- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
765-766

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quercus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gallikanska kyrkans friheter, hade han ådragit sig den
påfliga kurians misshag. Men hufvudanklagelsen
riktades dock mot Q:s förnämsta arbete, hans
uppbyggliga utläggning af nya testamentet (Le
nouveau testament en
français avec des réflexions
morales
, första
fullständiga upplagan 1687).
De franske biskoparna,
särskildt ärkebiskopen
af Paris kardinal
Noailles, rekommenderade
i början varmt detta
arbete, men från
jesuiternas och af dem
påverkade kyrkliga
myndigheters sida blef det
föremål för oaflåtliga
angrepp. 1703
förmådde de spanske
illustration placeholder

konungen Filip V att utfärda häktningsorder mot
Q., som emellertid lyckades fly ur det
ärkebiskopliga palatset i Bruxelles, där han satts i
fängsligt förvar, och bege sig till Holland, där han
stannade till sin död. 1708 utverkade de af
påfven Klemens XI ett dekret med förbud mot Q:s
"Réflexions morales". Då detta emellertid på
grund af formella betänkligheter ej vann officiellt
erkännande i Frankrike, förnyades
förkastelsedomen, trots Noailles’ och andra franska kyrkomäns
protester, på bedrifvande särskildt af Ludvig XIV:s
biktfader Le Tellier, i den beryktade s. k.
konstitutionen "Unigenitus" 1713, i hvilken 101 ur Q:s
arbete lösryckta satser i de häftigaste ordalag
fördömdes som "kätterska, farliga och för fromma
öron anstötliga".
H. W. T. (E. Bg.)

Quesnoy [kän*a’], två städer i franska dep.
Nord. 1. (Le Q.) i arrondissemanget Avesnes, 16
km. s. s. ö. om Valenciennes. 3,418 inv. (1901).
Collège. Staden, som tillhörde det forna Hainaut,
var befäst till 1867, då försvarsverken började
raseras. De iståndsattes emellertid åter efter någon tid,
men blott för att några år senare åter slopas. Q.
eröfrades 1654 af fransmännen, 1712 af prins
Eugen, 1749 af österrikarna, 1793 af de
allierade och 1794 af fransmännen. – 2.
(Q.-sur-Deûle) i arrondissemanget Lille, vid
Nordbanan. 2,569 inv. (1911; i hela kommunen 5,121).
1. J. F. N.
L. W:son M.
2. J. F. N.

Quesnoy, du [dykän*a’]. Se Duquesnoy.

Questel [kästä’l], Charles Auguste, fransk
arkitekt, f. 1807 i Paris, d. 1888, studerade i
École des beaux-arts 1823–28 och segrade 1835 i
täflan om byggandet af den romanska kyrkan S:t
Paul i Nîmes, som han sedan utförde. Bland hans
öfriga byggnadsverk märkas bibliotek, museum och
prefektur i Grenoble. Han aftecknade och
uppmätte amfiteatrarna i Arles och Pont du Gard,
blef arkitekt för slotten i Versailles och Trianon
samt professor vid École des beaux-arts.
(G–g N.)

Quetelet [kätlä’], Lambert Adolphe
Jacques
, belgisk statistiker, astronom, fysiker och
matematiker, f. 22 febr. 1796 i Gent, d. 17 febr.
1874 i Bruxelles, var först lärare i matematik vid
olika läroanstalter i Gent och Bruxelles, blef 1828
direktor för det under hans ledning upprättade
observatoriet i Bruxelles, 1841 president för
Belgiens statistiska centralkommission och chef för dess
administrativa statistik. Sedan 1834 var han
ständig sekreterare i belgiska Vetenskapsakademien.
Som matematiker och astronom förvärfvade Q. ett
aktadt namn genom ett
flertal mindre skrifter
och sammanfattande
arbeten samt genom att
utge flera
facktidskrifter. 1825 uppsatte han
tidskriften
"Correspondence mathématique et
physique" och utgaf
Astronomie élémentaire
(1826) samt Astronomie
populaire
(1827).
Dessutom skref han mycket
uppmärksammade
matematiska afhandlingar
om koniska sektioner och
illustration placeholder

deras fokalkurvor och kaustikor. Äfven inom
meteorologien, särskildt fenologien, publicerade Q.
värdefulla uppsatser, och det är på hans initiativ,
som en hel rad af internationella undersökningar
kommit till stånd rörande exempelvis jordmagnetism,
norrsken, flyttfåglarnas ankomsttid, växternas
blomningstid, temperaturen och nederbörden. Dessa
studier inom naturvetenskaperna förde snart Q. till
liknande studier rörande människan själf. Det är som
befolknings- och kriminalstatistiker, som han
vunnit sin största berömmelse. I egenskap af chef för
den belgiska administrativa statistiken och som den
ledande personligheten vid en rad af statistiska
kongresser var han som få andra i tillfälle att verka
för statistikens utveckling. Äfven på detta område
utvecklade han en flitig författarverksamhet. Bland
det stora antalet af hans större och mindre
arbeten må nämnas: Sur l’homme et le développement
de ses facultés
(1835), Sur la théorie des
probabilités appliquées aux sciences morales et politiques

(1846), Du système social et des lois qui le
régissent
(1848), Sur la statistique morale et les
principes qui doivent en former la base
(1848),
Physique sociale (1869) och L’anthropométrie ou mesure
des différentes facultés de l’homme
(1871). Han
sökte i dessa skrifter visa, att för människan och
hennes handlingar vissa lagar gälla, han har sökt
klargöra, att icke blott antropometriska data, såsom
längd och vikt, inom en människogrupp äro i viss
mån konstanta, utan att också sociala och moraliska
företeelser, antalet äktenskap, födelser, förbrytelser
o. s. v. återkomma med sådan regelbundenhet, att
man under förutsättningar af tillräckligt stort
material och rätta statistiska metoder med tillhjälp af
sannolikhetskalkylen kan på förhand bestämma
deras storlek. Sådana lagar, som Q. funnit råda inom
naturvetenskaperna, trodde han sig kunna återfinna
hos människan själf. De vid hans statistiska
beräkningar framkommande regelbundna värdena voro
enligt hans mening uttryck för lagar, som
behärskade massorna och individerna. Hans l’homme
moyen" såväl som "le penchant au crime", "la
tendence au mariage" äro icke blott typer
statistiska mått i vanlig bemärkelse, utan fullt
dominerande lagar. Den hufvudsakligaste anmärkningen
man kan göra mot Q. är just denna hans
egendomliga och felaktiga användning af begreppet lag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free