Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rappel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1033
Rapsjordloppan-Ras
1034
lägga ägg i blomknopparna. Larven förtär blommans inre
delar, särskildt fruktämnet, och är full-växt efter
ungefär en månad, då den förpuppas i jorden. Allmän
i hela vårt land, åstadkommer denna art ofta
skada. Exempelvis anses en härjning på Gottland
1892-93 ha orsakat förluster på flera tiotusental
kronor. **.(*-
Rapsjordloppan, Psylliodes chrysocephalus,
zool., en till jordlopporna, släktet Haltica i
vidsträckt mening, hörande art, hvars larv gör
gångar i stjälk och bladskaft på korsblommiga
växter (se L a n d t-brukets skadeinsekter,
pl. I, fig. 9). Arten finnes hos oss, men
räknas e^ till de svårare skadeinsekterna.
G. G.
Rapskakor, landtbr., återstoden efter oljas
utpressande ur frön af raps och rofva. Då oljan
utlösts med hjälp af kolsvafla, bildar återstoden
r a p s m j ö 1. Eapskakor användas till utfodring,
mest af mjölkkor, för hvilka de utgöra ett utmärkt
kraftfoder på grund af sin höga halt af ägghvitäm-nen
(omkr. 33 proc. råprotein, hvaraf omkr. 23
proc. smältbar ägghvita) samt sin fördelaktiga
inverkan på smöret, synnerligen vid utfodring af torrt
stråfoder. Jämte protein innehålla rapskakor omkr. 40
proc. kolhydrat, hvaraf 11 proc. växttråd samt 8-10
proc. fett i kakor, men blott 3-5 i mjöl. De frön,
hvaraf rapskakor framställts, härröra ofta till
stor del eller uteslutande från vanlig åkersenap
(Ra~ vison-kakor) eller i Ostindien odlade raps- och
senapsarter och bli till följd af dessas stora halt af
ämnen, som vid jäsning bilda den skarpa senapsoljan,
mindre smakliga eller t. o. m. giftiga. Jfr
Fodermedel, sp. 701-702. H. J. Dft.
Rapsmjöl, landtbr. Se Rapskakor.
Rapsod (grek. rhapsodofs) kallades i det forna
Grekland en kringvandrande sångare, hvilken ur minnet
med ett slags sjungande recitation och till en början
väl med ackompanjemang af lyra eller kithara föredrog
skaldestycken, hufvudsakligen episka dikter. Högt
ansedda voro i synnerhet den äldre tidens rapsoder,
hvilka fortplantade kännedomen om de homeriska
sångerna och säkerligen äfven icke obetydligt
bidragit till utbildningen af dessa då ännu icke i
skrift upptecknade dikter (jfr Homeros, sp. 1048). Med
skrifkonstens spridning och de klassiska skaldeverkens
uppteckning miste rapsoderna en del af sin betydelse
och äfven af sitt anseende. Greklands sångälskande
folk fann dock fortfarande stort behag i dessa
föredrag, och såväl vid de stora nationalspelen som
vid andra högtidligheter hade man sin fröjd i att
lyssna till täflande rapsoders föredrag. Rapsoderna
bildade ett eget konstnärsskrå och uppträdde i en
för dem utmärkande festlig dräkt. Benämningen
är sannolikt bildad af de- grekiska orden
ra’ptéin (hopsy, sammanfoga) och aoide 1. ode
(sång). Enligt en annan förklaring skulle den
syfta på den staf (rha’b-dos), som rapsoderna
under sitt föredrag brukade hålla i handen.
A. M. A.
Rapsodl. 1. Sång eller föredrag af en rapsod (se
d. o.). Rapsodier kallas äfven de större af delningar
eller "böcker", i hvilka de homeriska sångerna
(Iliaden och Odyssén) äro indelade. I senare tider
har man stundom gett detta namn äfven åt en samling
af sånger, berättelser eller andra litteraturalster,
hvilka, utan att med afseende på innehållet bilda
någon egentlig enhet, dock på ett
eller annat sätt äro förbundna till ett större helt. -
2. I den moderna musiken en instrumental fantasi,
vanligen öfver folkvisor (Liszt, Raff, Lalo, Dvofåk,
Svendsen, Hallen). Brahms använde benämningen äfven
för vokalverk. - Rapsödisk, osamman-hängande,
lösryckt, sammansatt af fragment, ofullständig,
t. ex. om ett rapsodiskt vetande, en rapsodisk
framställning. 1. A. M. A. 2. A. L.*
Rapsolja, landtbr. Se R o f o l j a.
Rapsstekeln, Rapsbladstekeln, Athalia colibri
(spinarum), zool., en till fam. bladstek-lar,
Tenthredimdoe, hörande stekel, hvars larv stundom
anställer skada genom att förtära bladen på rofvor
och andra odlade korsblommiga växter. Själfva stekeln
(se Landtbrukets skadeinsekter, pl. II, fig. 13)
är gul med svart hufvud och mörka teckningar på
mellankroppens ryggsida; längd 8 mm. Larven (fig. 13
L) har 22 fötter, är sammetsaktigt grågrön, med tre
mörka längsstrimmor efter ryggen och svart hufvud;
fullväxta larvens längd omkr. 17 mm. Steklarna visa
sig i maj och lägga sina ägg på (eller rättare i)
bladen; de efter en vecka utkläckta larverna uppäta
bladen, endast kvarlämnande de gröfre nerverna
("skelettera bladen"), och äro fullväxta efter 6
veckor, då de förpuppas i jorden. På eftersomma-ren,
i augusti, framkomma de fullbildade steklarna,
hvilka ge upphof till en andra generation. Denna
öfvervintrar som puppa och blir fullbildad insekt
följande år i maj. Vi skulle alltså hos denna
insekt ha två generationer årligen. Ofta tyckes
dock endast en generation förekomma. Denna art har
ej uppträdt som något svårare skadedjur i vårt
land, men härjat i Finland, hvarför vi, då den
förekommer hos oss, kunna vänta massuppträdande
med åtföljande härjning. Som medel mot denna
insekt har användts besprutning med kejsar-grönt.
G. G
Raptatöres, zool., benämning på den af den äldre
zoologiska systematiken uppställda fågelordningen
roffåglar. Jfr Fåglar. L-e.
Rarptus (lat., bortryckande, rof), hänryckning,
förtjusning; anfall af galenskap; våldsamt
utbrott. -. Raptus melancholicus. Se Melankoli,
sp. 24.
Rara a’vis, lat., en sällsynt fågel; sällsynthet.
Rarefaktion (af lat. rärus, tunn, och jafcere, göra),
fys., förtunning.
RarPssime, lat., mycket sällsynt till förekomsten.
Raritet (fr. rareté), sällsynthet, ovanligt och
dyrbart föremål.
Rarotonga, den största af Hervey-öarna (se d. o.),
har en areal af 81 kvkm. med 2,759 inv. (1911). På
ön bor en engelsk resident. (J. F. N.)
Ras (af fr. race). 1. Biol. Ordet användes i
den biologiska litteraturen ej alltid i samma
betydelse. Taget i allmän mening, betecknar det
hvarje variation, som inom artens gränser uppträder
hos ett större antal individer, hvarvid i regel
antas, att de för ifrågavarande individer utmärkande
egenskaperna äro ärftliga. Dessa egenskaper kunna
vara af morfologisk eller fysiologisk natur, och man
talar därför om morfologiska och fysiologiska raser
(ehuru denna åtskillnad principiellt ej kan anses
vara hållbar). I mera inskränkt bemärkelse betecknas
med ras en kulturprodukt, och den kallas då också
kulturras ("sort"). Äfven i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
