Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proteinämnen, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Proteinämnen
412
prof). Denna reaktion användes ofta för upptäckande
af ägghvita i urin. 5) Utfä Ilning med garfsyra eller
pikrinsyra. Ägghvit-lösningen bör vara svagt sui af
ättiksyra. Utfäll-ningen vid denna och föregående
reaktion torde bero på bildning af salt mellan
ägghvitan och den ifrågavarande syran.
B. Färgreaktioner. 6) Biuretreaktionen. Om ägghvita,
löst i alkali, försättes med ett par droppar utspädd
kopparsulfatlösning, färgas lösningen violett eller
rödaktig. Anses som den viktigaste ägghvitreaktionen
och är karakteristisk för alla ämnen, som innehålla 2
atomgrupper -CONH3 (direkt förbundna, eller åtskilda
af C eller N), såsom fallet är exempelvis i biuret NH:
(CONH2)2. Enkla aminosyror däremot ge icke denna
reaktion. 7) Xantoproteinreaktionen. Vid kokning
med koncentrerad salpetersyra ge fasta eller lösta
ägghvitämnen gula lösningar, som med alkali bli
orangefärgade. Färgningen beror på uppkomsten af
aromatiska nitroföreningar (se d. o.). 8) Millons
[mijIV] reaktion. Ägghvita rödfärgas vid kokning med
kvicksilfvernitrat och litet salpetersyrlighet,
hvilket beror på närvaron af fenolgrupper
(se Fenol och Tyrosin) i ägg-hvitmolekylen. 9)
Molischs reaktion, vio-lettfärgning med a-naftol (se
d. o.) och koncentrerad svafvelsyra; erhålles med alla
ägghvitämnen och tyder på närvaro af kolhydratrester
i dem.
10) Koncentrerad klorvätesyra löser i värme
ägghvita med violett eller blå färg.
11) Svafvelblyreaktionen. De flesta svaf-velhaltiga
ägghvitämnen ge svartfärgning vid kokning med blysalt
och alkali, beroende på afspjälk-ning af svafvelväte
ur ägghvitmolekylen.
Sammansättning och egenskaper. Alla proteinämnen
innehålla kol, väte, syre och kväfve, många
äfven svafvel och några fosfor. Den elementära
sammansättningen växlar något, men ligger i allmänhet
inom följande gränser: kol 50-55 proc., väte 6,5-7,3,
syre 19-24, kväfve 15-19,3, svaf-
Tel 0,3-2,4, fosfor 0-0,85.
Någon tillförlitlig kemisk formel har ej kunnat
beräknas för något proteinämne. Icke heller
känner man deras molekylarvikt; men på grund af
lösningarnas ytterst ringa osmotiska tryck och
diffu-sionsförmåga måste molekylarvikten äfven för
de enklast sammansatta proteinämnena vara mycket hög,
antagligen omkr. 10,000, och i många fall (såsom för
proteiderna) betydligt högre. Exempelvis kan anföras,
att man för en protamin genom direkt bestämning af
lösningens osmotiska tryck funnit en molekylarvikt af
8780; för kasein har beräknats 8888. - I sammanhang
med den höga molekylarvikten står det förhållandet,
att ägghvit-ämnena lätt bilda kolloida (se K o
11 o i d e r) lösningar. Till vatten (och andra
lösningsmedel) förhålla sig olika proteinämnen mycket
olika (jfr ofvan-stående schema för proteinämnenas
indelning). Så t. ex. äro albuminerna lösliga i rent
vatten, men globulinerna lösas endast, om vattnet
innehåller en mindre mängd salt. Många i vatten
olösliga proteinämnen, såsom kasein, acidalbumin,
alkalialbuminat, äro lösliga i alkaliska eller sura
vätskor, hvilket visar, att de ega sura, respektive
basiska egenskaper. Ofta äro ägghvitämnena amfotera
(se d. o.), d. v. s. kunna bilda salter med både
syror och baser.
