Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reed ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Referendum-Reflekterad
1168
en jurist, som är upptagen af förberedande
tjänstgöring i högre judiciella eller administrativa
ämbetsverk. I de påfliga kanslierna är referendarien
en ämbetsman, som föredrager böneskrifter i förening
med eget utlåtande öfver dem.
Refere’ndum (lat., det, som skall hänskjutas),
det schweiziska namnet på folkomröstning
(se d. o.). Termen härrör egentligen från det
diplomatiska språkbruket, enligt hvilket frågor,
som ej äro förutsedda i instruktionerna för ombud
vid diplomatiska förhandlingar, sägas bli upptagna
endast "ad referendum", d. v. s. för att underställas
ombudens regeringar. När representativa församlingar
under medeltiden uppkommo, plägade också ombuden
i sådana bindas genom instruktioner, nämligen af
det representerade folket (se Representant), och de
upptogo därför blott ad referendum inför detta frågor,
med afseende på hvilka de ej instruerats. Under
den schweiziska statsförbundstiden hade såväl inom
edsförbundet som i vissa schweiziska områden, som
äfven utgjorde förbund af själfständiga samhällen,
t. ex. Graubiinden, en blandning af båda dessa
slags referendum förekommit, i det rätten att
besluta öfver från de gemensamma mötena hänskjutna
ärenden kunde tillkomma det omedelbart omröstande
folket (i egenskap af regering), hvadan referendum
redan då blef en folkomröstning. Under franska
revolutionen framträdde kraf på folkomröstning såsom
åtminstone principiellt den riktigaste formen för
lagstiftning (jfr Representation), och de schweiziska
författningar, som då kommo till stånd, innehöllo
bestämmelser om sådan omröstning. Dessa slopades
visserligen 1803 i den s. k. mediationsakten och
återupptogos ej i 1815 års förbundsfördrag, men i de
kantonalförfattningar, som antogos under inflytande
af 1830 års franska revolution, liksom i 1848 års
förbundsförfattning, återinfördes folkomröstning i
en eller annan form och fick då det från Schweiz’
gamla författning hämtade namnet referendum. Detta
nya referendum har emellertid intet af det gamlas
diplomatiska karaktär, utan innebär ett försök att på
den moderna demokratien inympa hvad som var utmärkande
för antikens omedelbara demokrati (se Demokrati). Det
skiljer sig dock från dennas anordningar däri, att det
förutsätter tillvaron af representativa församlingar,
hvilkas beslut endast i vissa fall ersättas genom
folkbeslut, och att det beslutande folket ej
uppträder som rådplägande församling, utan endast
genom röstsedlar säger sin mening (jfr Omröstning,
sp. 704). - Ett dylikt slags referendum har oberoende
af det schweiziska genom puritanska frihetsidéer
utvecklat sig äfven i Nord-Amerikas engelska kolonier
(sedermera stater), men kallas där votes of the
people. I senare tid har det införts i Australien
(se Australiska statsförbundet, sp. 470), och förslag
ha framställts äfven om dess införande i själfva
England (1910). I en af de sydafrikanska kolonierna
(prov. Natal) antogs 1909 års unionsförfattning genom
referendum, men i Sydafrikanska unionens statsrätt
har det ej fått plats.
I Sverige väcktes fråga därom genom motion 1908 och i
1911 års liberala program, och framför allt har det
här påyrkats i form af lokalt veto (se d. o.) med
afseende på sprithandeln. Frankri-
kes båda napoleonska härskare sökte grunden för
sin makt i folkomröstningar, p l e b i s c i t
(se d. o.). I Norge anställdes folkomröstningar
med anledning af unionsbrottet 1905 (se Norge,
sp. 1434). - Använder man, som alltmer blifvit
brukligt i den statsrättsliga litteraturen, det
schweiziska namnet referendum som allmän teknisk
term för folkomröstning, framträder referendum
under följande hufvudformer: 1) initiativ, hvarmed
menas, att förslag om lagstiftning får väckas af ett
visst antal medborgare med eller utan därpå följande
allmän folkomröstning angående förslagets definitiva
framläggande; 2) referendum i inskränkt mening,
hvarmed menas, att själfva beslutet fattas genom
folkomröstning, vanligen på grundval af ett beslut
af den representativa församlingen (då äfven kalladt
veto) eller af endera af dennas afdelningar (i hvilket
fall referendum innebär en skiljedom mellan de båda af
delningarna). Referendum i inskränkt mening kan vara
fakultativt, då underställelsen (af den representativa
församlingens beslut) under folkomröstning endast eger
rum på begäran af ett visst antal medborgare, eller
obligatoriskt, då underställelsen är af författningen
ovillkorligt föreskrifven.
Vare sig som initiativ eller referendum i
inskränkt bemärkelse kan referendum afse antingen
författningslagar (författningsreferendum) eller
vanliga lagar (lagreferendum) eller kommunala
anordningar (kommunalt referendum, t. ex. lokalt
veto). - Se 0. Grönlund, "Om olika former af
referendum" (1911) och där anförd litteratur. S. B.
Referenser (eng. references, af fr. référer,
han-skjuta), personer, till hvilka hänvisas för
inhämtande af upplysningar om en affärsfirmas
soliditet eller en platssökandes personliga
egenskaper; rekommendationer att åberopa sig på. -
R e f e-r e’n s b i b l i o t e k, boksamling,
bestående af lexi-ka, encyklopedier, historiska
öfversiktsarbeten och dylika verk, som man allt som
oftast behöfver rådfråga.
Referent. Se Referera.
Referera (fr. référer, lat. refefrre, återföra),
hänföra (till); hänvisa, hänskjuta, åberopa sig på;
redogöra för, återge, i en tidning af ge berättelse
om förloppet af en offentlig akt, om innehållet af
offentliga förhandlingar, tal eller föreläsningar
o. s. v.; aflägga berättelse om innehållet af
handlingarna i ett från lägre till högre rätt inkommet
mål, föredraga. - Referat, omständligare redogörelse,
af referent afgifven berättelse (t. ex. i en tidning
af ett föredrag eller af en bok o. d.), återgifvande
(af tal och förhandlingar). .- R e-f e r e’n t,
person, som refererar, upptecknaren föredragande.
Refgöling, sjö?;. Se Refva segel.
Refkarl. Se L a n d t m ä t e r i, sp. 1107.
Refknop, sjöv. Se Knop 1.
Reflektera (af lat. reflefctere, böja tillbaka; ånyo
vända, nämligen sin tankekraft till ett föremål),
kasta tillbaka, återspegla, återstråla; tänka moget
och gång på gång på någonting, öfverväga, efter-sinna,
begrunda; fästa afseende, akta (på). Jfr Reflexion.
Reflekterad (jfr Reflektera), filos., säges en åsikt
vara, när den grundar sig på en kritisk jämförelse med
den motsatta ståndpunkten. Motsatsen är oreflekterad,
naiv. Så är t. e. mate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
