Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sachsen-Meiningen - Sachsenspiegel - Sachsenwald [-valt]. Se Friedrichsruh - Sachsen-Weimar-Eisenach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deladt på 5 afdelningar. Till folkrepresentationen
(landtag) sändas, enligt vallagen af 24 april
1873, 24 för 6 år genom direkta val utsedda
ombud, af hvilka 4 utses af de store jordegarna,
4 af de högst beskattade och 16 af hertigdömets
öfriga röstberättigade invånare. För rösträtt och
valbarhet fordras att ha fyllt 25 år. Valperioden är
6 år. Landtdagen sammanträder hvart tredje år. I
administrativt hänseende delas S. i 4 kreise;
i judiciellt lyder det under 15 amtsgerichte,
2 landgerichte (i Meiningen och Rudolstadt) och
oberlandesgericht i Jena. Enligt budgeten för
åren 1912–14 stiga de årliga statsinkomsterna till
10,546,330 mark och statsutgifterna till 8,916,800
mark. Statsskulden uppgick vid slutet af 1913
till 5,511,159 mark. S., som 8 okt. 1866 inträdde
i Nordtyska förbundet, sänder 2 representanter till
tyska riksdagen och har 1 röst i förbundsrådet. Tills.
med Sachsen-Koburg och Gothas bilda dess trupper
ett infanteriregemente, hörande till 38:e tyska
divisionen och 11:e armékåren. Matrikularbidraget
uppgick för finansåret 1914–15 till 234,500
mark. Landsfärgerna äro grönt och hvitt.
J. F. N.
Historia. Hertigdömet Sachsen-Meiningen grundlades
1681 af hertig Bernhard (f. 1649, d. 1706), Ernst
den frommes af Gotha tredje son, och tillväxte genom
flera bytes- och arfsfördrag. Primogenitur infördes
1802. Den viktigaste utvidgningen skedde 1826, då
S. efter huset Gothas utslocknande erhöll större
delen af hertigdömet Hildburghausen, furstendömet
Saalfeld, amten Themar, Kranichfeld, Kamburg
m. m., i sammanhang hvarmed antogs titeln hertig af
Sachsen-Meiningen och Hildburghausen. Åt samtliga
dessa landsdelar gaf hertig Bernhard Erik Freund
(1803–66) en konstitutionell författning 1829. En
strid om rika domäner, hvilkas inkomster förut
uppburits af hertigen, söndrade landet till 1871,
då den bilades på så sätt, att en viss årlig ränta
tillförsäkrades hertigen, medan öfverskottet delades
mellan honom och staten. Under kriget 1866 anslöt sig
hertigen till Österrike, men nödgades för att rädda
sitt områdes själfständighet abdikera till förmån
för sin son hertig Georg II (1866–1914; se Georg,
sp. 999, och Meiningarna). S. ingick s. å. i
Nordtyska förbundet. Dennes son och efterträdare,
Bernhard (f. 1851), saknar manliga afkomlingar,
och tronen skall enligt en lag af 1896 efter honom
öfvergå till hans broder Fredriks son (med Adelaïde
af Lippe) Georg (f. 1892).
(N. H–tz.)
Sachsenspiegel [-spigel], eg. Spigel der Saxen, en i
början af 1200-talet (mellan 1215 och 1235) af den
sachsiske adelsmannen Eike von Repgau på lågtyska
författad "rättsbok". Arbetet, som sönderfaller i
två partier, "landsrätten" och "länsrätten", och som
åsyftar att utgöra en systematisk framställning af
den då gällande sachsiska rätten, förvärfvade snart
stort anseende och erkändes vid alla Nord-Tysklands
domstolar som gällande lag. Äfven utom Nord-Tyskland
fick det användning och öfversattes bl. a. till
högtyska, polska och latin. Den nyare forskningen
har påvisat, att Sachsenspiegel här och där snarare
återger sin spekulativt anlagde författares teorier
än den gällande rätten, men erkänner därjämte,
att den, begagnad med kritik, är en utomordentligt
betydelsefull
rättshistorisk källa. Äfven för språkvetenskapen är arbetet
af största intresse. Kulturhistoriskt värdefull är
i synnerhet den i slutet af 1200-talet utarbetade
illustrerade upplagan (bevarad i efterbildningar
från 1300-talet, af hvilka en utgetts i faksimile
af Amira 1902). – Många kommentarer till och
bearbetningar af Sachsenspiegel uppstodo under
medeltiden. Den bästa kritiska upplagan är Homeyers
("landsrätten", 3:e uppl. 1861; "länsrätten", 2 dlr,
1842, 1844). En skolupplaga af den högtyska öfv. har
utgetts af Weiske (8:e uppl. af Hildebrand, 1905).
