Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1129-1130 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schmideberg [Jmid-], Johann Ernst Oswald - Schmiterlöw, Henning Kristian - Schmitt, tyska musiker - Schmitt, Henryk - Schmitz, Bruno - Schmitz, Eugen - Schmolck (Schmolke), Benjamin - Schmoll, Barthold Otto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försiggående syntesen mellan bensolsyra och glykokoll
till hippursyra – en led i S:s högst intressanta
undersökningar öfver kemiska synteser, klyfningar
och oxidationer i djurorganismen och dessas
samband med fermentverkningar, bl. a. af oxiderande
ferment (oxidaser). Genom dessas förmedling bli
förbränningsprocesserna i kroppen möjliga utan
de höga temperaturer, som äro nödvändiga för att
utanför kroppen framkalla samma effekt. Därjämte
har S. behandlat, själf eller genom sina lärjungar,
ett flertal kapitel inom farmakologien på ett
ingående och systematiskt sätt. En kort, men allt
viktigt berörande, kritisk framställning af ämnet
har han lämnat i det klassiska arbetet Grundriss
der arzneimittellehre (1883), senare utvidgadt
till Grundriss der pharmakologie in bezug auf
arzneimittellehre und toxikologie (7:e uppl
1913). På sin sjuttioårsdag (1908) hyllades han af
lärjungar och kolleger dels med en stor vetenskaplig
festskrift, dels genom resandet af hans byst å
det farmakologiska laboratoriet i Strassburg. S. är
fortfarande verksam som lärare och vetenskapsman. Han
är hedersdoktor i Edinburgh och Bologna och
led. af en mängd akademier och lärda samfund,
bl. a. hedersled. af Svenska läkarsällskapet.

^{C. G. S.}

Schmiterlöw, Henning Kristian,
vitterhetsidkare, f. 1754, d. 1813, blef vid tretton
års ålder lifdrabant, erhöll 1793 överstelöjtnants
rang och s. å. afsked från lifdrabantkåren,
hvarefter han lefde som jordbrukare på sin gård
i Östergötland. Han erhöll 1812 landshöfdings
n. h. o. v. S. är bekant som författare till
bl. a. några i "Stockholmsposten" och Giörwells
tidningar intagna tillfällighetsdikter.

Schmitt, tyska musiker. 1. Aloys S., f. 1788 i Bajern,
d. 1866, lefde från 1816 som pianolärare i Frankfurt
a. M., utom på 1820-talet, då han dels var i Berlin,
dels hofpianist i Hannover. Hans instruktiva verk för
piano äro allmänt erkända som förträffliga. S. skref
äfven konserter o. a. för sitt instrument, dessutom
stråkkvartetter, uvertyrer, oratorier (Moses, Ruth),
mässor och operor (Das osterfest zu Paderborn,
Valeria m. fl.). Biogr. af Henkel (1873). –
2. Jakob S., den förres broder, f. 1803, d. 1853,
var en ansedd pianolärare i Hamburg och komponerade
mycken pianomusik samt operan Alfred der grosse. –
3. Georg Aloys S., son till S. 1, f. 1827 i Hannover,
d. 1902 i Dresden, företog vidsträckta konsertresor
som pianist, verkade 1857–92 framgångsrikt som
hofkapellmästare i Schwerin och blef 1896 styresman
för Mozartföreningen i Dresden. Han komponerade
operor, orkesterverk, pianostycken, sånger m. m.

1 o. 3. ^{A. L.}*

Schmitt, Henryk, polsk
historieskrifvare, f. 1817, d. 1883, studerade vid
universitetet i Lemberg, var två gånger fängslad för
delaktighet i politiska sammansvärjningar och blef
sedan led. af skolrådet i Lemberg. Hans förnämsta
historiska arbeten, grundade på trägna arkivstudier,
äro Rys dziejów narodu polskiego (omfattande
tiden till 1392; 3 dlr, 1855–57), Dzieje narodu polskiego
(1863) och Dzieje Polski XVIII i XIX wieku
(1866–68). Ofullbordad blef hans omfångsrika monografi
Dzieje panowania Stanisława Augusta Poniatowskiego
(3 dlr, 1868–80).

^{A–d J.}

Schmitz, Bruno, tysk arkitekt, f. 1858 i Düsseldorf,
studerade vid akademien där, vann 1883 ett första
pris vid täflingen om Viktor-Emanuelsmonumentet
i Rom (som han likväl ej fick utföra) och lämnade
ritningar till Landesmuseum i Linz (1884 ff.). Bland

hans verk från de följande åren är Tonhalle i Zürich
(1892). Han var från 1886 bosatt i Berlin, där han
blef professor 1896. S. å. utförde han de förträffliga
byggnaderna vid den stora industriutställningen
där. Bland hans senare utställningsbyggnader
märkes tyska huset i Chicago 1904. Sitt största
rykte har S. vunnit genom sina nationalmonument
vid Küffhäuser (se d. o. med fig.; 1896), Porta
Westphalica (1896), Deutscher Eck vid Koblenz
(1897), Halle (1901) samt det utanför Leipzig
(fullbordadt 1914). Han har funnit en ny lösning
af dylika uppgifter. Han behandlar arkitekturen
som hufvudsak och låter i regel monumentet liksom
växa upp ur naturformerna, som hörde det samman med
dessa. I väldiga massor, fasta former, starka konturer
bygger han upp monumenten. En originell ornamentik
lifvar stenmassan, skulpturen blir en prydande
bisak, det hufvudsakliga är det helas allvarliga
karaktär af orygglig fasthet och styrka. S. har
fått många efterföljare. De tunga "Bismarckstorn",
som äro uppresta flerstädes i Tyskland, ha sin
utgångspunkt i den nationella monumenttyp han skapat.

^{G–g N.}

Schmitz, Eugen, tysk musikskriftställare, f. 1882
i Neuburg, lärjunge till Ad. Sandberger, blef
1905 filos. doktor i München, har verkat som
musikkritiker där och från 1915 i Dresden. Han
har grundligt omarbetat E. Naumanns "Illustrierte
musikgeschichte" (1908) och skrifvit Richard Strauss
als musikdramatiker (1907), biografier öfver Hugo
Wolf (1906), R. Wagner (1909), Palestrina (1914)
och Orlando di Lasso (1915) samt Harmonielehre
als theorie (1911), Geschichte der kantate und des
geistlichen konzerts (I, 1914); Musikästhetik (1915) m. m.

^{E. F–t.}

Schmolck (Schmolke), Benjamin, tysk diktare af
andliga sånger, f. 1672 nära Liegnitz, d. som pastor
primarius i Schweidnitz 1737, utgaf i 16 samlingar
inemot 1,200 andliga sånger, utmärkta af varm känsla,
men f. ö. af högst olika värde. Ps. 81, 235 och 241 i
1819 års psalmbok återgå på original af honom, och i
de nyaste psalmboksförslagen ingå vanligen ytterligare
några af hans psalmer. Hans samlade skrifter utgåfvos
1740–44; ett urval publicerades 1855 (2:a uppl. 1860).

(^{B. R–g.})

Schmoll, Barthold Otto, fortifikationsofficer,
f. 1657 i Kurland, d. på 1730-talet, var 1676–79 i
svensk krigstjänst, där han avancerade från friryttare
till kornett, och 1684–90 i kurländsk, där han blef
kapten. 1691 reste han öfver till Stockholm och följde
sedan med Karl XI på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>