Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smak - Smaklökar - Smaknerver - Smakorgan - Smakporer - Smaksinne - Smalaporna - Smalben - Smal bro - Smaldjur - Small - Smalnäbbade simsnäppan - Smalnäsiga apor - Smalrå - Smalsarhorn - Smalspårig - Smalt - Smaltit - Smalts - Smanioso - Smaragd - Smaragdön - Smart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut i landets offentliga byggnader. Förmågan
att njuta af konsten är ej medfödd; äfven den
behöfver läras. Och det lider intet tvifvel, att af
verkliga konstkännare ledd muntlig folkundervisning
skulle högst väsentligt kunna höja den allmänna
smaken. Behofvet af allvarliga konststudier har af
ingen kraftigare framhållits än af Goethe, som för
sin egen personliga bildning under hela sitt lif
med den största energi fullföljde konststudierna. -
Smakbildningens värsta fiender äro modet och vissa
urartade offentliga nöjen. Under det att konsten
alltid är individuell och ger uttryck af och
åt själfständiga personligheter samt i viss mån
lyder eviga skönhetslagar, är modet en frukt af
massuggestion, ledd af blind tillfällighet eller
godtycklig afsikt, i regel med hänsynslöst förakt
för den goda smakens fordringar. Modet gör vanan
att åsidosätta dessa till en andra natur för den
stora allmänheten, på samma gång som det vänjer
oss af med att äfven i det yttre vara oss själfva,
för att i stället, så vidt möjligt, bli lika alla
andra. Hvad varietéer, biografer, dåliga teatrar
och skämttidningar uträtta för smakens förskämning
är lika allmänt insedt, som den stora smakbildande
betydelse ett sundt nöjeslif kunde få. Återhållsamhet
i fråga om de urartade nöjena är en social plikt
för enhvar, som förstår, att ett folks smakbildning
beror på hvarje enskild individs vanor och att
tidsandan intet annat är än de enskildes anda,
förstärkt genom de krafter, som masspsykologien
konstaterat. 1. J. E. J-n. 2-3. S-e.
Smaklökar, fysiol. Se Smak 1.
Smaknerver, fysiol. Se Smak 1.
Smakorgan, fysiol. Se Smak 1.
Smakporer, fysiol. Se Smak 1.
Smaksinne, fysiol. Se Smak 1.
Smalaporna, zool., benämning på släktet
Semnopithecus. Se Primates.
Smalben, anat. Se Lägg.
Smal bro, krigsv., en militärbro, som har 2,25
m. eller mindre bred brobana och kan passeras af
infanteri i rotekolonn utan dubblering, kavalleri i
kolonn med en och fältartilleri med föreställare och
kanon (ammunitionsbakvagn) åtskilda på mellanstyckes
afstånd. L. WrsonM.
Smaldjur, jaktv., benämning på yngre
hondjur af hjortdjuren. Rådjur kallas
omväxlande smaldjur och smalrå.
G. G.
Small [små’l], John Kunkel, nordamerikansk
botanist, f. 31 jan. 1869 i Harrisburg,
Pennsylvania, filos. doktor 1895, kurator vid
Columbia-universitetets herbarium s. å. och sedan
1898 vid New Yorks museum och botaniska trädgård,
har författat en mängd deskriptiva arbeten, af hvilka
det mest omfattande är Flora of the southeastern
United States (1903). C. Lmn.
Smalnäbbade simsnäppan,
zool. Se Simsnäppsläktet.
Smalnäsiga apor, zool., Catarrhini.
Se Primates.
Smalrå, jaktv. Se Smaldjur.
Smalsarhorn, fno. Se Hornelen.
Smalspårig, Smalspårig bana.
Se Spårvidd. - Smalspårlokomotiv.
Se Lokomotiv, sp. 1007.
Smalt, kem. tekn. Se Koboltglas.
Smaltit Beudant,.miner. Se Speiskobolt.