Nästan alla proteinämnen utfällas ur sina lösningar
af gelatinöst aluminiumhydrat.
Till sin yttre form äro proteinämnena oftast amorfa
och uppträda icke sällan såsom så kallade geler. I
växternas aleuron-korn anträffas emellertid äfven
kristalliserade protein-ämnen. Och i senare
tider har det lyckats flera forskare, såsom
Osborn, Hofmeister m. fl., att framställa en del
proteinämnen i kristalliserad form. Så t. ex. kan
äggalbu-min omkristalliseras ur en half mättad,
med ättiksyra eller svafvelsyra surgjord lösning
af ammo-niumsulfat. De på detta sätt erhållna
kristallerna utgöras af ägghvitsulfat. - Likasom
många andra beståndsdelar i de lefvande varelserna ega
alla proteinämnen optisk aktivitet (se Polarisation,
sp. 1179), d. v. s. förmågan att vrida pola-riseradt
ljus. De äro vänster v ridande, och den specifika
vridningen varierar inom tämligen vida gränser:
hos blodalbumin t. ex. är den omkr. - 61° och hos
lim - 167°.
Sönderdelningsprodukter och konstitution. I
öfverensstämmelse med den roll, som proteinämnena
spela för de lefvande varelserna, förhålla de sig
i allmänhet (med undantag för vissa svårlösliga
albu-minoider) som mycket labila föreningar. Så
t. ex. har det varit länge kändt, att proteinämnen
kunna sönderdelas medelst syror och alkalier och
därvid ge upphof till en mängd olika aminosyror
(se Aminoföreningar). Men först genom arbeten af
E. S c h u l z e och E. F i s c h e r (se-denne)
har man erhållit metoder för de olika aminosyrornas
särskiljande, hvarigenom ett systematiskt studium
af olika proteinämnens Sönderdelningsprodukter
möjliggjorts. Synnerligast genom F i sch
ers-undersökingar öfver aminosyrornas inbördes
föreningar, p e p t i d e r eller polypeptider (se
Pep-tider), har det blifvit tydligt, att proteinämnena
äro att uppfatta som kondensationsproduk-t e r af ett
stort antal aminosyror. Viktigast bland dessa äro:
A. Monaminosyrorna: g l y k o-k o 11 eller glycin
(aminoättiksyra), a l a n i D (aminopropionsyra),
l e u c i n (aminokapronsyra), asparagins yra
(aminobärnstenssyra), g l u t a-m i n s y r a
(aminoglutarsyra), t y r o s i n (oxif enyl-alanin)
och c y s t i n (diaminoditiodimjölksyra);.
B. Diaminosyrorna: lysin (diaminokapronsyra)
och a r g i n i n (guanidinaminovaleriansyra); samt
C. Pyrrolderivaten: histidin
(aminoimidazol-propionsyra), p ro Ii
n (pyrrolidinkarbonsyra) och tryptofan
(indolaminopropionsyra). Af aminosyrorna är det
svafvelhaltiga cystinet den viktigaste orsaken
till den lilla halt af svafvel, som finnes i många
ägghvitämnen; tyrosin ger sig till känna genom
Millons och Xantoproteinreaktionen (se oivan B 7
och 8); tryptofan ger vid ägghvitämnens förruttnelse
upphof till det ytterst illaluktande ämnet indol (se
d. o.). - Någon konstitutionsformel för ägghvitämnen
har man ännu ej lyckats uppställa, liksom man heller
icke kunnat på syntetisk väg framställa något af
de naturliga ägghvitämnena. Men vägarna till båda
dessa stora mål kunna dock sägas vara banade genom
de antydda undersökningarna af E. Fischer.
Proteinämnenas bildning och sönderdelning inom växt-
och djurkroppen. Endast växtorganismen eger förmåga
att framställa eller syntetisera pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
