Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samaveda - Samayacarikasutra. Se Indiens språk och litteratur, sp. 536 - Sambalpur - Sambaquis [-ki; af samba, mussla. och qui, berg], arkeol. Se Fornlämningar, sp. 875 - Sambas - Sambenito, botgöringsdräkt. Se San Benito - Samberger [sa'm-], Leo - Sambesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
565
Samayacarikasutra-Sambesi
566
(utgätar, sångare) företagen samling, som indelas i
två böcker, den senare innehållande själfva verserna
(omkr. 1,600), den förra melodierna (säman) på
så sätt angifna, att en för en viss gängse melodi
karakteristisk begynnelsestrof citeras, ungefär som
när vi ange, att en psalm s j unges efter melodien
"Var hälsad, sköna morgonstund". Melodierna själfva
behandlas i s. k. gäna, sångböcker (Gräma-geyagäna,
"sånger som skola sjungas i byn", o s. v.). "Sämaveda"
är som samling senare än "Kigveda", och skillnaden
i läsarter i vissa fall betecknar nästan
uteslutande yngre varianter eller förändringar
till Kigveda-verserna. "Sämaveda" bevarades och
fortplantades i en viss grupp af prästskolor, och i
anslutning därtill uppstod "ve-disk" litteratur i form
af brähmana, sutra och äranyaka (-upanishad) som till
Rigveda. Kritisk uppl. med öfv. och glossar af Benfey
(1848); en edition med #äna’er och Säyanas kommentar
af Satyavrata Sämäprami (5 vol. i "Bibliotheca
in-dica"); eng. öfv. af R. H. T. Griffith (1893). Jfr
bl. a. Oldenberg, "Kigveda-Samhltä und Sä-mavedärcikä"
(i "Zeitschrift der deutschen mor-genländischen
gesellschaft". bd 38; 1884). K.F.J.
Samayacarikasötra. Se Indiens språk och litteratur,
sp. 536.
Sambalpur [sämbälpöV]. 1. Distrikt i divisionen
Orissa, prov. Behar-Orissa i Brittiska Indien, på ömse
sidor om Mahanadi. 9,903 kvkm. 744,193 inv. (1911). -
2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Mahanadi. 12,870
inv. (1901).
Sambaquis [-ki; af sa’mba, mussla, och qui, berg],
arkeol. Se Fornlämningar, sp. 875.
Sambas, norra afdelningen af nederländska
resi-dentskapet Väst-Borneo. 13,420 k^km. med
omkr. 50,000 inv. (25,500 dajaker, 19,500 malajer,
1,600 kineser), hvilka sysselsättas med arbete i de
många guld- och järngrufvorna. S. bildar jämte den
sydligare liggande Montrado sultanatet Sambas. Vid
kusten är landet sumpigt, i det inre bergigt,
delvis vulkaniskt. Hufvudstaden S. ligger vid floden
S., 50 km. ofvanför dess mynning och hade 12,096
inv. 1905. Kasern. Handel med opium. J. F. N.
Sambetlito, botgöringsdräkt. Se San Benito.
Samberger [sa’m-], Leo, tysk målare, f. 1861 i
Ingolstadt, studerade vid akademien i Munchen
och är professor där. S. har målat Sibylla,
Kassandra, Jeremias (Bremen, Kunsthalle) o. d.,
men hufvudsakligen porträtt i en af Lenbach
starkt påverkad teknik, med bred hållning och
sparsam färg, ofta med snart sagdt uteslutande
svart och hvitt. Han är representerad i Nya
pinakoteket af själfporträtt samt af andra målade
eller tecknade konstnärsporträtt. 107 målningar i
reproduktion med text af H. Esswein utkommo 1913.
G-s N.
