Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scott [skå't], sir Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1361
Scott
1362
medeltidsversens friare höjningar. Beskrifningarna
voro genomförda med en i vers dittills osedd
realism; både den historiska lokalfärgen och
naturskildringarna utmärktes af trohet ända in i
detaljer. Dikten har fått sitt namn däraf, att den
lägges en af de fornskotske barderna på läpparna. Det
var en yttre tillfällighet, som satte pennan i
handen på skalden. Grefvinnan af Dalkeith, senare
hertiginnan af Buccleuch, hvars man S. betraktade
som sin länsherre, hade läst hans gränsboballader
och bad honom behandla en i orten gängse folksaga om
en slug dvärg, en begäran, som skalden efterkom. Det
patriotiska innehållet, skildringen af de hög-ländska
scenerierna, den ypperliga beskrifningen af
1500-talets seder, de friska naturbeskrifningarna,
den folkliga tonen, allt bidrog oemotståndligt
att väcka intresset för medeltiden, riddarväsen
och skotska nationalegendomligheter. "Den siste
bardens sång" är till stilen ett epyllion (mindre
epos) eller snarare en utvidgad ballad. I rask följd
skapade S. de närmast följande åren en serie dikter i
samma stil och tonart, af hvilka särskildt de första
emottogos med stormande bifall. Marmion (påbörjad
redan 1806, men utgifven först 1808) gaf anledning
till en verklig folkvandring till Flodden field, där
handlingen tilldrar sig, liksom The lady of the lake
(1810; "Sjöfröken", 1857; 2:a uppl. 1865) öfverfyllde
värdshusen kring Loch Katrine och Tro-sachs. Dock
mattades intresset något för de följande dikterna:
The vision of Don Roderick (1811), Rokeby (1813),
The bridal of Triermain (3 sånger, s. å.; utvidgning
af ett poem från 1809), The lord of the isles (1815)
och Harold the dauntless (1817). Det uppstod för många
efterbildningar, och 1812 utgaf Byron de två första
sångerna af "Childe .Harold", hvarefter följde en
serie liknande epyllier i samma stil som S:s. Denne
öfvergaf därefter att skrifva poesi. "Klokheten",
som han själf anspråkslöst yttrat, "påminte mig om,
att jag borde stryka segel for Byrons mäktigare
snille." - Utom dessa dikter hade S. under de
gångna åren utöfvat rik författarverksamhet i andra
riktningar. Sedan 1802 var han medarbetare i den af
ungdomsvännen Jeffrey ledda "Edinburgh re-view";
men då han blef missnöjd med dennes kritik af
"Marmion" och hans liberala hållning, uppsatte
han själf 1809 toryorganet "Quarterly review" samt
"Edinburgh annual register". Redan 1805, efter sin
första stora bokhandelsframgång, hade han beslutit
uppge sin aldrig stora advokatpraktik och egna sig
uteslutande åt författarskap, hvaraf han kunde beräkna
större inkomster. Dessutom hade han blifvit delegare
i ett tryckeri, som egdes af en skolkamrat, James
Ballantyne. 1809 grundlade S. dessutom tills, med
dennes broder, John Ballantyne, förlagsaffären John
Ballantyne & komp. Hans kompanjonskap var hemligt,
då det ej ansågs fullt passande, att en domare var
delegare i ett merkantilt företag. Delvis för att
skaffa arbete åt tryckeriet åtog sig S. hvarjehanda
utgifningsarbete, för hvilket han dessutom erhöll
stora honorar. Så utkom den från skilda håll hopbragta
samlingen Ballads and lyrical pieces (1806), uppl. af
Dryden (18 bd, 1808), Swift (19 bd, 1814 o. 1821),
båda med värdefulla biografier, "Sir Ralph Sadlers
state-papers and letters" (2 bd, 1809), "Lord Somers’
träets" (13 bd, 1809-15), "Anna Sewards poetical
works" (1810) m. fl. liknande skrifter, utgifna
1821 -25. Obestridligen ökade sysselsättningen med
dessa uppgifter S:s kunskaper om engelsk och skotsk
historia och bidrog därför indirekt till lösningen af
hans hufvuduppgift. Som en förberedelse till denna
betraktas vanligen också afslutandet af Strutts
ofullbordade roman "Queenhoo Hall"’ (1808). Hans
utmärkta, sakligt historiska arbete The börder
antiquities of England and Scotland utkom i 2 bd
1814-17, och 1815 föranleddes han af en utflykt
till kontinenten, hvarunder han besåg slagfältet
vid Waterloo, att författa skaldestycket The field
of Waterloo (1815; "Slagfältet vid Waterloo", 1830)
och Paul’s letters to his kinsfolk (1816; "Pauls bref
till sina f ränder, innehållande en berättelse om
slaget vid Waterloo . . .", 1826). Han gjorde också
försök att skrifva dramer utom det redan nämnda
från ungdomen. De trycktes först 1830, men alla
äro obetydliga skisser. - Bröderna Ballantyne voro
emellertid ytterst vårdslösa affärsmän. Märkvärdigt
nog lät S. af den 1813 endast med knapp nöd
afvärjda krisen ej varna sig, utan fortsatte sina
affärsförbindelser med de båda bröderna. Dessa
förhållanden voro så mycket olägligare, som han
1811 med stor ifver och stora kostnader inköpt
gods och börjat plantera och bygga på Abbotsford. -
Midt under dessa ekonomiska bekymmer beslöt han göra
ett försök som romanförfattare. Redan 1805 hade han
skrifvit några kapitel på Waverley, men funnit dem
otillfredsställande och kastat bort manuskriptet. Nu
återfann han det händelsevis och fullbordade på
några veckor romanen. "Waverley" utkom 1814 hos
Constable anonymt. S. ansåg det nämligen under sin
värdighet som domare och gentleman att uppträda
som romanförfattare. Denna art af författarskap
åtnjöt ännu föga anseende; det var S:s framgång,
som förändrade uppfattningen. Först 1827, fast det
då redan länge var en offentlig hemlighet, erkände
S. offentligt sitt författarskap. Med "Waverley"
började den långa rad af historiska romaner, som
gjorde S. och hans fädernesland berömda. Med otrolig
snabbhet - väl endast öfverträffad af Löpe de Vega -
fullbordade han den ena romanen efter den andra, en
snabbhet, som kan förklaras endast genom den långa
förberedelsetid, hvarunder han medvetet och omedvetet
insugit material för detta ändamål, och hans otroligt
starka minne. Af "författaren till Waverley" utkommo
de följande åren: Guy Mannering (1815), The antiquary
(1816), "Tales of my landlord", första serien,
innehållande: The black dwarf och Old mortality
(s. å.), Rob Roy (1817), "Tales of my landlord", andra
serien: The heart of Midlothian (1818), "Tales of my
landlord", tredje serien: The bride of Lammer-moor
och The legend of Montrose (bägge 1819), Ivanhoe
(1820), The monastery och The abbot (bägge s. å.),
Kenilworth (1821), The pirate, The fortunes of Nigel
och Peveril of the peak (alla 1822), Quentin Durward
(1823), S:t Ronan’s well och Redgauntlet (bägge
1824), "Tales of the cru-saders", innehållande The
betrothed och The talis-man (bägge 1825), Woodstock
(1826), "Chronicles of the Canongate", första serien,
innehållande The highland widow, The two dr overs och
The sur-geon’s daughter (alla 1827), "Chronicles of
the Canongate", andra serien, innehållande The fair
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
