- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
601-602

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pungdjuren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

601

Pungdjäfvulen - Punica

G02

sig sin föda, som företrädesvis utgöres af frukter,
blad och knoppar; somliga förtära dessutom insekter,
fåglar och fågelägg. Under den kalla årstiden falla
de i dvala. Flertalet lefver i flockar. Af många
hithörande former må nämnas Pelaurus sciu-

Fig. 6. Pungekorre.

reus, pungekorren (se fig. 6 och F l y g p u n g-d j
u r), och Trichosurns vulpecula, räfkusuen, som saknar
fallskärm; svansen är naken på undre sidan, åtminstone
i dess distala tredjedel; den täta och mjuka pälsen
är ofvan brunröd, undertill gulaktig; hufvud och
bål 45, svans 27 cm. långa. Den är utbredd öfver
större delen af Australiens fastland och Tasmanien
och torde vara ett af de vanligaste australiska
pungdjuren. Den uppges vara så trög, att den kan
infångas af en någorlunda öfvad klättrare. Fallen
kommer under benämningen "australisk opossum" i
stor myckenhet i handeln. - Släktet Pseudochirus
utmärkes företrädesvis därigenom, att handen har
samma tångliknande byggnad som hos pungbjörnen. Flera
af denna grupps former trifvas i Europas zoologiska
trädgårdar. - Mera afvikande är Tarsipus rostratus,
ett litet (16 cm. långt) pungdjur, som lifnär sig
af honung och insekter och i sammanhang härmed är
utrustadt med lång nos och tunga, medan kindtänderna
äro starkt förkrympta; också de flesta klorna
äro rudimentära. Lefver i västra Australien. -
Om underfamiljen Macropodince se Kängurudjuren och
Kängurusläktet med fig. - Litt.: 0. Thomas, "Catalogue
of the Marsupialia and Monotremata in the collection
of the British museum" (1888), H. Winge, "Jord-fundne
og nu levende pungdyr" (1893), R. Lydek-ker,
"A handbook to the Marsupialia and Monotremata"
(1894), och M. Weber, "Die säugetiere" (1904).
L-e.

Pungdjäfvulen, Sarcophilus ursinus. Se Pung-djuren.

Pungekorren, Flygande, zool. Se Flyg-pungdjur och
Pungdjuren.

Punggrodan, Nototrefma marsupiatum, zool. Se A m f
i b i e r, sp. 836.

Punggräflingarna, Peramelidce, zool. Se P u n
g-djuren.

Pungkräfta, zool. Se B i r g u s.

Pungmärdarna (Pungmårdsläktet), Da-syurus, zool. Se
Pungdjuren.

Se P u n g-Sc P u n "-

Pung.

Pungråttorna, Didelphy’idcR, zool. djuren.

Pungråttsläktet, Dideflphys, zool. djuren.

Pungsten, anat. Se Tes tik el.

Pungvargsläktet, Thylacinus, zool. Se djuren.

Pungört, bot. Se C a p s e 11 a.

PGnica L., bot., farm., ett släkte af små träd,
bildande en egen, med Lythracece besläktad familj,
Pnnicacece, som afviker från de öfriga Myrtiflorce
genom fruktens egendomliga bildning, i det att dess
inånga rum äro ställda liksom i 2 våningar,

Fig. 1. Tvärsnitt af granatträdfruktens nedre del.

den nedre lägre och 3-rummig (fig. 1), den
öfre högre och 6-rummig (fig. 2), skilda
genom en

Fig. 2. Tvärsnitt af samma frukts öfre del.

snedt mot midten uppstigande mellanbotten. Hvarje
rum innehåller många frön, inbäddade i en röd-aktig
pulpa, som har en sötaktig och fadt syrlig smak samt
användes som dessertfrukt ("granatäpplen") och till
beredning af saft ("grena-dine"). Af släktet finnas
blott 2 arter, af hvilka P. granatum, granatträdet,
förekommer vild från Balkanhalfön till Himalaya, men
"granaten" är sedan uråldriga tider odlad i länderna
kring Medelhafvet och andra varmare länder. Den
vilda granaten har ofta tornspetsade grenar, på
hvilka de kortskaftade, aflånga eller lansett-lika,
helbräddade, glatta bladen sitta motsatta. De stora,
grant röda blommorna, som i svalare länder utvecklas
under högsommaren, men i hetare trakter förekomma
nästan året om, ha ett köttigt, högrödt ("granatrödt")
foder, deladt i 5-8 tjocka, triangulära flikar, som
sedermera kröna den mogna frukten (fig. 3). Denna,
"granatäpple", har klotform med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free