Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarkofag - Sarkollin, farm. Se Sarcocolla - Sarkolatri - Sarkolemma (af grek. sarx, kött, och lemma, skal), anat. och fysiol. Se Muskler, sp. 1463 - Sarkom - Sarlat - Sarlo [-lå], Francesco de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Sarkokollin-Sarlo
810
kalksten, stundom af basalt, marmor eller granit,
röd eller svart, samt till större delen försedda
med hieroglyfer och reliefer. Målade sarkofager
af lera äro funna på ön Kreta och härstamma från
2:a årtusendet f. Kr. Mest bekant är den berömda
sarkofagen från Hagia Triada (se d. o.). Vidare
begagnades sarkofager af folken i Mindre Asien, af
Sarkofag från Cypern, från 5:e årh. f. Kr.,
ett århundrade innan grekerna började tillverka
sådana. (Nu i New York.)
etruskerna, som därtill mest använde tuffsten,
alabaster eller bränd lera, samt af grekerna och
af romarna under den senare kejsartiden, då man
började begrafva liken i stället för att bränna dem,
som förut varit vanligt i Kom. Från Klazomenai
i Mindre Asien härstammar ett slags med målade
bilder och ornament rikt smyckade lersarkofager
från midten af l:a årtusendet f. Kr. Från 400- och
300-talen f. Kr. förskrifver sig ett antal rikt
relief-smyckade sarkofager, som 1887 upptäcktes
i Saida (Sidon) i Syrien. De inneslöto stoftet
af sido-niska härskare. Två århundradens grekiska
konstutveckling kan studeras å dessa sarkofager. Till
de äldre höra "Satrapens sarkofag" och den "lyciska
sarkofagen", under praxitelisk inverkan står den
berömda "gråterskornas sarkofag". En af de yngsta är
"Alexandersarkofagen" (se d. o. och fig. därtill på
sp. 541-542). Dessa sarkofager förvaras i Ottomanska
museet i Konstantinopel. Från den senare kejsartiden
finnes en mängd sarkofager i behåll, mest af marmor,
sällan af porfyr, i regel smyckade med reliefer
(jfr t. ex. fig. l i art. D i ön y so s och
fig. 2 i art. Er os). Äfven i den äldsta kristna
församlingen och under medeltiden voro sarkofager
i bruk, med reliefframställningar dels af den döde,
dels af Kristus, apostlarna o. s. v. (se pl. V till
art. Bildhuggarkonst). Antika sarkofager finnas
till ett antal af mer än 70 i Camposanto i Pisa.
(T. J. A.)
Sarkokollin, farm. Se Sarcocolla.
Sarkolatri (af grek. sarx, kött, och latrélfa,
dyrkan), dyrkan af köttet.
Sarkolemma (af grek. sarx, kött, och le’mma, skal),
anat. och fysiol. Se Muskler, sp. 1463.
Sarkologi (af grek. sarx, kött, och lo’gös, lära),
läran om kroppens köttiga delar.
Sarkom [-kam; af grek. sarx, kött], elakartade
svulster (se Svulst), som utvecklas från
bindesubstansväfnaderna. Liksom dessa väfnåders
celler äro skilda från hvarandra af mer eller
mindre riklig, för de olika väfnadstyperna specifik
Intercellularsubstans, bestå äfven sarkomen af celler
och Intercellularsubstans. De särskilda sarkomens
närmare morfologiska karaktär bestämmes i första hand
af den bindesubstansväfnad, som utgör moderväfnå-
den för den konkreta svulsten. Motsvarande de fyra
normalt förekommande bindesubstansväfnaderna,
(bindväf, fettväf, broskväf, benväf) har man
alltså sarkom af bindväfsnatur (fibro sarkom),
af fett-väfsnatur (liposarkom), af broskväfsnatur
(kondro-sarkom}, af benväfsnatur (osteosarkom); då
man under den embryonala utvecklingen har ännu en
varietet af bindesubstansväfnad, slemväfnåden, och
sarkom förekomma, som morfologiskt ha karaktären af
slemväf, tillkommer till nyssnämnda former sarkom af
slemväfsnatur (myxosarkom). Äfven om sarkomen sålunda
ha morfologisk karaktär, som finner sin motsvarighet
i nyssnämnda normala väfnader, ligger det likväl
i deras egenskap af svulstbildning att förete mer
eller mindre höggradiga af-vikelser från den normala
väfnadens morfologi såväl beträffande celler som
intercellularsubstans. Utom nu nämnda sarkom, hvilka
visa en så hög morfologisk differentiering, att de
särskilda binde-substansväfnådernas karaktärer hos
dem framträda, finnas äfven andra sarkom, där detta ej
är förhållandet; de kunna anses representera en lägre
utvecklingstyp af hithörande svulster och särskiljas
mcrfologiskt från hvarandra framför allt genom
cellernas utseende (rundceller, spolformiga celler,
jätteceller) samt benämnas i öfverensstämmelse därmed
(rundcellsarkom, spolcellsarkom, jättecellsar-kom). Då
uppfattningen af svulstbegreppet sarkom under senare
åren väsentligen förändrats, har detta föranledt,
att flera svulster, som tidigare räknats till gruppen
sarkom och benämnts i öfverensstämmelse därmed, numera
af skiljas därifrån, äfven om de gamla benämningarna
i en del fall fortfarande kvarstå i det medicinska
språkbruket. Dessa svulster ha morfologiskt vissa
karaktärer, som göra, att da likna sarkomen, men
de skilja sig från de verkliga sarkomen därigenom,
att de icke utvecklas ur bindesubstansväfnaderna,
utan från vissa andra organismens väfnader, såsom den
lymfoida väfnaden (lymfosarkom, "malignt lymfom"),
muskelväfnåden (myosarkom), pigmentbildande väfnader
(melano-sarkom, melanom) o. s. v. Viktigt är,
att dessa svulster i sin betydelse för individen
äro elakartade på enahanda sätt som sarkomen. Detta
förhållande berättigar läkaren att ur terapeutisk och
pro-gnostisk synpunkt likställa dessa sarkomliknande
svulster med de verkliga sarkomen. Sarkomen äro
var-ligt förekommande svulster, ehuru betydligt
mindre vanliga än kräfta. De förekomma företrädesvis
hos yngre individer, vanligast mellan 20:e och
40:e lefnadsåret. De kunna vara lokaliserade till
nästan hvilken väfnad eller hvilket organ som helst
i människokroppen, äfven om frekvensen är betydligt
olika för olika väfnader och organ. Orsaken till
sarkomens uppkomst är okänd; åtskilliga yttre faktorer
kunna sannolikt spela rollen af utlösande moment utan
att dock vara den verkliga orsaken. Se vidare Svulst.
G. H.
Sarlat [-lä], arrondissemangshufvudstad i
franska dep. Dordogne, vid Orléansbanan. 4,167
inv. (1911; som kommun 6,481). College,
prästseminarium. Bergsbruk (järn och brunkol); handel
med tryffel och vin. S. var 1317-1790 biskopssäte.
J- F. N. Särlo [-la], Francesco de, italiensk filosof,
f. 1864, professor i Florens, är framför allt påverkad
af Kant och Wundt. Skrifter: Studi sul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
