Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramunia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
993
Randalist-Randers
994
har en kortare tid varit minister. På både tyska
och tjechiska språket har R. utgett högt ansedda
privaträttsliga skrifter, bl. a. Der besitz nach
öster-reichischem rechte (1865; 4:e uppl. 1895),
Das eigenthumsrecht . . . nach österreichischem
rechte l (1884; 2:a uppl. 1893), Das österreichische
han-delsrecht (1904; 2:a uppl. 1911). R. är president
i bömiska Frans-Josefsakademien i Prag. C. G. B
j. Rändalist, "strandbor", livernas namn på sig
själfva. Se L i v e r.
Randazzo [-a’ttså], stad uti italienska prov. Catania
(Sicilien), vid foten af Etna, 15 km. från dess
topp, 773 m. ö. h. 13,709 inv. (1911). R. har ett
fullständigt medeltidsutseende och omges af mörkbruna
tinnkrönta lavamurar.
Rarndel, Andreas, tonsättare, f. 6 okt. 1806 i
Ramdala socken (Blekinge), efter hvilken han tog
sitt namn. (eg. hette han Pettersson och var son af
en torpare), d. 27 okt. 1864 i Stockholm. Med en af
en kringvandrande spelman skänkt violin, på hvilken
han lärt sig spela polskor och psalmer, kom han 1818
till Karlskrona, där hans talang väckte uppseende och
förskaf-I fade honom gynnare, bl. a. frih. Gerhard
De Geer på Finspång, som bekostade hans bokliga
uppfostran tills, med sina egna söner, till dess
R. 1821 med understöd af kronprinsen Oskar fick resa
till Paris för att studera violinspel för Baillot och
komposition för Cherubini. Försedd med ampla betyg,
återkom han 1828 till Stockholm, där han genast fick
anställning som violinist i hofkapellet, sedermera
1838 som andre och 1861 som förste konsertmästare,
hvarjämte han 1844 blef violinlärare och 1859
professor vid Mus. akad:s läroverk (han blef 1837
led. af akad.) samt äfven flera år verkade som
musikdirektör vid Andra lif-grenadjärregementet och
1853-62 som ledare af Par Bricoles sångkör. Han
företog 1858 en konsertresa till Tyskland och
Frankrike. - "Randels sångmö har i allmänhet
mera utmärkt sig för mildhet, stundom vemod, och
hans melodier flöda mer af behag och grace än af
originalitet. Som virtuos segrade han alltid genom
sitt sant musikaliska och poetiska föredrag, och såsom
lärare har han bildat flera goda violinspelare, hvilka
med bifall uppträdt i konsertsalen" (Minnesteckn. i
Mus. akad:s handl. 1865). R. komponerade eller
arrangerade musik till 20 dramatiska stycken, bland
dem Macbeth, Deborah, Torkel Knutsson, Ung-Hanses
dotter och F. A. Dahlgrens Värmlänningarna, till
hvars beståndande omtyckthet R. bidragit genom att
dels arrangera musiken, dels ock komponera flera bland
sångerna i folkton samt den vackra uvertyren. Dessutom
skref han flera orkesterverk (bl. a. en Sorgmarsch
vid konung Oskar I:s begrafning och en Jubeluvertyr
vid Karl XV :s förmäl ning), vidare 3 violinkonserter,
2 fantasier öfver svenska folkvisor, 3 stråkkvartetter
och flera solostycken för violin samt tonsatte de
allbekanta Snabba äro lif-
Tryckt den Ve 15
vets stunder, Ren sig kvällen synes höja
m. fl. manskvartetter äfvensom en mängd solosång
(bl. a. den fordom ofta sjungna Blomman är min
vän). 6 okt. 1886 aftäcktes af sällskapet Par Bricole
- som ännu årligen på Barbaradagen utför hans
präktiga högtidskör Bacchi barn, o, fröjden eder
- en minnesvård på R:s graf å Nya kyrkogården vid
Stockholm. ’
A. L.*
Randers, dansk stad på östkusten af Jylland,
Randers amt, vid Gudenaas norra strand, 11 km. från
dess utlopp i Randersfjorden. 23,000 inv. (1911);
medräknas förstaden Strömmen på Gudenaas södra
strand, uppgår antalet till 25,500. Staden är delvis
uppförd på en höjdsluttning, och i dess äldre del
äro gatorna trånga. Bland dess viktigaste byggnader
räknas S:t Mortens kyrka från 1300-talet, i gotisk
stil med 3 skepp, Helgeandshuset, ett medeltida
stenhus, kanske lämning af ett gammalt kloster,
och hospitalet, grundlagdt 1558 och nu bostad för
100 fattiga; det finns därjämte flera märkliga gamla
korsvirkeshus. R. har ett allmänt läroverk och en
teknisk skola samt ett museum. Det finns både en
katolsk och en metodistisk kyrka, medan den judiska
menigheten, 1834–60 ännu räknande 200 pers., nu smält
ihop till 35. R. är säte för en amtman och har af
gammalt haft ett dragonregemente ("Randers dragoner")
i garnison. Framför rådhuset restes 1882 en staty af
Niels Ebbesön, och 1891 aftäcktes ett minnesmärke
öfver St. St. Blicher. Stadens handel och sjöfart
äro betydliga och stadda i kraftig tillväxt; den
hade 1910 25 fartyg om 1,930 ton, hvaraf 10 ångare
om 1,747 ton. Industrien har att uppvisa många stora
fabriker, hvaribland en för tillverkning af järn- och
spårvägsvagnar, bryggerier och brännerier, slakterier
m. m.; R:s handskar åtnjuta af gammalt anseende. Det
finns två banker och två sparbanker. Staden står i
järnvägsförbindelse med Aarhus och Viborg (sedan
1862–63), med Aalborg (sedan 1869), med Grenaa
(sedan 1876) och med Hadsund (sedan 1883). –
R. nämnes först 1086, då de jylländske bönderna
samlade sig där vid resningen mot Knut den helige,
var redan myntort på 1100-talet och fick 1302 sina
första stadsprivilegier. 1 april 1340 blef grefve
Gerhard af Holstein dräpt i R. af Niels Ebbesön. 1643
hade den svenske generalen Wrangel sitt högkvarter
där. Under medeltiden hade R. 6 kyrkor och 3 kloster,
af hvilka ett vid reformationen ändrades till slott,
Dronningborg, som refs 1721. R. var under medeltiden
och till 1600-talet en ansenlig handelsstad, bekant
för sitt öl och sitt laxfiske.
E. Ebg.
Raiders, Ole Kristofer, norsk skald, f. l april
1851 i Aremark, tog juridisk ämbetsexamen 1873,
fick 1876 anställning i inrikesdepartementet,
sedan 1880 som fullmäktig, sedan 1883 i
landt-bruksdepartementet. R. är lyriker med stark
betoning af fullblodserotikens rätt och skönhet. Hans
första diktsamling Med lyre og lanse (1879) tillhör
den welhavenska epigonlitteraturen, men röjer redan
R:s säkra formsinne och stridslystna kynne. Detta
fick tills vidare aflopp i Polemiske sonetter
(1880), som fullt ut motsvarade sitt namn, och ännu
starkare i Frie ord. Politiske epigrammer (1883),
riktade mot dåvarande vänstern. Emellertid hade R. i
Vaarbrudd. Erotiske stemninger
22 b. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
