- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1203-1204

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifmaskin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha klaviaturen ordnad med hänsyn till i språket gängse
ljudkombinationer, s. k. universal-tangentbord,
ha typhjulsmaskiner med fördel klaviaturen ordnad
efter s. k. ideal-system, hvilket innebär,
att tangentbordets nedre rad uppbär de bokstäfver,
som förekomma intill 70 proc., mellersta raden
intill 24 proc. och öfversta raden intill 6
proc. Som skrifmaskiner betecknas jämväl en sorts
skrifapparater, kallade "index-" l. "visarmaskiner"
samt "entangentsmaskiner". De bestå i de flesta
fall af en ring, rulle eller gummiplatta, som med
ena eller båda händerna inställes för det tecken,
som man önskar aftrycka. Som exempel på sådana
apparater må anföras: Hall, Globe, Graphic, Merritt,
Kosmopolit, Schapiro, Columbia, Victor, American. För
skrifning i böcker finnas särskildt byggda maskiner,
såsom Elliot & Hatch, International text book och
Elliot-Fisher (fig. 15). Hit kunna äfven räknas
kombinerade skrif- och räknemaskiner (se Räknemaskin).
Aug. J-n.

illustration placeholder
Fig. 1. Indisk stålgriffel för inristning af skrift å palmblad.


illustration placeholder
Fig. 2. Romersk stylus, hvarmed skrift inristades i vaxtaflor.


illustration placeholder
Fig. 3. Persisk rörpenna.


illustration placeholder
Fig. 4. Gåspenna från slutet af medeltiden.


illustration placeholder
Fig. 5 o. 6. Kinesisk och (nederst) japansk skrifpensel.


Skrifmaterial, den gemensamma benämningen på de medel
och redskap, som användas för åstadkommande af skrift,
fördelas naturligt i följande grupper: det, hvarpå
man skrifver (ristar, målar), det,
hvarmed man skrifver o. s. v. (penna, mejsel, pensel
m. fi.), och slutligen det, hvarmed skriften utföres
(bläck, färgämne). De äldsta för skrift använda
ämnena voro sten, trä och metall. Den egyptiska
skriftens historia innesluter äfven de äldsta skrifmaterialens.
Under den aflägsnaste perioden uthöggos
skriftbilderna uti sten (klippväggar, tempelmurar,
sarkofager, obelisker o. d.) i upphöjdt arbete,
senare framställdes de i fördjupning, något, som var
förenadt med vida mindre tidsspillan, och slutligen
öfvergick man till konturteckningar. De fördjupade
bilderna fylldes stundom med hvit kalk eller harts,
stundom äfven med brokig emalj, hvarigenom de kunde
synas på långa afstånd. Redan egypterna använde
emellertid utom de nämnda ämnena äfven djurhudar
och tyg (linne, bomull, t. ex. i de kring mumierna
virade s. k. byssosbindlarna, som ofta i hela sin
ofantliga längd voro fyllda med bilder och skrift). De
sistnämnda slagen af skrifmaterial kräfde naturligtvis
andra skrifredskap än den förut begagnade mejseln,
och så kommo pensel och rör i bruk. – I samma mån
som skrifkonstens användning utsträcktes, erfors
alltmer behofvet af ett lätt och användbart
material. Följden däraf blef uppfinningen af konsten
att förfärdiga papyrus (se d. o. med fig.), en
uppfinning, som gjordes i Memfis. Man eger ännu
i behåll en urgammal papyrusrulle af bestämbart
datum, hvars ålder går upp till öfver 3,750 år, och
säkerligen är uppfinningen vida äldre. På papyrus
skrefs vanligen med svart bläck, som bereddes af sot
och gummi. Men därjämte förekommo äfven rödt och gult
bläck, det förra tillverkadt af blyoxid, det senare af
ockra. Assyrierna, hvilka, till följd af sitt lands
naturbeskaffenhet, hade ringa tillgång till klippor
och stenar, förfärdigade plattor och cylindrar af ler,
på hvilka skriften intrycktes, hvarefter materialet
brändes (se Kilskrift). Sålunda finnas
bevarade i assyriska och babyloniska byggnader
fortlöpande inskrifter på väggar, golf, pelare
o. d., hvilka äro sammansatta af vid hvarandra
fogade lerplattor, alabasterskifvor o. d. Men äfven
för kilskriften användes tidigt lättare material,
såsom djurhudar, papyrus, väfnader o. d., på hvilka
skriften framställdes medelst färg. Så skola, enligt
araben Abu Djafir Attavaris vittnesbörd, lagstiftaren
Zarathustras skrifter ha nedskrifvits på 12,000
kohudar. Kineserna använde i forna tider taflor af
metall eller bambu, på hvilka skriften utfördes
medelst spetsiga grifflar. I 2:a årh. af vår
tidräkning började man måla på tyg (linne och siden)
medelst en trästicka med uppmjukad spets. Hundra år
senare infördes i Kina bruket af papper, och samtidigt
trädde penseln (fig. 5) i trästickans ställe. Ännu
i dag utgöras kinesernas skrifmaterial af papper,
pensel och tusch. Ett urgammalt skrifmaterial
är palmens blad, som särskildt i Indien, på
Ceylon m. fl. ställen haft och ännu har vidsträckt
användning. Skriften ristas med ett skarpt instrument
(fig. 1) och framträder inom kort i en mörkare ton
än själfva bladet, beroende af luftens inverkan på
det ristade stället. De klassiska folken begagnade
till underlag för skrift utom sten och metall
äfven trätaflor försedda med ett öfverdrag af vax,
hvarpå skrefs med en metallgriffel (lat. stylus,
fig. 2). Skriften kunde i detta fall lätt utplånas
(lat. tabula rasa) och taflan följaktligen användas
förnyade gånger. Likaledes begagnades tidigt papyrus,
som hämtades från Egypten, och detta material var
under en följd af tusen år det förhärskande, till
dess Ptolemaios II i Egypten förbjöd all utförsel
däraf. Papyrusbristen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free