Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekrytera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1317
Rekylkil-Relationslagar
1318
tågbromsen. Idén var enkel. Omkring en vals anbragt
på hvartdera lavetthjulets innernaf virades en
ståltrådslina 1. -tåg i sådan riktning, att tåget,
så snart det blifvit spändt, så att det ej längre
kunde glida på valsen, drog bromssulorna framåt,
i samma ögonblick lavetthjulen gingo bakåt. Vid
skjutning spändes tågbromsen alltid och verkade
då automatiskt till hinder för rekylen, men ej
vid pjäsens därefter följande framrullning, emedan
hjulen då gingo åt motsatt håll; vid körning spändes
den endast, då bromsning skulle ske, och verkade
då som en vanlig körbroms, enär lavetten alltid
köres bakvänd. Ett gammalt enkelt hämningsmedel voro
också rekylkilarna (se L a v e t-ta ge, sp. 1428). -
Införandet af elastiska lavettsystem, vid hvilka
eldröret rekylerar på närmast underliggande
lavettdel, vaggan, åstadkom en genomgripande
förändring af rekylhämningsmed-len. Till de förut
använda yttre hämningsmedlen måste nämligen nu äfven
fogas inre med uppgift att reglera förbindelsen
mellan eldrör och lavett; dessa utgöras vanligen af
en hydraulisk broms eller en hydropneumatisk broms
(se dessa ord). Till yttre hämningsmedel började man
i samband härmed vid alla rörliga pjäser använda
endast en spade under lavettsvansen. Äfven vid
fasta pjäser använder man numera allmänt hydraulik
eller hydro-pneumatik för att minska frestningen på
det yttre rekylhämningsmedlet. Se Haubits, Kanon,
sp. 778 och 785, Lavettage och M ö r-s a r e.
G. af Wdt.
Rekylkil, artill. Se Kanon, fig. 14, och E
e-kylhämningsmedel.
Rekylklo, artill. Se Rekylbana.
Rekylmantel, krigsv., en cylindrisk stålmantel, som
omsluter eldröret på en artilleripjäs eller pipan
på ett automatiskt handeldvapen eller kulspruta
samt tjänar till dels att styra eldrörets (pipans)
rekyl, dels att förena dessa delar med vapnets öfriga
delar. Jfr Lavettage, sp. 1428. G. af Wdt.
Rekylmätare, artill., gemensam benämning på alla
för bestämmandet af rekylrörelsens beskaffenhet
afsedda apparater. För praktiskt bruk finnas mycket
enkla sådana. Vid moderna pjäser med eldrörsrekyl
användes en s. k. rekylvisare, som löper i ett spår
parallellt med rekylriktningen. Vid eldrörets rekyl
tillbakaskjutes visaren af en på eldröret anbragt
klack, så långt rekylen räcker, och rekyllängden
kan därefter afläsas på en längs visarspåret
uppstucken skala. Skall vid sådana pjäser äfven
lavettens hoppningsrörelse bestämmas, sker det
därigenom, att på hjulnafvet fästes en fjädrande
blyertspenna samt intill denna tryckes en pappskifva,
på hvilken lavettens rörelse vid skottlossningen blir
grafiskt antecknad. Då en noggrannare undersökning
af rekylrörelsens detaljförlopp har stor betydelse
för det inre ballistiska studiet, finnas härjämte
äfven mera komplicerade rekylmätare, medelst
hvilka rekylrörelsens hastighet och acceleration
i olika ögonblick kunna bestämmas. Jfr Rekyl.
G. af Wdt.
Rekylpistol, krigsv., automatisk pistol, vid hvilken
mekanismens funktionering åstadkommes genom pipans
rekyl. G- af Wdt.
Rekylvisare, artill. Se Rekylmätare.
Relais [relä], fr. Se Relä.
Reland [rolä’], Hadrian, fransk-holländsk
orientalist, f. 1676 i Holland, d. 1718 som professor
i orientaliska språk och kyrkohistoria vid Utrechts
universitet, utgaf bl. a. Palcestina ex monumentis
veteribus illustrata (2 bd, 1714).
Reläta re’fero, lat., jag förtäljer här (endast)
hvad som blifvit mig berättadt (och ansvarar icke
för sanningen däraf). Jfr N ärr a ta r e-f e ro.
Relatera (fr. relater), berätta, förtälja, inberätta.
Relation (lat. relätio), förhållande, gemenskap,
inbördes sammanhang mellan ting och personer;
sättet för predikatets refererande till subjektet;
beröring, bekantskap; person, med hvilken man idkar
umgänge (relationer, inflytelserika bekantskaper)
; berättelse, särskildt den redogörelse öfver en
krigshandling, som af ges vid visst tillfälle, såsom
dagligen af för särskildt ändamål utsända afdelningar,
efter en strid af de trupper, som deltagit i densamma,
eller af detacherade afdelningar efter fullgjordt
uppdrag. - 1. Filos. All ändlig verklighet står
i relation, i förhållande till annan verklighet,
d. v. s. är delvis hvad den är genom sitt förhållande
till annan verklighet. För en relation fordras dels
minst två moment, som ömsesidigt bestämma hvarandra,
dels en relations-grund (fundamentum relationis),
en verklighet, inom hvilken de båda ingå och som
möjliggör deras inbördes relation. Relationen är
närmast till i dens medvetande, som uppfattar
relationen, och är sålunda något subjektivt;
men om man öfver hufvud ej förnekar all objektiv
verklighet, måste en del relationer ock vara
objektiva, motsvaras af förhållanden inom den af
oss oberoende verkligheten. Såväl medvetenhetsmoment
som ting stå i inbördes relation; relationer finnas
ock såväl mellan medvetenhetsfunktioner som mellan
verklighetsförlopp. Kant fattar relationen såsom
en förståndskategori, sidoordnad med de öfriga
kategorierna. Renouvier anser relationen vara
den allmännaste kategori, af hvilken alla andra
kategorier äro specifikationer. - 2. Log. Relation
kallas inom logiken den synpunkt, med afseende
på hvilken omdömena indelas i kategoriska,
hypotetiska och disjunktiva. Relationen i
denna bemärkelse är det sätt, hvarpå i omdömet
predikatet utsäges om subjektet. (Se Omdöme.)
l o. 2. S-e.
Relationsbegrepp (se Relation), log., begrepp, hvilkas
innehåll är relationer och i och med hvilka vi sålunda
fatta förhållanden och kunna utsäga, hvad något är
i förhållande till aågot annat. Exempel härpå äro:
fader och son, ström och vindar, likhet och olikhet.
S-e.
Relatiönslagar (se Relation), psyk., gälla för
förhållandet mellan olika psykiska funktioner. Wundt
skiljer mellan tre sådana lagar: 1. r e s u
1-tantlagen, enligt hvilken de olika momenten i
en psykisk funktion tillsammans bilda ett helt,
som ej kan fattas blott som en summa af momenten,
utan äfven innehåller något nytt, uppkommet genom
"skapande syntes"; 2. relationslagen i inskränkt
bemärkelse, enligt hvilken hvarje psykisk funktion
är beroende af de öfriga föregående eller samtida
psykiska funktionerna hos samma medvetande;
3. kontrastlagen, enligt hvilken intensiteten af en
viss psykisk funktion förstärkes, om den föregås af
eller är samtidig med en funktion, som till densamma
bildar kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
