Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflektor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Reflexionsaf ståndsmätare-Reflexionsprisma
1174
när hela den infallande ljusmängden återfinnes hos det
reflekterade ljuset, i hvilket fall totalreflexion
säges ega rum. För den infallande och den brutna
strålen gäller, att sinus för infallsvinkeln står
till sinus för brytningsvinkeln i ett konstant
förhållande, som närmare bestämmes af brytningsindex
(se Ljusbrytning, sp. 895). Då ljuset passerar från
ett tunnare till ett tätare ämne, är infallsvinkeln
alltid större än brytningsvinkeln. Det största möjliga
värdet på infallsvinkeln är 90°, och det häremot
svarande värdet (g i fig. 2) på brytningsvinkeln
kallas brytningsgränsen. Om strålen passe-
Fig. 2. Totalreflexion.
rar från det tätare (från punkten P i fig. 2)
till det tunnare ämnet, kan den icke alltid tränga
igenom gränsytan. I detta fall är det största värde,
som infallsvinkeln kan få ha, det värde, som anges
af brytningsgränsen, i hvilket fall strålen utgår
parallellt med gränsytan. Är infallsvinkeln större
än brytningsgränsen, kan strålen icke genomtränga
gränsytan, utan reflekteras fullständigt (PC i
fig. 2), hvarvid sålunda totalreflexion inträffar. När
ljuset under tillräckligt stor infallsvinkel passerar
från ett tätare till ett tunnare medium, kan således
totalreflexion alltid ega rum. Fenomenet kan lätt
iakttagas, t. ex. om man underifrån betraktar
vattenytan i ett glaskärl. Vattenytan ter sig i
allmänhet som en ogenomskinlig blänkande spegel,
då man betraktar den snedt nedifrån. Först sedan
den vinkel, som de vid vattenytan reflekterade
ljusstrålarna, som träffa ögat, bilda med
normalen, minskats så, att den blifvit mindre än
brytnings-gränsen, kan man se genom vattenytan. Till
följd af den större ljusstyrka, som erhålles
hos det reflekterade ljuset vid totalreflexion,
använder man vid många instrument, vid hvilka
man önskar ge en ljusstråle en annan riktning,
anordningar, genom hvilka totalreflexion åstadkommes,
i stället för vanliga speglar. En enkel anordning
af detta slag är en reflexionsprisma (se d. o.). Om
reflexion vid .metallytor se Metallreflexion och om
uppkomsten af bilder genom reflexion se Spegel. -
Jfr äfven Ljud, sp. 851. - Litt.: "Handwörter-buch der
naturwissenschaften" (VI, 1912), Chwol-sen, "Lehrbuch
der experimentalphysik" (II, 1905), Drude, "Lehrbuch
der optik" (2:a uppl. 1906), och Winkelmann, "Handbuch
der physik" (2:a uppl., VI, s. å.). - 2. Psyk. Tankens
riktning på en viss sak, eftertanke, betraktelse,
eftersinnande; i tysthet gjord anmärkning. Om
reflexion i rent filosofisk bemärkelse se A b s t r
a-h e r a och Determinism. Inom psykologien
förstås med reflexion: A) Medvetandets riktande
tillbaka på sig själft, hvarigenom det blir
själfined-vetet; i denna bemärkelse tar Locke
termen, då han skiljer mellan sensationer af den
yttre verkligheten och reflexioner af själens egna
tillstånd och verksamheter; B) en tanke af mera allmän
karaktär, som man med en viss tänkandets s j älf
verksamhet utvecklar med anledning af en konkretare
förnimmelse. Eeflexionen i sistnämnda bemärkelse kan
gälla såväl yttre som inre verklighet, men utgör ett
bearbetande af vårt själsinnehåll genom eftertanken,
som bestämdare urskiljer momenten i den ursprungliga
uppfattningen eller utdrar följderna af densamma.
1. T. E. A. 2. S-e.
Reflexiönsafståndsmätare, geod. Se Afstånds-mätning 1.
Reflexiönsgalvanometer, fys., dets. som
spegel-galvanometer. Se G a l v a n o m e t e r,
sp. 671.
Reflexiönsgoniometer, jys. Se Goniometer.
Reflexiönsinstrument. Se Astronomiska instrument,
sp. 296.
Reflexiönslyrik, en art af betraktelsens lyrik. Se
Lyrik, sp. 83.
Reflexionsmoral (se Reflexion 2), filos., en
moralteori, som anser, att den sedliga viljans motiv
uppfattas af förståndet. Motsatsen är känslomoral.
S-e.
Reflexiönsprisma, fys. För att ge en ljusstråle
en annan riktning använder man ofta vid optiska
instrument i stället för plana speglar: glasprismor,
reflexionsprismor, vid hvilka medelst totalreflexion
(se Reflexion) den önskade riktningsförändringen
åstadkommes. Genom användning af en reflexions-prisma
vinnes den fördelen, att ljusstyrkan hos det
reflekterade ljuset blir större, än om en vanlig
spegel användes. Vid en vanlig reflexionsprisma är
prismans hufvudsnitt en rätvinklig triangel. En
Fig. 1.
stråle (NM, fig 1), som infaller vinkelrätt mot
ena kateten (BC), totalreflekteras vid hypotenusan
(AB) och går ut vinkelrätt mot den andra kateten
(AC). Alla strålar, som infalla snedt mot kateten inom
vinkeln NMB, brytas vid denna yta och uppdelas därför
i spektralfärger (se Färg, sp. 265), totalreflekteras
vid hypotenusan och brytas åter vid den andra kateten,
hvarigenom de utgående strålarna bli sinsemellan
parallella. Om det infallande ljuset var hvitt, blir
det utgående ljuset också hvitt. Alla med tillhjälp af
en reflexionsprisma erhållna spegelbilder äro därför
alldeles fria från färgning i kanterna. För det ljus,
som infaller inom vinkeln NMB och äfven inom en del
af vinkeln NMC. kan prisman fullständigt ersätta en
plan spegel, anbragt på samma ställe som hypotenusan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
