Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska språket - Ryska stäpphöns. Se Rapphönssläktet, sp. 1031 - Rysk-japanska kriget 1904-05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grammatikor med vetenskaplig hållning af Buslajev
(historisk, 3:e uppl. 1868; föråldrad), Bogoroditskij
(blott ljudlära, 1887), Budde (blott "etymologi",
2:a uppl. 1902), Kosjutitj (på serbiska, 1914),
Lundell (på svenska 1911–14); läroböcker, mer eller
mindre "praktiska" i massor; på svenska af Gröning
(1750), Ekblom (1911) och Lidblom (1912); om ryska
uttalet viktigast Böhtlingk (1851), Baudouin de
Courtenay (1882), Bogoroditskij (flera arbeten;
samlad framställning 1909), Stjerba (vokalerna,
1912); om ryska fonetikens historia, Lundell (1890);
om ortografien, bl. a. Usjakov (1911), Baudouin
de Courtenay (1912), Grot (20:e uppl. s. å.); om
aspekterna Mazon (1908 och 1914); syntax af Potebnja
("Iz zapisok po russkoj grammatike", 2:a uppl. 1888)
och Ovsjaniko-Kulikovskij (1912; följer Potebnja);
större ryska ordböcker med förklaringar på ryska af
Dal (3:e uppl. 1903–09) och ryska vetenskapsakademien
(1891 ff.), ett par mindre af Stojan (1913), till och
från tyska af Pavlovskij, franska af Makarov, engelska
af Alexandrov, ukrainska af Timtjenko, polska af
Dubrovin; rysk-svensk af Lerche (Helsingfors, 1896);
etymologisk ordbok af Preobrazjenskij (1910 ff.),
synonymlex. af Abramov (2:a uppl. 1911), fraseologi
af Michelson. Tidskrifter för rysk (och slavisk)
språkforskning äro (jämte Jagics "Archiv für slavische
philologie"), "Filologitjeskija zapiski" (i Voronesj,
sedan 1860), "Russkij filologitjeskij vjestnik" (i
Warschau, sedan 1879) samt ryska vetenskapsakademiens
publikationer (2:a afd:s "Sbornik" fr. o. m. 1867,
"Izvestija" 1852–62 och ny serie 1896 ff.).
Lll.
Ryska stäpphöns, zool. Se Rapphönssläktet, sp. 1031.
Rysk-japanska kriget 1904–05. Krigsorsaker och
utbrott. Rysslands framträngande mot öppet vatten
i fjärran östern hade från 1800-talets midt skett i
forceradt tempo. 1858 hade man från Kina förvärfvat
området längs norra stranden af Amurfloden; något
senare satte man sig fast äfven på dess södra strand
och grundlade Vladivostok, "österns behärskare". 1875
utträngdes slutligen japanerna från södra hälften
af Sachalin. Detta blef för dem den väckelse,
som igångsatte det storartade reformarbete på alla
områden, som på ett par 10-tal år lyfte dem upp i
jämbredd med Europas stormakter. Den unga nybildade
japanska armén fick sitt elddop i kriget med Kina
1894–95; åter ställde sig Ryssland i Japans väg, denna
gång i förbund med Frankrike och Tyskland. Segerns
frukter gingo dem ur händerna, och något senare, 1898,
sågo japanerna Ryssland lägga sin hand på just samma
områden, som de själfva fått afstå från, då det 1898
af Kina arrenderade på 25 år krigshamnen Port Arthur
med halfön Kwang-tung och mark för byggandet af
östkinesiska järnvägen Charbin-Port Arthur. Genom
det s. k. boxarupproret 1900 fick Ryssland en
kärkommeen anledning att besätta hela Mandschuriet
och var 1901 nära att få detta förvärf stadfäst af
Kina. Denna gång var det Japan, som jämte Förenta
staterna och England protesterade, och då 1902 ett
formligt förbund ingicks mellan Japan och England,
såg sig Ryssland nödsakadt att ställa i utsikt ett
utrymmande af större delen af Mandschuriet. Man fann
emellertid ständigt nya förevändningar att
uppskjuta detta och sökte i stället utvidga sina
besittningar äfven in på Koreas område. Man satte sig
fast vid gränsfloden Jalu (Jalu-kiang) och förstärkte
sina stridskrafter till lands och vatten. Japanerna
hade dock härutinnan ett afsevärdt försprång
och fordrade därför 1903 en slutgiltig reglering
af gränsförhållandena. Ryssland, som ännu ej var
färdigt med sina rustningar, svarade undvikande och
sökte förhala tiden. Japanerna afbröto emellertid
förhandlingarna med ett ultimatum i jan. 1904 och
öppnade utan att afvakta svar och utan formell
krigsförklaring fientligheterna, i det att
flottan under amiral Togo natten till 9 febr. 1904
öfverraskande anföll den ryska flottan under amiral
Stark på yttre redden vid Port Arthur. Om krigets
förhistoria se vidare Ryssland (Historia).
Sjökrigets jörsta period. Stridskrafterna till
sjöss utgjordes af: på den ryska sidan 71 fartyg om
sammanlagdt nära 200,000 ton, på den japanska 133
fartyg om 260,000 ton, fördelade på följande sätt:
| Japan | Ryssland | |
| Slagskepp | 7 | 7 |
| Kustpansarfartyg | 4 | 2 |
| Pansarkryssare | 6 | 4 |
| Pansardäckskryssare | 8 | 7 |
| » äldre | 7 | – |
| Torpedjagare | 19 | 27 |
| » båtar | 69 | 10 |
| Kanonbåtar o. d. | 13 | 14 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
