Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Relationsmetoden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1327
Religionsfreder
1328
ge de religiösa begreppen deras plats i det
metafysiska systemet (religiös metafysik). Från
teologien skiljer sig religionsfilosofien därigenom,
att den ej binder sig vid en viss positiv religion,
utan vid sina undersökningar utgår från religionerna
i allmänhet. Den stöder sig därför ej på en
yttre uppenbarelse, utan pröfvar de religiösa
föreställningarna med samma sanningskriterier,
som användas inom andra delar af filosofien. -
En filosofisk gudalära uppställdes redan af A n a
x a-göras, och en sådan upptogs också inom P l a-t
o n s och Aristoteles’ system. Bland kyrkofäderna
sökte särskildt Augustinus ge teologien äfven en
filosofisk grundval. Inom skolastiken var Anselm af
Canterbury den förste, som sökte uppställa strängt
bindande bevis för Guds existens. Inom den nyare
tidens filosofi utvecklade Cartesius Spinoza,
L e i b n i z och Wolf en religiös metafysik. En
naturlig religion, som upptar det för alla religioner
gemensamma, sökte Herbert af Cher-bury, T öl a n d,
T i n d a l m. fi. att utveckla. Hume underkastade i
"Dialogues concerning na-tural religion" (utg. först
1779) bevisen för Guds existens en skarp kritik
och uppställde i "Natural history of religion"
(1755) en psykologisk teori om religionens uppkomst
ur fruktan och hopp och den antropomorfiserande
inbillningskraften. Kant underkastade i "Kritik
der reinen vernunft" de olika bevisen för Guds
existens en afgörande kritik och framställde den
religiösa metafysiken som en skenvetenskap, men i sin
praktiska filosofi upptar han tron på Guds existens
som ett praktiskt postulat. Han fattar religionen
som uppfattningen af våra plikter som gudomliga bud
och underkastar i "Die religion innerhalb der grenzen
der blossen vernunft" (1793) kristendomen en kritik
från denna synpunkt, hvarvid han omtyder dess läror
till öfverensstämmelse med sina etiska åsikter. S
c h l e i e r-macher genomför i "Reden iiber die
religion an die gebildeten unter ihren verächtern"
(1799) en psykologisk religionsteori, oberoende
både af dogmatik, metafysik och etik. Hegel bereder
religionen i dess historiskt gifna former en plats
inom den dialektiska process, genom hvilken enligt
hans åsikt det absoluta förverkligar sig. Religio-nens
innehåll är enligt Hegel ytterst detsamma som
filosofiens, men det framställes i religionen ej
i klara begrepp, utan i åskådliga bilder. För den
hegelska skolans vänster gaf detta anledning till
att betrakta religionen som en genom filosofien
öfvervunnen ståndpunkt. I radikal form genomfördes
detta betraktelsesätt af L. Feuerbach i "Das wesen des
christentums" (1839) och "Vor-lesungen iiber das wesen
der religion" (1845). Han framställde religionen som
ett uttryck för människans önskan att vara lycklig,
fullkomlig och odödlig och som berättigad blott
såsom människans känsla af sitt sammanhang med
naturen och sitt beroende af denna. D. F. Strauss
tillämpade i "Das leben Jesu, kritisch bearbeitet"
(1835, 1836), "Die christliche glaubenslehre in
ihrer geschicht-lichen entwicklung und im kampf mit
der moder-nen wissenschaft" (1840, 1841) samt "Der
alte und der neue glaube" (1872) på kristendomen en
uppfattning af all positiv religion som produkt af
en omedveten mytbildning. Till den metafysiska
riktningen med en utprägladt teistisk ståndpunkt höra
de insatser, som Boström, Nyblseus, Wikner och Viktor
Rydberg i Sverige gjort inom den religionsfilosofiska
forskningen. I nutiden ha 0. Pfleiderer i
"Religionsphilo-sophie auf geschichtlicher grundlage"
(3:e uppl. 1896) och holländaren Rauwenhoff sökt
utveckla en religionsfilosofi på historisk grundval,
under det att R. S e y d e l i "Religionsphilosophie
im umriss" (1893), H. Siebeck i "Lehrbuch der
religionsphilosophie" (1893) och G. Thiele i "Die
philosophie des selbstbewusstseins und der glaube an
Gott, freiheit, unsterblichkeit" (1895) förena det
psykologiska och metafysiska uppfattningssättet. W
u n d t har behandlat religionsfilosofien
som en del af sin "Völkerpsychologie" (2:a
uppl. 1910). De religionshistoriska grundvalarna
för religionsfilosofien finner man i arbeten af M
a x Muller, M. Jastrow, Jevons, G. Chr. Achelis,
C. P. T i e l e, Eduard Meyer, 0. Pfleiderer,
A. Domer och N. Söderblom m. fl. Religionspsykologien
har särskildt bearbetats af amerikanska forskare,
såsom E. D. Starbuck i "The psychology of religion"
(1899; 2:a uppl. 1901), W. James i "The varieties
of religions experience" (1902), "The child
mind and child religion" (1909) och "What is
religion?" (1910). Religionens sanningsvärde pröfvas
af R. Eucken i "Der wahrheitsgehalt der religion"
(1901; 3:e uppl. 1912) och H. Siebeck i "Zur
religionsphilosophie" (1907). En mera etisk vändning
ger P. Natorp sin "Religion innerhalb der grenzen der
humanität" (2:a uppl. 1908). Ett värdefullt svenskt
bidrag till nutida religionsfilosofi har V. Norström
lämnat i "Religion och tanke" (1912). En mångsidig
behandling få de religionsfilosofiska problemen
iH. Höffdings "Religionsfilosofi" (1901). Inom den
franska religionsfilosofiska litteraturen intar
särskildt den protestantiske teologen A. Sabatiers
"Esquisse d’une philosophie de la religion" (1897,
sv. öfv. "Utkast till en religionsfilosofi", 1898)
en framstående plats. J. M. Guyau utvecklar i
"L’irré-ligion de 1’avenir" (1887; 10:e uppl. 1904;
sv. öfv. "Framtidens religion", i serien "Moderna
tänkare") en sociologisk religionsteori, som mynnar
ut i försöket att uppvisa religionens obehöflighet
för framtidens samhällen. - Religionsfilosofiens
historia har framställts af 0. Pfleiderer, "Geschichte
der religionsphilosophie von Spinoza bis auf die
gegen-wart" (3:e uppl. 1893) och G. C. B. Piinjer,
"Geschichte der christlichen religionsphilosophie seit
der reformation" (2 bd, 1880-83). öfver-sikter öfver
nutida religionsfilosofiska riktningar ha lämnats af
R. Eucken, "Hauptprobleme der religionsphilosophie
der gegenwart" (3:e uppl. 1909), A. H. B råa sch,
"Die religiösen strömungen der gegenwart" (2:a
uppl. 1909) och Marshall Newton, "Die gegenwärtigen
richtungen der religionsphilosophie in England"
(1902). S-e. Religiönsfreder kallas åtskilliga
fredsfördrag under reformationstiden, i synnerhet i
Frankrikes (se Hugenotter) och Tysklands historia,
genom hvilka förhållandena mellan de katolska
och protestantiska bekännelserna ordnades. De
märkligaste bland sådana fördrag äro följande. Genom
religionsfreden i Niirnberg 1532 förbundo sig
de katol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
