Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schack-Rathiou, Joachim Otto - Schackspel. Se Schack - Schackspelande automat. Se Android - Schackspelsrutad sköld - Schack Staffeldt. Se Staffeldt - Schacksällskap. Se Schack - Schade, Oskar - Schadow. 1. Gottfried Johann S -- 2. Rudolf -- 3. Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Schackspel-Schadow
928
den reaktion, som nu följde, med inskränkning
i tryckfriheten och slopandet af allsköns
reformer. Jämte Guldberg ifrade han 1776 för
infödingsrättens införande, men ogillade 1780 A.
P. Berns-torffs aflägsnande och det ständiga
bruket af kabinettsorder. Också deltog han i
palatsrevolutionen 1784 och blef 1787 president i
danska kansliet, men som utpräglad konservativ var
han motståndare till de nya landboreformerna och tog
afsked 1788 kort efter stavnsbaandets afskaffande. -
Se L. Koch, "Statsminister J. 0. S.-Rathlou"
(i dansk "Hist. tidsskr.", ser. 6, bd 4, 1894).
E. Ebg. Schackspel. Se Schack. Schackspelande
automat. Se A n d r o i d. Schackspelsrutad
sköld, her., vapensköld, som är både klufven
och delad af flera skuror. Schack Staffeldt.
Se Staffeldt. Schacksällskap. Se S c h a c
k. Schade, Oskar, tysk språkforskare, f. 1826 i
Erfurt, d. 1906 i Königsberg, blef 1863 professor
i germanistik i Königsberg. Han var kraftigt
och framgångsrikt verksam på många af den tyska
filo-logiens områden: sagoforskning, folkloristik,
grammatik, lexikograf! och litteraturhistoria.
Schadow. 1. GottfriedJohannS., tysk skulptör,
f. 20 maj 1764 i Berlin, d. där 27 jan. 1850, var
lärjunge af den i Berlin bosatte belgiske skulptören
J. Tassaert, tog starka intryck af dennes realistiska
sträf-van inom den monumentala skulpturen, fortsatte
studierna i Rom under ledning af Trippel 1785-87, blef
1787 sekreterare vid akademien i Berlin och
1788 hofbildhuggare efter Tassaert.
1805 blef han akademiens rektor och
dess direktör. - I Rom utförde han bl. a.
gruppen Perseus och Andro-meda. Hans första
betydande arbete i Berlin blef det figurrika
graf-monumentet öfver en ung grefve von der Mark
(i Dorotheenkirche 1790) med allegorisk komposition
i tidens antikiserande stil, men vinnande genom
poetisk känsla och fantasi. 1791 gjorde S. en resa
till Stockholm för att studera bronsgjutning. Han
blef då led. af svenska konstakademien och lämnade
1794 en statyett Mars (i gips) som receptionsstycke.
Han utförde vid denna tid sina första monumentala
statyer, Fredrik II (1794, i Stettin,
den första statyn i marmor, numera ersatt
med en bronsafbildning - originalbilden är flyttad
till Provinzial-Landhaus) och Zieten (s. å.,
Berlin, uppställd på Wilhelmplatz). I båda
dessa statyer - af marmor - upptog S. sin lärare
Tas-saerts realism: han framställde såväl
konungen som kavallerigeneralen i den uniform,
som de burit i lifstiden, utan den idealisering och
antikisering, som tiden fordrade. 1795 utställdes
dubbelstatyer af prinsessorna Lovisa och Fredrika
af Preussen (i marmor i slottet i Berlin 1797,
ett senare exemplar i Hohenzollernmuseet,
gipsmodellen liksom 1794 utförda, utmärkta
porträttbyster af de två
prinsessorna i Nationalgalleriet). Gruppen
(se af-bildning i art. B i l dh u g g a r k o n
s t, pl. VI) utmärkes af på en gång liflighet
och lugn, af klassisk jämvikt och individuell
karaktär, af nobless och behag. Ett motstycke
till Zietens staty blef bilden af furst Leopold
af Dessau (1800, i Lust-garten, flyttades 1828
till Wilhelmplatz, blef liksom Zietens staty
sedermera utbytt mot en fri efterbildning i brons
af A. Kiss, de båda marmor-stoderna finnas nu
i Kaiser-Friedrich-museum). S. utvecklade allt
fortfarande frodig och mångsidig verksamhet. Helt
genreartad är den karaktärsfulla statyetten af Fredrik
II med två vindlhundar (1816, i Sanssouci). Mindre
lyckad blef Bliichers staty (i Rostock, af täckt
1819), där konstnären lät förmå sig att framställa
den, då skisserna utfördes, ännu lefvande generalen i
ett slags f örn germansk, tämligen fantastisk dräkt,
med en lejonhud kastad öfver skuldrorna. Ej heller
Luthermonumentet i Wittenberg (1821) tillhör S:s
mera betydande verk. Till dessa kan man däremot räkna
hans porträttbyster, som utmärkas af monumentalitet
och klassisk värdighet., på samma gång som
detaljbehandlingen kan visa skarpt verklighetsstudium
(bland dessa byster äro grefvinnan Lichtenau 1794,
Fredrik Vilhelm 7/1, Salomon Veit, Goethe 1816). Flera
byster utförde han för Walhalla. Bland hans öfriga
arbeten äro F yr spännet på Br andenbur g er tor
(1795, fördes af Napoleon till Paris, återkom 1815),
flera idealfigurer, såsom Hvilande Eros och Hvilande
flicka (båda i Nationalgalleriet, den senare,
1826, S:s sista marmorarbete), graf monument,
däribland utkast till den vård öfver drottning
Lovisa, som sedan utfördes af Rauch. Han lämnade
efter sig många känsliga små skisser till aldrig
utförda bilder, grekiska ynglingar och kvinnor,
kompositioner i relief, dessutom raderingar (omkr. 90
blad), litografier och mästerliga teckningar - bland
dessa storstilade porträtt och äfven karikatyrer. Han
uppträdde som författare med de konstteoretiska verken
Polyklet (1834) och Nationalphysiognomien (1835), båda
utkomna i flera upplagor. Hans Aujsätze und briefe
utgåfvos 1864. S., som en tid bortåt var förbisedd
och undanskymd af sin närmaste efterföljare Rauch,
erkännes nu som en af grundläggarna af Tysklands
moderna konst. Bland landets samtida konstnärer
var han utan fråga den mest betydande. Mot den
schematiskt antikiserande formefterbildning,
som var på modet vid öfvergången mellan 1700-
och 1800-talen, satte han som skulptörens uppgift
personlig uppfattning och framställning, skolad genom
strängt naturstudium. Själf skapade han mästerverk
både inom den behagfulla, "Tanagra-graciösa",
skulpturen (prinsessgruppen) och på monumentalområdet
(i åtskilliga byster). Det har blifvit sagdt,
att den prosaiska tidsandan afspeglar sig i hans
realistiska statyer; det kunde med större skäl sägas,
att de af spegla preussisk nykterhet, sträfhet
och målmedveten vilja. Bland representanterna för
Berlinandan inom tysk konst har S. sin gifna plats
efter Chodowiecki och före F. Kriiger och Menzel. .-
S. är representerad i Kaiser-Friedrich-museum af de
båda nämnda marmorstatyerna, i Hohenzollern-museum i
Berlin af porträttbyster m. m. och i Nationalgalleriet
af byster och en förträffligt belysande samling
skisser och förstudier. Där liksom
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