Sambesi (Zambesi), sydöstra Afrikas största flod
(se kartorna till art. Afrika), uppstår omkr. 14°
s. br., där tre stora floder mötas, af hvilka den
mellersta har namnet S. och har sina källor omkr. 11°
s. br. Förr ansågs den från n. ö. kommande Kabompo
som den egentliga källflöden, numer och med större
rätt Liambey-Liba, som har sina källor längst i
n. v. och på samma bredd som S. Den ger floden dess
riktning i dess öfre lopp; längst åt v. upprinner
bifloden Lungue-Bungu, nämligen på 18° ö. lgd och 13°
s. br. Några genom berg skarpt utpräglade kanter har
S.-bäckenet hvarken där i sin öfre del eller eljest;
tvärtom ha Kifumaji-träsken i Liambey-Libas källområde
aflopp både till denna flod och till Kongo. Höjden
öfver hafvet är där 1,450 m. S. flyter först i
sydlig riktning till Lialui (1,040 m.), där den
mottar en vattenrik biflod (fr. h.), Luanginga,
och böjer sig åt s. ö. Där följer en del af floden,
som är rik på forsar och fall, bland hvilka märkas
Gonye(Gonha)-fallen och Katima-Molilo-fallen, där
floden tar östlig hufvudriktning. Vid Kasungula
(940 m. ö. h.) erhåller S. en biflod Kwando (se
d. o.), genom hvilken den under regntiden står i
förbindelse med Kubango (se d. o.). Landet är där
flackt och sättes under vatten på ett vidsträckt
område under regntiden. 95 km. längre ned bildar
S. ett af jordens mest storartade vattenfall,
Mosivatunja l. Victoriafallen, där den ofvan fallet
1,700 m. breda floden störtar sig 119 m. ned i en
djup cañon af 30 m. bredd, som fortsätter omkr
65 km. i skarpa sicksack-krokar med nästan lodräta
väggar af 120 m. höjd. Fallet upptäcktes i nov. 1855
af Livingstone. Vid fallet och 128 m. öfver flodens
yta spändes 1903–05 en 198 m. lång järnvägsbro för
järnvägen från Bulawayo till Kalomo. Nedanför fallet
flyter S. först i en trång och sannolikt mycket
djup bädd, därpå under 55–400 m. växlande bredd
och utan starkare ström åt ö., samt vänder sig,
sedan den fr. h. mottagit Guay, åt n. ö., hvilken
riktning den behåller till mynningen af bifloden
Kafukwe (fr. v.), där den böjer sig åt ö. Under
de öfver 400 km., som floden går åt detta håll,
inströmmar fr. v. den stora bifloden Loangwa, som
upprinner i berglandet mellan södra Tanganjika- och
norra Njassa och vid hvars mynning S. ännu flyter
240 m. ö. h. Där börjar åter en rad forsar och fall
(bl. a. Kebrabasa-forsarna), som fortsätter, äfven
sedan S. vid Chritzis (Luias) inflöde slagit in
på sydöstlig riktning, hvilken den behåller till
hafvet. Först från Tete (163 m. ö. h., omkr. 640
km. från mynningen) blir S. segelbar. Flodens bredd
ökas därunder från 1,000 till 1,200 m. och stiger
i dess största mynningsarm, Koama, till 3,200 m. I
nedersta delen af sin bana mottar S. Shire (Schire)
från Njassa och utfaller i Indiska oceanen omkr. 18°
50r s. br I sitt mynningsområde bildar S. ett delta om
8,000 kvkm., en af de osundaste delarna af afrikanska
kusten. Därtill kommer, att flodmynningarna äro
spärrade af sandbankar. I äldre tider ansåg man det
alldeles omöjligt att genom någon af dem komma in
i floden, hvarför man som väg till S. använde den
lilla floden Quaqua, som utfaller vid Quelimane,
från hvars öfversta del endast en kort landresa leder
till S. 1889 ådagalade dock H. H. Johnston (se d. o.),
att man kunde med större ångbåtar komma öfver barren
vid mynningsarmen Chinde, som vid lågvatten har ett
minimidjup vid själfva mynningen af 2,1 m. och längre
in 3,6 m. cch därför begagnas af fartygen. – S:s
hela längd är, krökningarna inberäknade, 3,540 km.,
dess vattenområde enligt Bludau 1,330,000 kvkm. Med
af brott för forsar, fall och grunda ställen är floden
farbar sammanlagdt 2,600 km. för ångare, som ej ligga
djupare än 7–4 dm. Den har flera af sina källor i det
portugisiska Angola, men tillhör för öfrigt med sitt
öfre och mellersta lopp Brittiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
