göteborg, där han verkade i
6 år jämväl som omtyckt pianolärare och gjorde mycket
för höjande af musiklifvet i staden, bl. a. genom att
bringa till utförande Mendelssohns "Elias", införa
Schumanns verk och ge kammarmusiksoaréer. Efter
en lyckad konsertturné i Sverige som pianist,
1862, återvände S. till Prag, där han 1866 blef
kapellmästare vid tjechiska nationalteatern,
hvilken plats han dock 1874 måste lämna till
följd af utvecklad döfhet. 1903 restes i Hofitz
en minnesstod öfver honom. S. var ifrig anhängare
af Wagner, men tillika en äkta nationell-tjechisk
kompositör af betydande rang. Som modern kolorist
och frambringare af programmusik i Berlioz’ och
Liszts anda ter han sig i de symfoniska dikterna
Wallensteins lager, Richard III och Hakon Jarl
(alla tre komponerade under S:s Göteborgstid) samt
cykeln Má wlast (Mitt fosterland; däribland Moldau,
Aus Böhmens hain und flur och Tabor) m. fl. S. blef
skapare af den nationella bömiska operan; mesta lycka
gjorde hans komiska opera Prodana newésta (1866;
"Brudköpet", uppf. i Stockholm 1894) genom sin täcka,
naturfriska och ganska originella musik med anklanger
från inhemsk folkvisa och folkdans. Af hans öfriga
sju operor må nämnas Dalibor (1868), Hubicka (Kyssen;
1876), Tajemstwi (En hemlighet; 1872) och Libuse
(1881). Han skref vidare Pragkarneval, festmarsch vid
Shaksperes 300-årsjubileum, 2 stråkkvartetter (den
i E moll, "Ur min lefnad", är särskildt impressiv),
pianotrio, nationaldanser och Stambokblad m. m. för
piano samt klangfulla manskörer. Biogr. af Wellek
(1895; ny uppl. 1900), Hostinsky (1901), Krejci
(1906) och schweizaren W. Ritter (på franska, 1907).
E. F–t.
Smet de Naeyer, Paul de. Se De Smet de Naeyer (äfven
i Suppl.).
Smethwick [smethik], stad och sedan 1907 eget
grefskap (county borough), förr del af engelska
grefsk. Stafford, 5 km. v. om Birmingham. 7,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