Smalts (ty. schmalts),
tekn.. kallas den blåa porslinsfärg,
som erhålles genom sammansmältning
af koboltoxid med glasmassa eller
glasbildande ämnen, eller m. a. o. genom
smältning af safflor (se d. o. 2).
C. A. D.*
Smanioso [-åså], it., mus., dets. som con smania
(se d. o.).
Smaragd (grek. smaragdos], miner., en mycket
värderad ädelsten, en art beryll (se d. o.), af
vackraste klart gräsgröna färg. Den dyrbara ring,
som konung Polykrates (se denne) kastade i hafvet
som offer åt gudarna, berättas ha innehållit en
smaragd. Smaragdgrufvorna vid Zabarah och Kosseir vid
Röda hafvet voro enligt en där funnen hieroglyfskrift
bearbetade redan 1650 f. Kr. De berömda grufvorna
i Tunkadalen i Colombia upptäcktes 1555, och
grufvorna vid Muso i samma land kände spanjorerna
redan 1537. Där förekomma smaragder med kalkspat,
kvarts och svafvelkis i en försteningsförande
bituminös kalksten och i en svart lerskiffer. I
grufvorna vid Jekaterinburg upptäcktes smaragd
1830, där förekommande i glimmerskiffer. Några
sibiriska genomskinliga smaragder, fastän af mindre
klarhet, uppnå ända till 3 dm. längd och väga
flera kg. S. k. akvamariner, smaragder
af sjögrön färg, finnas af mera än 7,5 kg. vikt.
Ant. Sj.*
Smaragdön. Se Irland, sp. 853.
Smart [eng. uttal: sma’t], eng., eg. skarp, stickande;
flink, rapp; (isht i Nord-Amerika) slängd, fiffig,
"slipad" (som affärsman). Smart fellow [fe’llåu],
en "duktig" och på samma gång hänsynslös karl. -
Smartness, fiffighet, knipslughet.
Smart [sma’t], John, engelsk målare, f. omkr. 1740
i Norfolk, d. 1811, studerade i London, vistades
i Indien 1788-97 och var därefter bosatt i
London. S. var en mycket framstående miniatyrmålare,
en af de främste på sin tid. Hans porträtt äro
ytterst noggrant genomarbetade med största tekniska
skicklighet - koloriten är däremot mindre fulländad.
G-g N.
Smart [sma’t], William, brittisk nationalekonom,
f. 10 april 1853 i Barrhead nära Glasgow, d. 19
mars 1915 i Glasgow, från 1892 innehafvare af
Ad. Smiths professur i nationalekonomi vid denna
stads universitet, tog i yngre år starka intryck
af Carlyle och, i synnerhet, Ruskin, medverkade
i det sociala upplysningsarbetet och var en
synnerligt verksam medlem af den stora brittiska
fattigvårdskommissionen 1905-10, till hvars mer
konservativa majoritet han hörde. Som nationalekonom
gjorde han sig tidigast bemärkt genom sina öfv. af
arbeten af Böhm-Bawerk och von Wieser samt genom
sin framställning af den s. k. österrikiska skolans
värdelära: Introduction to the theory of value (1891;
3:e uppl. 1914). Hans öfriga teoretiska arbeten
voro Studies in economics (1895), Distribution of
wealth (1899; 2:a uppl. 1912), hvartill sluter
sig det mer etiskt lagda Second thoughts of an
economist (postumt; 1916, med en entusiastiskt
skrifven biografi af Th. Jones). Nationalinkomster
fördelas, enligt S., mellan produktionsfaktorernas
bärare i öfverensstämmelse med det ekonomiska
värdet af deras bidrag till produktionen. Till
en jämnare inkomstfördelning anbefaller
S. särskildt att inskränka mängden af grofarbetare
("hästkraftsarbetare") och låta maskinerna alltmer
taga deras plats samt att öka mängden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
