Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segling - Seglingsberg - Seglingsbeskrifning - Seglingsnål. Se Segelsten - Seglora - Segmalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1467
Seglingsberg-Segmalm
1468
och därigenom, att deplacementets tyngdpunkt låg
mycket långt akterut. Den skilde sig äfven genom
masternas starka fall bakåt från samtidiga fartyg, som
hade vertikala master. Masternas resning på en yacht
har för öfrigt varit föremål för otaliga experiment,
som i allra nyaste tid utmynnat i en vertikal
och böjd mast. Det mest utmärkande för "Americas"
seglingsförmåga var dess goda bide-vindsegling och
förmåga att gå högt i vind. "Ame-rica"-typen var
den förhärskande ett trettiotal år framåt. Man
insåg dock småningom, att icke endast fartygets
öfvervattenskropp och tackling voro bestämmande för
farten, utan att äfven stor omsorg måste läggas
vid undervattenskroppen. Sträf-vandena inriktade
sig sålunda icke endast på att få en så smidig
öfvervattenskropp på fartyget som möjligt, utan äfven
på att göra undervattenskrop-pens linjer så skarpa
som möjligt, d. v. s. så litet hindrande som möjligt
för farten. "Jullanar" (fig. 15), konstruerad af
engelsmannen Bentall 1875, är typen för nästa stora
framsteg i denna riktning. För att åstadkomma en så
kort vattenlinje som möjligt byggde han akterstäfven
långt fram under fartyget. Härigenom blef han tvungen
att beskära den främre undervattenskroppen för att
icke få lateraltyngdpunkten för långt fram. Genom
denna förminskning af lateralplanet reducerades
motståndet, och yachten fick betydligt ökad hastighet
och manöverduglighet. Denna typ utvecklade den
tyske mariningenjören Saefkow i "Lolly", genom
hvilken konstruktion definitivt beträddes vägen att
utnyttja de fysikaliska principerna för bortskärande
af "dödträ" i den främre undervattenskroppen af
fartyget. Förminskandet af motståndet mot vattnet
genom denna afskärning af undervattenskroppen kom dock
först 1886 på mera utprägladt vis till användning
vid byggandet af "America"-pokalkämpen "Thistle",
konstruerad af engelske skeppsbyggnadskonstruktören
Wat-son. Denna typ fullkomnades af Fife 1889 genom
konstruerandet af "Minerva". Amerikanerna togo nästa
stora steg genom den berömda "Gloriana" (fig. 16),
konstruerad och byggd af Nath. Herres-hoff 1891. Denna
båt betecknar en epok i yachtbyggnadskonsten, nämligen
större stabilitet genom djupare placering af barlasten
för uppbärande af stor segelarea, förbunden med
minsta möjliga motstånd mot vattnet. "Gloriana"
hade långt utdragna öfvervattenslinjer, som
bildade en harmonisk fortsättning på den slanka och
djupa undervattenskroppen. Denna yacht slog alla
konkurrenter med förbluffande öfverlägsenhet och
visade sig äfven vara en god sjöbåt. Herreshoff
utvecklade typen vidare och öfvergick till
fenbåtstypen, för hvilken den för tysk räkning byggda
"Bubble" (fig. 17) är typisk. Vid konstruktionen af
mindre båtar hade man däremot gått en annan väg och
gick till ytterlighet genom bildandet af den flata,
breda flundretypen, hvarom ett par exempel i fig. 18
o. 19 ge ett godt begrepp. Rörliga kölar infördes
äfven (se C en t er bor d). Man gick ända därhän, att
man konstruerade dubbelbåtar, för hvilka "Dominion"
(fig. 20) är den grundläggande typen. Principen
härvid var, att den ena undervattenskroppen vid
bidevindsegling skulle lyftas ur vattnet och sålunda
motståndet reduceras till det yttersta.
Hvad nu seglingen och yachtbyggnadskonsten i
Sverige angår, kan man säga, att båda stå på en hög
nivå. Vårt land är ju seglarnas paradis, och antalet
segelsällskap är synnerligen stort. Sverige kan äfven
glädja sig åt att ega en särdeles god yachtflotta,
hvarför vi i första rummet ha att tacka våra
duktiga yachtkonstruktörer. Bland dessa tillämpade
först ingenjör A. Nygren de moderna principer, som
angetts af Herreshoff i början af 1890-talet, och vid
hans sida stodo värdigt ingenjör Albert Andersson
och ingenjör C. 0. Liljegren, den senare elev af
Herreshoff. De af dessa tre skapade yachterna voro
under 1890-talet, seglingens storhetstid, fruktade
öfver hela Skandinavien och eröfrade många pris i
grannländerna. I slutet af 1890-talet uppträdde den
unge, begaf vade konstruktören ingenjör G. Mellgren,
hvars båtar de närmast följande 10 åren både i
Sverige och utlandet med glans hemförde många
segrar. Bland våra nuvarande bästa konstruktörer
märkas på västkusten ingenjörerna T. Herlin och
K. Holmström och i Stockholm ingenjör A. Plym,
äfven bekant som landets förnämste båtbyggare, samt
den unge konstruktören ingenjör E. Salan-der, som
sedan 1911 står obesegrad på sitt speciella område,
konstruktionen af snabba och samtidigt rymliga båtar,
och som synes vara stadd i en lefvande utveckling.
E. B-11.
Seglingsberg, järnvägs-, post- och telegrafstation
på Stockholm–Västerås–Bergslagens järnväg, belägen
vid Strömsholms kanal, Kolbäcksån, i Ramnäs socken,
Snefringe härad, Västmanlands län. Midt för stationen
ligger det till Ramnäs bruk hörande Seglingsberg,
förr järnbruk, anlagdt 1610. Vid fall i Kolbäcksån
har Virsbo-Ramnäs kräfta.-b. anlagt en kraftstation,
tax. till 70,000 kr. (1915). Under 1700-talet
innehades S. af släkterna Adlerberg, Schön m. fl.
Seglingsbeskrifning, Läskarta, Sjöbok, sjöv.,
beskrifning öfver kuster, farleder, strömmar och
vindar, afsedd att vägleda den sjöfarande. Sådana
beskrifningar utgåfvos redan under gamla och
medeltiden, vanligen kallade periplus och portolaner
(se d. o.). Den äldsta seglingsbe-skrifning, som rör
Sverige, härstammar från Danmark, nämligen en i konung
Valdemars jordebok (1200-talet) förekommande (se
E. Dahlgren, "De äldsta seglingsbeskrifningar öfver
Norden", i Nordenskiölds "Facsimile-atlas", 1889). Det
äldsta kända svenska arbetet af denna art är en
1644 utgifven "siö-book" af Johan Månsson (se vidare
denne), hvilket arbete mycket begagnades under 1600-
och 1700-talen. Numera utges seglingsbeskrifningar
af S j ö k a r t e-verket (se d. o.).
Seglingsnål. Se Segelsten.
Seglora, socken i Älfsborgs län, Marks härad. 12,068
har. 2,166 inv. (1915). S. bildar med Frisla,
Kinnarumma och Skepphult ett pastorat i Göteborgs
stift, Marks och Bollebygds kontrakt. Församlingens
gamla ödekyrka (af trä; se fig. å sp. 1469) flyttades
1916 till Skansen (Stockholm) för att där uppsättas.
Segmalm, metall., kallas vid koppartillverkningen
sådana malmer, som förekomma tillsammans
med trögsmälta och segflytande bergarter,
såsom hornblände, talk, asbest.
C. A. D.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
