Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reichardt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1267
Reid
1268
R. har varit verksam som författare: diktsamlingen
Winteriruhling (1901), romanerna Das griine huhn
(1902;"5:e uppl. 1908)’, 1m spinnenwinkel (1903; 4:e
uppl. 1909) och Der eigene ton (1906; 3:e uppl. 1907),
dramat Freilicht (1900), de tre enaktarna Martyrer
(1904) och tragikomedien Schus-selchen (1905) och
flera otryckta, men uppförda stycken. Se G. Brändes,
"Samlede skrifter", XYII (1906).
Reid 1. Reyd (lat. Reidanus), Ever-h a r d v a n,
holländsk historiker, f. 1550, d. 1602, ståthållaren i
Frisland grefve Vilhelms af Nassau råd och förtrogne,
skref en historia om nederländska frihetskriget
(tr. 1626; 4:e uppl. 1650; lat. uppl. 1633). I
denna bok ger R. den skildring af mark-grefvinnan
Cecilia, Gustaf Vasas till katolicismen affallna
dotter, och hennes barn, som sedan gått igen
i den historiska litteraturen och i hvilken de
framställas i så afskyvärd dager. Jfr H. Wiesel-gren,
"Markgrefvinnan Cecilia" (i "I gamla dagar och
i våra", 1900), där R:s uppgifter vederläggas.
J- Th. W.
Reid [ri’d], Thomas, skotsk filosof, f. 1710 i
Strachan, d. 1796. R., som först studerat teologi och
en tid varit präst, verkade som professor i filosofi
i Aberdeen 1752-63 och i Glasgow 1763- 87. Han var
den främste representanten för den s. k. "skotska
skolan". Med den föregående engelska filosofien delade
han i viss mån den allmänna empiriska riktningen,
och han erkände, att Berke-leys subjektiva idealism,
Humes skepticism samt Hartleys och Priestleys
associationspsykologi öfver-eusstämde med Lockes
allmänna förutsättningar; men då de nämnda tre
teorierna enligt hans åsikt voro lika många orimliga
paradoxer, förkastade han Lockes förutsättning, att
medvetandet vore ett oskrifvet papper, på hvilket
först erfarenheten skrefve sitt innehåll. Visserligen
kunna vi upplösa våra föreställningar och omdömen
i enklare beståndsdelar, men däraf följer icke,
att dessa element i verkligheten äro det första
och ursprungliga. Hutcheson har i sin lära om den
moraliska känslan uppvisat tillvaron af ursprungliga
moraliska omdömen, och andra ha ådagalagt detsamma
på det estetiska området. Hvarför skulle man ej
kunna antaga någct motsvarande på det teoretiska
området? Äfven där finnas satser, hvilka omedelbart
aftvinga "sunda förnuftet" (common sense) erkännandet,
att de äro sanna. Vår erfarenhet vittnar om två
grupper sådana omedelbart vissa omdömen, dels
de nödvändiga sanningarnas axiom, som t. ex. den
metafysiska substansprincipen, som säger oss, att de
egenskaper vi uppfatta med våra sinnen måste ha ett
subjekt, som vi kalla kropp, och att de tankar, om
hvilka vi äro medvetna, måste ha ett subjekt, som vi
kalla själ, och kausalitetsprincipen, som säger oss,
att allt, som börjar vara till, måste ha en orsak dels
de faktiska sanningarnas axiom, som R. sammanfattar i
12 principer; dit räknar han t. ex. satsen, att jag
existerar, eftersom jag tänker, att det jag minnes
har varit verkligt, att varseblifuingens föremål
existera o. s. v. - Den common sewse-filosofi,
som R. på detta sätt grundlade, blef under senare
hälften af 1700-talet härskande i England och satte
det sunda förståndets hvardagssanningar i stället för
en Humes eller Ber-keleys kritiska undersökningar,
och äfven på det
franska och tyska tänkandet under upplysningstiden
utöfvade de ett starkt inflytande, som ej främjade
den verkligt vetenskapliga filosofien. Men å andra
sidan bör ej förbises, att R:s opposition mot
associationspsykologien innebar uppställandet af
ett problem, som ännu i dag förtjänar beaktande, och
att han i det hela genom sitt intresse för den inre
erfarenheten blef en af banbrytarna för den moderna
psykologien. - Skr.: Inquiry into the human mind
(1764), Ön the intellectual powers of man (1785), Ön
the active powers of man (1788; de båda sista också
under gemensam titel, "Essays ön the active powers of
the human mind", s. å.), Works (1804, flera senare
uppl., bl. a. en, utg. af W. Hamilton, 1828-36; 7:e
uppl. 1872). - Litt. om R:s filosofi: J. Mc Cosh, "The
scottish philosophy" (1875), A. S. Pringle-Pattison,
"The scottish philosophy" (2:a uppl. 1890), M. Kappes,
"Der ’common sense’ als princip in der philosophie
des schotten Th. R." (1890), och A. C. Fraser,
"Th. R." (1898). S-e. Reid [rl;d], sir William,
engelsk meteorolog, f. 25 april 1791 i Kinglassie,
Fifeshire, Skottland, d. 31 okt. 1858 i London, ingick
vid 18 års ålder som ingenjör i brittiska armén,
tjänade under Wellington i Spanien och utnämndes till
guvernör 1839 på Bermuda-öarna, 1847 på Barbados och
1851 på Malta, blef led. af Royal society i London
1839 och 1849 dess vicepresident. R. bemödade sig
om att fastställa vindens riktning och styrka i
en hvirfvelstorms olika delar för att därigenom
lära sjömännen undvika dennas farligaste, centrala
område. Hans förnämsta verk äro An attempt to develop
the law oj storms (1838; äfven på kinesiska) och
The progress of the development of the law of storms
(1849). B.Rolf.
Reid [ri7d], Thomas Mayne, engelsk-amerikansk
författare af äfventyrsböcker, f. 1818 i Ulster
(Irland), d. 1883 i London, öfvergaf 1838 sina
påbörjade teologiska studier och for, drifven af
äfven ty rslust, till Nord-Amerika, där han som
jägare och köpman företog färder utmed Red river
och Missouri, iakttagande indianers och nybyggares
lif, och genomströfvande efter hand unionens alla
stater. Han deltog med utmärkelse i krieet mot
Mexico 1846-48 och utnämndes till kapten. I sin
republikanska ifver samlade han 1849 en friskara
och inskeppade sig till Europa för att sluta sig
till Kossuths stridskrafter, men möttes i Paris af
underrättelsen, att ungerska resningen var kufvad,
och bosatte sig då i England samt började skildra sina
intryck och minnen i en lång följd af händelserika
berättelser, hvilka gjort honom till en af ungdomens
älsklingsförfattare. Någon konstnärlig gestaltning
af ämnet kommer ej i fråga i dessa böcker. Hans
två första, Rifle rangers (1850) och Scalp hunters
(1851), torde, jämte The quadroons (1856) och The
white chief (1859), vara hans bästa. Sammanlagdt
skref han omkr. 40 berättelser, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
