Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Röntgenteknik
188
behöfliga spänningen är mycket hög. Sålunda
erfordras vid 10, 50 och 100 milliampéres strömstyrka
spänningar upp till resp. 25,000, 55,000 och 80,000
volt. För åstadkommande af likriktad ström med
så hög spänning användes till för kort tid sedan
nästan uteslutande s. k. gnist-induktorier (se
Induktorium), från hvilka en intermittent ström,
d. v. s. i en viss rytm på hvarandra följande
likriktade strömstötar, kan erhållas. Sedan några år
tillbaka börjar induktoriet alltmer undanträngas af
växelströmslikriktar-apparaten, som i flera hänseenden
är induktoriet öfverlägsen och som levererar en ren
likriktad ström. – Yid induktorier, som begagnas för
att alstra röntgenstrålar, användes likriktad ström
af låg spänning, som kan erhållas i />
i t. ex. från ett ackumulator-
1-WvW-’ batteri (B, fig. 1) och som
l-MVWVWWV-I medelst en strömbrytare (U) i V.
en viss takt, t. ex. 50 ggr i
L,,^-I sekunden, slutes och afbrytes ^-7?
och som får passera genom
induktoriets primärspole (p). bifd *af röntga?
Rönt§enröret (Ä) inkopplas mel-läggrring^ed^n"1
*an polskrufvarna vid induk-duktorium.
toriets sekundära rulle (s). Då
de spänningar, som alstras i sekundärspolen, när
strömmen i primärspolen slutes och öppnas, äro riktade
åt motsatt håll, skulle således i sekundärspolen
strömstötar med växlande riktning uppkomma. En sålunda
beskaffad ström är, enligt hvad nyss framhållits,
olämplig, och därför försöker man anordna så, att
spänningsstötarna i ena riktningen så mycket som
möjligt undertryckas. Detta möjliggöres genom det
sätt, hvarpå induktoriet och strömbrytaren arbeta. Då
själfinduktionen (se d. o.) i primärspolen är mycket
stor, växer strömstyrkan, när strömmen slutes,
jämförelsevis långsamt, hvilket har till följd,
att järnkärnan också långsamt magnetiseras. Men ju
långsammare induktoriets järnkärna magnetiseras,
dess mindre blir spänningen i sekundärspolen (jfr
Induktion 2). Om strömmen hastigt afbrytes, hvilket
möjliggöres därigenom, att gnist-bildningen vid
strömbrytaren så mycket som möjligt undertryckes,
afmagnetiseras järnkärnan hastigt, hvarigenom i
sekundärspolen en relativt hög spänning erhålles. I
fig. 2 visas, huru spän-
Ström i primärspolen
C
8 £
C ^ i
g w ’
Spänning i sekundärspolen
p
Pl
\ 1
^
05 "111
IV IV
ningen i sekundärspolen växlar, då strömmen i
primärspolen slutes och afbrytes. Strömbrytarens
beskaffenhet spelar en mycket stor roll. (Angående
olika typer af strömbrytare se Induktorium och
Strömbrytare.) Man fordrar af strömbrytare, afsedda
för ifrågavarande ändamål, dels att de skola ha hög
frekvens, hvarigenom fläm-
tande belysning undvikes och expositionstiden
förkortas, dels att de med minsta möjliga
gnistbild-ning skola åstadkomma skarpa af brott
i strömmen, så att den inducerade spänningen
vid strömafbrot-ten blir så hög som möjligt,
dels att de äro så okänsliga som möjligt för höga
strömstyrkor och höga spänningar, så att de kunna
direkt anslutas till de elektriska kraftstationernas
ledningsnät (spänning 110-220 volt). - Yid de moderna
röntgenanläggningarna brukar man sammanföra alla för
anläggningen behöfliga hjälpapparater, mätinstrument,
strömbrytare, säkerhetsstycken, regleringsmotstånd
m. m. så, att de bekvämt kunna manövreras från en
antingen fast eller flyttbar kopplingstafla. Fig. 3
visar ett enkelt kopplings-
Fig. 3. Kopplingsschema för röntgenanläggning.
schema för en röntgenanläggning, vid hvilken ett
induktorium användes, till hvilket likriktad ström
levereras från en elektrisk kraftstation. Strömmen
tillföres genom hufvudledningarna (L) och
säkerhets-propparna (ss) och kan slutas
eller brytas medelst hufvudströmbrytaren
(H). Från hufvudströmbryta-ren ledes strömmen
genom en strömvändare (S), ampéremetern
(A), regleringsmotståndet (R), strömbrytaren
(B), som här tankes vara en turbinafbry-tare (se
Induktorium), till induktoriets (I) primära lindning,
hvarifrån den ledes tillbaka till ström vändaren och
hufvudströmbrytaren. Genom en grenledning (g), ett
regleringsmotstånd (Rg) och en strömbrytare (N) kan
ström ledas till motorn (M). som försätter turbinaf
bry tåren (B) i verksamhet. Genom regleringsmotståndet
(R) kan strömstyrkan hos strömmen i induktoriets
primärlindning och medelst Rg frekvensen hos
strömbrytaren regleras. Med tillhjälp af en mellan
de båda hufvudledningarna inkopplad voltmeter
(F) kan spänningen hos den inkommande strömmen
mätas. Alltefter beskaffenheten och spänningen
hos den ström, som står till förfogande, och
strömbrytarens art kunna kopplingsanordningarna bli
mycket olika. Finnes endast växelström att tillgå,
brukar den vanligen medelst en motorgenerator
(se d. o.) först förvandlas till likriktad, innan
den tillgodogöres vid induktoriet. Genom särskilda
anordningar kan växelströmmen äfven på andra sätt
likriktas. Yid olika hårda rör (se R ö n t g e
n r ö r) kräfvas olika höga spänningar. För att
kunna variera spänningen i sekundärspolen brukar
primärspolen därför ofta delas i flera, t. ex. tre
olika delar, som medelst en kopplingsanordning lätt
kunna inkopplas eller ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