N. H–tz.
Sachsenwald [-valt]. Se Friedrichsruh.
Sachsen-Weimar-Eisenach (vanligen kalladt
Storhertigdömet Sachsen), tyskt storhertigdöme,
består af tre större delar kring Werra, Saale och
Elster och tretton mindre delar samt begränsas
af preussiska prov. Sachsen och Hessen-Nassau,
konungariket Bajern, konungariket och hertigdömena
Sachsen samt de schwarzburgska och reussiska
furstendömena. Sammanlagda arealen uppgår till
3,610 kvkm. Landet är till sin fysiska beskaffenhet
företrädesvis ett bergland. En del uppfylles af
Thüringerwald, en annan del af Rhöns förgreningar och
de norra delarna af de vogtländska bergen. Enklaven
Allstedt ligger på Harz’ södra sluttning. N. om
Weimar på den höga Ilmplatån höjer sig det isolerade
Ettersberg (463 m.), öfriga höga punkter äro det
i enklaven Ilmenau belägna berget Kickelhahn (882 m.),
det högsta i S., Hohe Tanne (805 m.), Hohe Vogelheid
(725 m.), Elnbogen (814 m.), Bayerberg (714 m.) m. fl.
– Hufvudfloder äro Saale, Ilm, Werra,
Unstrut och Elster. Saale genomflyter i sitt lopp
inom storhertigdömet en för sin naturskönhet berömd
dal och upptar Ilm, som likaledes bildar en delvis
romantisk dal. Flera mineralkällor finnas (i Berka,
Stadt-Sulza, Apolda, Rastenberg, Vippach-Edelhausen
och Luisenhalle). – Klimatet är i bergstrakterna
rått och kallt, i Saaledalen däremot så mildt,
att vinodling där drifves. Luften är i allmänhet
ren och frisk; endemiska sjukdomar förekomma
sällan. Befolkningen uppgick 1910 till 417,554
inv. (116 på 1 kvkm.), af hvilka 393,774 voro
protestanter, 19,980 katoliker och 1,323 judar;
de båda sistnämnda förekomma nästan uteslutande
i förvaltningsområdet Eisenach. – Hufvudnäringen
är jordbruk. Hvete, korn och potatis erhållas öfver
landets behof; dessutom odlas råg, hafre, hampa, tobak
m. m. Fruktodlingen är utbredd öfver hela landet,
men har nått sin högsta utveckling i trakten omkring
Jena, i Gleissedalen och vid nedre Ilm. Plommon
och sviskon äro viktiga exportartiklar. Skogarna,
som ha sin största utbredning i områdena Eisenach
och Dermbach, upptaga 25 proc. af landets
areal. Boskapsskötseln är högt uppdrifven och
näst jordbruket den viktigaste näringsgrenen. Ett
stuteri finnes i Allstedt. Bergsbruk idkas blott
obetydligt. Den viktigaste mineralprodukten är
kalisalter. Inom industrien intages förnämsta
rummet af ullspinnerierna och väfverierna, bland
hvilka senare må nämnas strumpfabrikerna i Apolda
och klädesfabrikerna i Neustadt och Weida. Dessutom
finnas porslinsfabriker, glashyttor, leksaksfabriker,
tobaksfabriker, sockerbruk, korkfabriker, fabriker
för sjöskumsvaror, pappersbruk, bryggerier m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
