Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 313-314 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sadel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 13. Sadelbom till engelsk sadel.

Fig. 14. Sadelbom till s. k. bladsadel.

Fig. 15. Sadelbom till svenska armésadeln m/1900. A framhvalf, B sölja till sadelkåpans fästande, C förbygelskrampa, D öfre packfickskrampa, E stigläderskrampa, F nedre packfickskrampa, G baksvits, H bakhvalf, I grundsäte, K bakpackningskrampa, L sadelblad, M sadelstropp.

Fig. 16. S. k. sadelkorg.

Fig. 17. Ryttarinna i damsadel

Fig. 18. Modern damsadel.

Fig. 19. Sadelbom till modern damsadel.

Fig. 20. Packsadel.

Fig. 21. Pionjärpacksadel med utredning.

och slätlöpningssadeln är strängt taget ej
annat än en liten fjäderlätt puta till fäste för
stigbyglarna. Sitsens form på den engelska sadeln kan
vara mer eller mindre konkav. Huru stor den sålunda
bildade fördjupningen bör vara, är en smakfråga. För
skolridning egnar sig en djupare sadel bättre än
en flat, liksom bekväma ryttare föredraga den förra,
under det att jaktryttaren i allmänhet föredrar den
senare. Viktigt är, att sadelns fördjupning befinner
sig noggrant i sadelns centrum; ryttarens vikt skall
placeras i sadeln så, att tyngdpunkten kommer öfver
midten af sadelns bäryta, hvarigenom trycket lika
fördelas på hästens rygg. Sitsen bör ha så stor längd,
att det finnes ungefär 5 cm. kvar till baksvitsen,
då ryttaren med knäna vid kåpornas vulster sitter
i sadeln. Kåporna få icke vara för korta; de ha den
rätta längden, när ryttarens vådor komma att ligga
mot deras nedre ända. Kåporna kunna göras mer eller
mindre framåtriktade alltefter längden på ryttarens
lår. På de flesta engelska sadlar finnas knäputor
(vulster) å främre sidan af kåporna (se fig. 8),
hvarigenom ett stadigare stöd för knäna erhålles,
men jakt- och steeplechase-ryttaren föredraga ofta
sadel utan knäputor (se fig. 7).

För att hästens rygg ej skall skadas, måste sadeln
passa väl. Som alla hästar ej ha lika formade ryggar,
kan en militärsadel ej tillverkas i blott en storlek
(vara s. k. enhetssadel). Af svenska arméns sadel (modell 1900) finnas två
hufvudnummer: n:r 1 afsedd för den oftast
förekommande hästtypen, n:r 2, för gröfre hästar
med bredt hvälfda refben och mindre utvecklad
manke. Erforderliga afvikelser från hufvudnumren
betecknas med bokstäfver på följande sätt: a)
för hästar med hög manke, b) för låg manke
och c) för sänkt rygg. N:r 1 a) lämpar sig
således för en medelgrof häst med hög manke; är
därtill ryggen sänkt, bör n:r 1 ac vara den rätta
sadelformen. Militärsadeln utgöres af sadelbom, hvars
beståndsdelar framgå af fig. 15, och af öfverbeklädnad
enligt fig. 12.

På sadelmunderingen (sadel med tillbehör) benämnes
ett spänne sölja, och den rem, hvari den sitter fäst,
kallas söljstycke. Stropp är en rem, som har hål för
söljans tagg och spännes i en sölja. Slejf är den
läderögla, hvarigenom en stropp trädes.

Fruntimmerssadeln var i äldre tid af ungefär
samma konstruktion som den s. k. ridkorgen
l. sadelkorgen, som ännu användes för barn och äldre
damer vid ridning på åsna (se fig. 16). Den moderna
fruntimmerssadeln ger ryttarinnan en helt annan sits
(se fig. 17). Damsadeln (se fig. 18 o. 19) är försedd
med två s. k. horn på vänstra sidan och stundom
äfven med ett tredje, mindre dylikt på högra sidan
af sadeln; det sistnämnda är dock fullkomligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>