Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rattrapera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Raumariki-Raumer
1078
honom att känna sig förbisedd, klagade han
bittert. Som förste teol. professor föreläste han
bl. a. nytestamentlig exegetik, i hvilket ämne
egenhändiga anteckningar af honom finnas bevarade.
K. B. W-n. Raumariki 1. Raumafylki var i medeltidens
Norge den del af nuvarande Akershus amt, som utgör
dettas norra och nordöstra delar intill svenska
gränsen, nämligen Nedre och öfre Romerike jämte
Vinger, Solör och Odalen, hvilka tre sistnämnda
distrikt sedan 1781 tillhöra Hedemarkens amt.
K. V. H. Räi^mer, von, tysk släkt, af hvilken
flera medlemmar intagit framstående platser som
ämbets-och vetenskapsmän. 1. Karl Georg von R.,
f. 1753, dog 1833 som direktor för det preussiska
arkivväsendet och verkligt geheimeråd. - 2. Georg
Wilhelm von R., den föregåendes son, f. 1800, d. 1856,
var äfvenledes, 1843-52, direktor för de preussiska
statsarkiven. Han utgaf bl. a. åtskilliga arbeten
(särskildt aktpublikationer) rörande Bran-denburgs
historia. - 3. Karl Otto von R., den föregåendes
kusin, f. 1805, d. 1859, var 1850 -58 preussisk
kultusminister och gjorde sig känd
för sina konservativa och ortodoxa tänkesätt.
__
4. Friedrich Ludwig Georg von R., kusin till de bägge
närmast föregående, historieskrifvare, f. 14 maj 1781
i Wörlitz nära Dessau, d. 14 juni 1873 i Berlin,
studerade i Halle och Göttingen (1798-1801) och
egnade sig därefter i preussisk tjänst åt den civila
ämbetsmannabanan, på hvilken han avancerade till råd
i finansministeriet (1810). Samtidigt sysslade han
med historiska studier, hvarvid han mottog impulser
af J. von Muller under personligt umgänge med denne,
samt, uppmuntrad af denne, t. o. m. uppträdde som
författare. Anonymt utgaf R. 1805 Sechs ge-spräche
iiber krieg und handel, i hvilket arbete han
bröt en lans för frihandeln. Hans i "Hei-delberger
jahrbiicher" 1810 införda "Kritik der. Lombardischen
denkwiirdigkeiten" ådrog sig stats-kansleren
v. Hardenbergs uppmärksamhet, och på dennes förord
utnämndes R. 1811 till professor i statsvetenskap
vid Breslaus universitet. 1819 kallades han till
professor i samma ämne och i historia vid Berlins
universitet. Som lärare var R. föga framstående, icke
minst därför att han saknade talarens förmåga. 1827
valdes han till ledamot af Vetenskapsakademien i
Berlin och blef äfven dess sekreterare, men då det
tal han där höll vid minnesfesten 28 jan. 1847 öfver
Fredrik II väckte anstöt på högsta ort och föranledde
akademien till ursäkter, lämnade han både sekretariat
och akademi. Uppträdet bidrog endast att öka den
popularitet R. förut åtnjöt. Han valdes 1848 till
ledamot af Frankfurtparlamentet, och under senare
hälften af samma år var han tyska centralregeringens
sändebud i Paris. I maj 1849 lämnade han j
med större delen af de preussiska ombuden
Frankfurtförsamlingen, och s. å. invaldes han i
preussiska landtdagens första kammare. Hvarken som
parlamentsledamot eller diplomat skar R.
några lagrar. Den tid, som hans tjänst och
författarskap lämnade öfrig, använde han i synnerhet
till vidsträckta resor, bl. a. till Skandinavien,
hvilka gåfvo anledning till flera skildringar.
(Dock företogs den 1852 skildrade Reise nach
Siidamerika endast på papperet.) 1859 lämnade
R. sin professur, men höll ända till 1869 då och
då offentliga föreläsningar. - R. utöfvade en
synnerligen omfattande författarverksamhet.
Främst bland hans arbeten står hans
berömda Geschichte der Hohenstaufen und
ihrer zeit (6 bd, 1823-25; 5:e uppl.
1878), som väckte formlig sensation genom den
behagliga stil och den förträffliga komposition,
hvarunder det grundligt behandlade patriotiska
ämnet framställdes. Bland hans öfriga skrifter
må nämnas Un-tersuchungen iiber die geschichtliche
entwicklung der begrijfe von recht, staat und politik
(1826; 3:e uppl. 1861), Geschichte Europas seit dem
ende des 15. jahrhunderts (8 bd, 1832-50), Beiträge
zur neuern geschichte aus dem britischen
museum und reichsarchiv (5 bd, 1836-39) och
Lebens-ennnerungen und briefwechsel (2 bd, 1861).
1830 började R. utge "Historisches taschenbuch",
hvaraf han redigerade 37 årgångar. - 5. KarlGeorg
von R., den förres broder, geolog och geograf f
1783, d. 1865, blef 1811 bergsråd i Breslau och
professor i mineralogi vid därvarande universitet,
erhöll 1819 samma befattningar i Halle, tog 1823
afsked, men kallades 1827 till professor i allmän
naturalhistoria och mineralogi vid universitetet
i Er-langen. Han utgaf några mineralogiska och
geogno-stiska skrifter, men blef mest bekant genom
sina geografiska arbeten Lehrbuch der allgemeinen
geo-graphie (1832; 3:e uppl. 1848) och
Palästina (1835; 4:e uppl. 1860) samt genom
sin mycket uppskattade Geschichte der pädagogik
(1843-51-7:e uppl. 1902). - 6. Rudolf
Heinrich Georg von R., den föregåendes son,
språkforskare, f. 1815, d. 1876, blef 1839 filos,
doktor i Erlangen, 1840 docent där i germanska
språk och historia, 1846 e. o. professor och 1852
ord. professor i tyska språket och litteraturen.
R. dref språkhistoria i kulturhistoriskt syfte.
Medelpunkten för hans intresse var tyska folkets
inre historiska utveckling. Till hans goda
förstlingsarbete Die aspiration und die
lautverschiebung (1837), ett försök att förklara
den af J. Grimm formulerade ljudskridningen, sluta
sig senare åtskilliga afhandlingar af fonetiskt
innehåll: Die sprachgeschicht-liche umwandlung
und die natur geschichtliche be-stimmung der laute
(1858), Weitere erörterungen iiber das wesen der
aspiraten (1859), Die geschichtliche entwicklung der
laute (1861), Vber den un-terschied der harten und
weichen laute (1863), de två förra med anknytning
till Briicke, de senare till Rumpelt. I motsats
till J. Grimm skiljer R. säkert och konsekvent
mellan ljud och tecken och ;ar fysiologien i
den historiska grammatikens tjänst. Med denna mera
rationella uppfattning af språk-ifvet sammanhänger R:s
ståndpunkt i rättstafnings-frågan. Medan Grimm
och Weinhold vilja taga medelhögtyskan till
rättesnöre för den nyhögtyska skriften (historisk
ortografi), häfdar R. med insikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
