Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sabatier [-tie], Paul - Sabatier [-tie], Paul - Sabatinus, Lacus. Se Bracciano - Sabazios - Sabon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabatier-Sabazios
246
talliques. Därefter blef han docent i fysik i Bordeaux
och 1882 lärare i fysik, 1883 i kemi samt 1884
professor i kemi vid universitetet i Toulouse, som han
sedan dess tillhört, oaktadt han 1907 kallades till
Paris som Moissans efterträdare. S. har utöfvat ett
synnerligen värdefullt och mångsidigt författarskap
inom kemiens skilda områden. Hans arbeten ha till
största delen offentliggjorts i Parisakademiens
"Comptes rendus", i "Bulletin de la Société chimique"
och i "Annales de chi-mie et de physique". Inom den
fysikaliska kemien falla hans termokemiska arbeten,
hufvudsakligen beträffande svafvelföreningar
(1879-81) och kopparföreningar (1894-97), vidare
hans undersökningar om absorptionsspektra (1886och
1894),om metafosforsyrans omvandlingshastighet (1889)
samt om fördelningen af en bas mellan två syror
(1887). Till den oorganiska kemien höra bl. a. många
arbeten om metallernas svafvelföreningar (1880),
om börs och siliciums selen- och svafvelföreningar
(1880, 1891), om metallers och särskildt koppars klor-
och bromföreningar (1881, 1888, 1895), om koppar-
och silfversalter (1897-99) samt om kväfvets oxider
och metallföreningar (tills, med J. B. Senderens,
1892-96). Vidare har S. författat många afhandlingar
inom åkerbrukskemien och utgett Lecons élémentaires
de chimie agri-cole (1890; 2:a uppl. 1903). S:s
viktigaste arbete, utfördt under medverkan af hans
assistenter Senderens, Mailhe och Murat, faller inom
den organiska kemien och angår addition af väte till
organiska föreningar genom katalytisk förmedling af
metaller, såsom kobolt, järn, koppar och platina,
men särskildt nickel "(1897-1914). Denna metod har
visat sig vara synnerligen användbar inom olika grenar
af den organiska kemien och därigenom ej blott af
mycket vidtgående vetenskaplig betydelse, utan äfven
af det största industriella värde, i det man med dess
hjälp omvandlar mindervärdiga flytande feta syror,
tillhörande oljesyrans grupp, till motsvarande
fasta värdefulla fettsyror af stearinsyrans
grupp. Denna omvandling lyckas också med de flytande
fettarterna. Sagda industri har vunnit stor utveckling
i England, Tyskland och Norge. S. lyckades också
med of-vannämnda katalysatorers tillhjälp realisera
den omvända processen, d. v. s. afskiljande af
väte ur organiska föreningar; så ha alkoholer med
koppar som katalysator omvandlats till aldehyder
eller ke-toner. Slutligen har S. (jämte Mailhe) som
katalysatorer (1906-14) användt åtskilliga oxider af
metaller, särskildt volfram, torium, titan och zink,
och funnit, att med deras hjälp vatten kan afskiljas
ur såväl oorganiska som organiska föreningar, och
han har på detta sätt framställt ett stort antal
kemiska föreningar. S:s undersökningar om katalys
äro sammanförda i monografien Die katalyse in der
organischen chemie (Leipzig,
1914). S:s storartade arbeten ha vunnit berättigadt
erkännande, i det att honom tilldelats stora
vetenskapliga pris, såsom Lacazepriset (1897)
och Jecherpriset (1905) genom vet. akad. i
Paris samt Nobelpriset i kemi’ (1912).
S. A-s.
Sabatier [-tie], Paul, fransk historiker,
f. 3 aug. 1858 i Saint Michel de Chabrillanoux
(Ar-déche), var reformert präst 1885-89 i Strassburg
och sedermera i S:t Cierge (Clermont), men nedlade
af hälsoskäl 1893 sitt ämbete och egnade sig helt åt
historisk forskning. Han har vunnit världsberömmelse
genom sina undersökningar om Frans från Assisi, med
lärdaste källkritik framlagda bl. a. i S. Francisci
legenda antiquissima (1898), med litterär mästarhand
sammanfattade i Vie de Saint Francois d’Assise
(1893, 38:e uppl. 1912; öfv. till alla kulturspråk,
svensk uppl. "Den helige Fran-ciskus", 1895, utan
noter och vetenskaplig apparat), uppförd på "Index"
(1894). Under de senare åren har S. uppträdt som
den katolska modernismens vältalige försvarare (Les
modernistes, 1909, flera uppl., m. m.) och ser i
denna riktning den äkta kristendomen, dock utan att
han öfvergått till katolicismen. I sina historiska
arbeten röjer S. Renans inflytande i både förtjänster
och brister. Numera tecknar han Franciskus som den
äkta modernisten. Han har mera glänsande än djupt
analyserat läget i Frankrike efter 1905 års kyrkliga
omhvälfning (A propos de la separation des églises et
de Vetat, 10:e uppl. 1910, L’orientation religieuse
de la France actuelle, 1911). Han delar sin vistelse
mellan Assisi, där han är hedersborgare, och trakten
af Lyon, där han bor och deltar i det reformerta
kyrkolifvet. På sistone har han förfäktat Frankrikes
sak i världskriget. Hj. H-t.
Sabatinus. Lacus. Se Bracciano.
Saba7zios (grek. 2af}å&og, 2aflddio$, 2>^a^oc,
Yotivhand (frän Kesina) med Sabazios’ bild.
lat. Kabazius, Sabadius o. Sebadius), en
urspr, frygisk gudomlighet, hvars dyrkan tidigt
spred sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
