Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Redova ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1143
Reduktas-Reduktion
1144
underlätta dettas återeröfring, måste vara stormfri
och i öfrigt så anordnad, att densamma ej före
tidpunkten för sitt trädande i verksamhet kan af
den anfallande angripas och göras stridsoduglig. Då
detta emellertid ej emot det moderna artilleriet låter
sig göra utan mycket stora kostnader, utelämnar man
numera vanligen reduiten, i trots af den nytta en
sådan nog skulle göra. Brialmont höll dock fast vid
reduiten, som han konstruerade som en väl markerad
massiv betongbyggnad med pansar-skyddadt artilleri.
O. A. B. (L. W:sonM.)
Reduktas (jfr Reducera), kem., reducerande enzym
(se d. o.). Tillvaron af sådana är dock starkt
ifrågasatt, då ingen af de i litteraturen härom
befintliga uppgifterna är fullt tillfredsställande. I
lägre, reducerande växtorganismer har man
dock skäl att antaga, att de förekomma.
K. A. V-g.
Reduktion (lat. reductio), återförande, indragning,
minskning. – Om reduktion som fysisk, kemisk och
matematisk term se Reducera. –
1. Fonet., är en i något afseende ofullständig
bildning af ett språkljud, hvarigenom detta reduceras.
Reduktion kan vara kvalitativ eller kvantitativ.
Ett språkljud reduceras kvalitativt till form, då
språkverktygen ej hinna normalställning, utan
stanna på vägen till denna. En explosiva reduceras
genom ofullständig spärrning, som t. ex. ofta vid
sv. tje-ljud, hvilken reduktion med tiden kan leda
till förlust af explosionen (såsom i
göta-målen). En tonlös frikativa kommer genom
reduktion att närma sig h (tonlös vokal): så har
i sp. f öfvergått till h i t. ex. hermoso, hijo
(lat. formosum, filium), och eng. th kan i vårdslöst
tal ersättas af h. En tremulant reduceras
genom förminskning af vibrationernas vidd och antal
och öfvergår så till frikativa (t. ex. eng. r och
sv. skorrande r). Som reduktion kan också nasalering
anses, ity att därvid ofullständig anslutning
af gomseglet till bakre svalgväggen eger rum.
Tonreduktion beror på minskad svängvidd i
röstbandens vibrationer: genom tonreduktion
uppkomma tonlösa b, d, g, o. s. v. (som i
tyska). Slutligen kunna språkljud äfven reduceras
kvantitativt, då deras uttalstid nedbringas
till ett minimum, afgjordt mindre än tiden för
kort språkljud (se Kvantitet 3). All
reduktion kan leda till förlust af språkljud. –
2. Log., i den äldre logiken plägade de senare
slutledningsfigurernas modi återföras till
motsvarande modus i den första figuren, och under
medeltiden uppställdes i minnesverser regler för
denna s. k. reduktion; nyare logiker lägga härvid
mindre vikt, då de anse äfven de senare figurernas
slutsätt grunda sig på själfklarhet och sålunda vara
omedelbart giltiga, oberoende af förhållandet till den
första figuren (se Slutledning).
1. Lll. 2. S-e.
Reduktion (se föreg, art.), hist., återkallelse
till kronan af sådana dess gods eller räntor eller
rättigheter till dylika, som på ett eller annat
sätt förut afsöndrats därifrån. I Sverige synes
termen ha användts först under reduktionsyrkandena
vid 1600-talets midt; tidigare reduktioner gingo
under benämningen "räfst", "vederkännande" af gods,
"revocation" m. fl. Beteckningen reduktion har
emellertid också blifvit använd på indragningar till
kronan af gods o. d., som ej förut varit i dess hand
och alltså ej afsöndrats därifrån.
De rättsgrunder, som tillämpades vid
reduktionsförfarandena, voro olika. Gods
o. s. v. kunde indragas, om själfva afsöndringen
på ett eller annat sätt varit förknippad med
något rättsstridigt förfarande vare sig från
afsöndringsmottagarens sida (t. ex. då frälsemän
olagligt slagit under sig skattegods, donationsbref
förfalskats o. s. v.) eller från gifvarens
(t. ex. att gods getts på förbudna orter; se
d. o.). Vissa räntor kunde återtagas från en gods-
eller ränteinnehafvare, om deras uppbärande af honom
aldrig afsetts vid öfverlåtelsen eller ansågs ge
honom oskäliga förmåner (så t. ex. om de vid ett
förpantadt gods ansågos ge honom för hög ränta på
lånet). Gods eller räntor kunde jämväl återtagas,
om de af innehafvaren genom öfverträdelser eller
försummelser af ett eller annat slag förverkats under
besittningstiden. Vid de stora reduktionerna under
1600-talet framträdde slutligen också anspråk på
att öfver hufvud all afsöndring utöfver gifvarens
regeringstid kunde af efterträdaren återkallas, och
man anförde till stöd därför stadganden ur landslagen,
att konung ej egde förminska rikets ingälder för sin
efterträdare, utan att denne i så fall egde återkalla
det afsöndrade.
Sveriges reduktionshistoria är i flera hänseenden
ännu ganska outredd. Bland mera bemärkta reduktioner,
försök till sådana eller såsom reduktioner betraktade
räfster märkas följande:
1. Under förmyndarstyrelsen för konung
Birger Magnusson (1290–1302) verkställdes under
marsken Tyrgils Knutssons ledning en betydande
inskränkning i de immunitetsrättigheter, som kyrkan
under den närmaste tiden förut åtnjutit, så att vissa
pålagor, från hvilka kyrkogodsen dittills varit fria,
för framtiden skulle ingå till kronan. Särskildt
synes detta ha gällt tillfälliga skatter,
vissa böter m. m. I privilegiebref af 1304 och 1305
utsträcktes emellertid åter kyrkans frälse.
2. Såväl under Magnus Erikssons förmyndare
som i synnerhet under hans egen regering anordnades
räfster för att undersöka, om skattegods olagligt
kommit under frälse, och dessa blefvo då i många fall
belagda med sekvester. Redan 1330 igångsattes
en sådan rannsakning, och sekvesteråtgärder äro
kända från flera olika senare tillfällen samt voro
i kraft ännu 1357. Åtgärderna ha riktats mot både
andligt och världsligt frälse samt ha säkerligen
medverkat till stormännens förbittring
mot konungen. Som kontroll för vidmakthållande af
kronans skatteuppbörd började under Magnus Erikssons
tid kungligt tillstånd fordras för så väl frälserätt
i allmänhet som rätt att köpa skattegods under frälse.
3. Äfven konung Albrekt af Mecklenburg vidtog
åtgärder för att ordna förhållandet mellan kronans
rätt och kyrkans frälse samt skall enligt ett par
medeltidskrönikor jämväl återkräft gods, som adeln
slagit under sig. Efter Bo Jonssons (Grip) död 1386
sökte han förskaffa sig förmynderskapet öfver dennes
barn, säkerligen för att anställa rannsakning
angående den oerhördt omfattande mängd gods,
län och förpantningar, som Bo Jonsson efter hand
förskaffat sig, men försöket ledde till den resning,
som slöt med hans afsättning.
4. Drottning Margaretas reduktion.
Enligt öfverenskommelse, som träffats vid Eriks af
Pommern val och hyllning till svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
