Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pärlemorfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre öar och 81 klippor. Omkr. 400 kvkm. Invånarna
odla ris, kokospalmer och majs, men pärlfisket
har nästan alldeles upphört. Jfr K. Bowallius,
"En segling i Las Perlasarkipelagen" (i "Ymer",
1886). – 2. (Sp. Cayos de las Perlas, eng. Pearl Cays)
En liten ögrupp utanför Mosquitokusten i Nicaragua
nära den stora strandsjön Laguna de las Perlas.
1 o. 2. J. F. N.
Parmbref. Se Pergamentbref.
Pärm-exlibris. Se E x l i b r i s, sp. 1157.
Päron, trädg. Flertalet af de odlade päron-sorterna
härstammar från vildpäronträdet, Pyrus communis,
men som stamform för en dol af dem räknas äfven
Pyrus nivalis, vildväxande i Orienten. Antalet
odlade päronsorter kan beräknas till minst 2,000,
och nya sorter uppdragas alltjämt. Päronfrukter
ha användts redan af inbyggarna i de schweiziska
pålbyggnaderna. Theophrastus omnämner, att på hans
tid (omkr. 300 år f. Kr.) odlades ett par olika
päronsorter i Grekland. I Italien, där päronodlingen
uppdrefs under Roms storhetstid, odlades under l:a
århundradet e. Kr. ett af se vardt antal sorter,
och Plinius beskrifver ej mindre än 43 olika
sådana. Under romartiden ha dessa sorter säkerligen
vunnit stor spridning öfver Europa, men antagligt
är, att päronträden först under medeltiden införts
i odling i Norden. Bland länder, som numera äro
mest kända för sin päronodling, .märkas Frankrike,
Belgien, Syd-Tyskland och delar af Österrike. På
senare årtionden har päronodlingen i Nord-Amerika
i hög grad upp-drifvits, och en betydlig utförsel i
synnerhet af torkade och konserverade frukter eger
rum därifrån. Äfven i Australien odlas nu rätt mycket
päron för utförsel till Europa.
Päronträdet kräfver en högre temperatur än
äppelträdet. Dess frukter nå i vårt land sällan
en fullständig utveckling annat än i de sydligaste
kustlandskapen. Päron odlas med fördel i spaljé-form
vid sydvägg för att få mesta möjliga värme. Trädet är
vanligen starkväxande med djupt liggande rotsystem
och upprätt krona. Det når ej sällan en höjd af
20-25 m. och en ålder af mer än 100 år. Veden är
fast, värdefull för snickerier. Trädet trifves
bäst på styfvare, näringsrik, ej för torr jord,
men mot nordgränsen för sin utbredning blir det på
sådan mark ej lika vinterhärdigt som på torrare,
mager jord. Det lider ej sällan af frostskador, och
endast de allra härdigaste sorterna kunna odlas norr
om Dalälfven. Träden behöfva vanligen något mindre
utrymme än äppelträd, 4 m. afstånd för dvärgträd,
förädlade på kvitten, 8 m. för stamträd. Päronträdens
blommor, som äro ordnade i kvast, slå ut något
tidigare än äppelträdens. De äro nästan rent hvita,
icke välluktande, och besökas mest af flugor, sällan
af bin. Endast under gynnsamma förhållanden utvecklas
så mycket som 12 proc. af dem till frukter, de öfriga
falla af. Skörden af päron slår oftare fel än den
af äpplen. Frukten är tyngre och karakteriseras af
köttets kornighet. Yissa päronsorter (såsom skånskt
sockerpäron-) mogna före någon äppelsort (i södra
Sverige omkr. l aug.), flertalet af dem däremot under
okt.-nov., och endast få af de verkliga vinterpäronen
låta odla sig i Sverige. I synnerhet de tidigare
sorterna böra plockas någon tid före mognaden för
att bli saftiga och välsmakande. I
omoget tillstånd kunna päron i låg temperatur
(kylförvaring) hålla sig i nästan oförändradt
skick-under flera månader. En eller ett par dagar
före användningen böra päron förvaras i hög värmegrad
(omkr. 20 grader) för att bli smakliga. Päron böra
Päronkorg.
packas i luftiga kärl, helst smärre korgar (se fig.)>
och invecklade i silkespapper. Ehuru en ej ringa
mängd päron försändes norr ut från de sydligaste
provinserna, måste en god del af Sveriges päronbe-hof
fyllas med utländsk frukt. Utom till förtäring i
friskt tillstånd användas päron till inkokning i en
eller annan form (t. ex. päron syltade med lingon
eller ingefära), hvartill sorter med fint, hvitt kött
- som Williams och Esperens herrepäron - särskildt
lämpa sig, samt till torkning. I Normandie, norra
Schweiz o. s. v. beredes cider af sura, kärft smakande
päron; finare päronsorter äro härtill olämpliga. I
blandning med äpplen användas päron med fördel till
mos och marmelad. För de odlade päronsorterna (se den
till art. hörande färgplanschen) ha flera mer eller
mindre invecklade indelningssystem uppgjorts. Huru
svårt det än är att inordna alla de olika sorterna
i dessa, låta dock vissa tämligen naturliga grupper
urskilja sig. Till bergamot-terna hänföras små, runda
eller plattrunda, vanligen rostbeklädda frukter
af karakteristisk smak (t. ex. höstbergamott,
Eyewood}. Bonchretiener (ty. apothekerbirnen)
äro stora, något knöliga på ytan, klumpiga,
långsträckta (Williams, Glapps favorit). Smörpäron
(den svenska beteckningen mindre vanlig än den
franska, beurrés, och den tyska, butterbirnen)
äro regelbundet formade, ofta något rostiga och
försedda med ett synnerligen saftigt, fint kött
(Beurré Giffard, Nelis, Liegel). Ka-nelpäron äro
små, tämligen tidigt mognande, starkt kryddsmakande
päron af ringa värde, närmast hänförliga till
hvad tyskarna benämnt muskateller-birnen. De
i Sverige oftast odlade och mest värdefulla
päronsorterna äro till större delen af franskt
eller belgiskt ursprung. Hojstapäron, Fulleröpäron,
Aspa hushållspäron m. fl., som uppstått inom landet,
äro i ett eller annat afseende underhaltiga. Bland
sorter, som tämligen allmänt odlas i goda lägen i
Svealand, märkas augustipäron, gråpäron, Esperens
herrepäron, Moltke, höstbergamott. Inom södra delarna
af landet odlas ett stort antal sorter utom de nämnda,
t. ex. Beurré Giffard, Williams, Clara Frijs, Bonne
Louise d’Avranches, Charneu, Doyenné du Comice,
Nouveau Poiteau, Eyewood, Soldat laboureur, Nelis
och Liegel. C. G. D.
Päronbladgallmyggan, zool. Se Gallmyggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
