Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porslinsmålning - Porslinssnäckan, zool. - Porslinsägg, husdjurssk. - Porson, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Porslinssnäckan-Porson
1404
sker med olika slag af metalloxider, hvilka
med blandning af behöfliga ämnen bilda ett
slags glasmassa, som genom bränning fästes vid
eller ingår i godset. Alltefter dessa oxiders
eldfasthet anbringas färgen direkt på rågodset
eller ofvan glasyren. Det förra är fallet med
jämförelsevis endast ett fåtal färgämnen, hvilka
dock ofta användas. Bränningen försiggår här vid
mycket hög värmegrad ("ä grand feu"); färgerna
smälta samman med godset och glasyren, erhålla
djup och kraft samt äro outplånliga. Dessa
färger kallas rågods-färger. De flesta oxider
uthärda dock ej denna behandling. De anbringas
därför på det glaserade godset och brännas vid
lägre värmegrad i smärre s. k. mufflär. Dessa
bilda de s. k. muffel- 1. emaljfärgerna. -
Porslinsmålningen är förenad med åtskilliga
svårigheter. Af de använda färgerna se många
vid påläggningen helt annorlunda ut än efter
bränningen. Äfven bränningen fordrar stor omsorg
och påpasslighet, enär samma stoff vid olika
värmegrad eller olika bränningstid ger helt
olika färg. Järnoxid användes t. ex. både för
rödt, brunt, violett och gult, titanoxid för
gult, rödt och grönt, o. s. v. Ej heller tåla
alltid olika oxider samma värmegrad. Hvad som
är tillräckligt för den ena inverkar föga på
den andra, men kan helt och hållet förstöra den
tredje. Vid mera färgrika målningar kunna därför
3-4 bränningar ofta bli nödvändiga, hvarvid
naturligtvis de färger, som fordra största
hettan, måste anbringas först. På simplare
föremål ersattes målningen för hand ofta med
tryck. Detta försiggår efter ungefär samma
princip som för koppartrycket. Teckningen
graveras i en kopparplåt. Sedan denna
blifvit ingniden med den behöfliga färgen,
vanligen blått, svart, rosa, grönt, tagas
häraf aftryck på tunt papper. Detta anbringas
på godset och afsköljes, hvarvid färgen står
kvar. Den sålunda dekorerade pjäsen underkastas
sedermera samma behandling som efter vanlig
målning. - Porslinsmåleriet söker sina motiv
företrädesvis inom det ornamentala området eller
inom växtvärlden, men äfven en mera fantastisk
eller lekande, framför allt dekorativ behandling
af djur- och människogestalter må ej anses
oberättigad. Som ett missgrepp måste man däremot
anse återgifvandet af oljemålade taflor o. d.,
där porslinsmåleriet med sin begränsade, något
kyliga färgskala inlåter sig i en ojämn strid med
en annan och smidigare konstart. Se handböcker i
porslinsmåliiing af Hermann, Klimke, Ulke m. fl.
Upk.*
Porslinssnäckan, Cypræa L., zool, ett släkte af
små och medelstora snäckor, bildande typen för
en egen familj (Cypræidæ) bland bukfotingarna
(Gastropoda). Skalet är aflångt, ovalt och
’ inrulladt, så att det omsluter i alla
vindlingarna. Munöpp-ningen blir lång och smal,
med djupa inskärningar vid båda Fig. l. Cypræa
moneta. sidorna; läpparna ("sömmarna")
äro tandade. Snackdjuret har kort snabel
och sifon, men en vid. framträngande mantel,
hvars flikar slå sig omkring det hårda, fasta,
porslinsglänsande skalet. C. moneta L. är en
liten, 3 cm. lång art med gul-hvitt, på ryggsidan
plattadt skal (fig. 1). Denna art finnes ymnigt
i varma haf, t. ex. Röda hafvet,
och begagnades under forntiden som ett slags
skiljemynt (kauri) i österlanden. I Europa har
denna lilla snäcka under namnet o r m s k a 11
e förr varit mycket begagnad till utsirning af
betsel och rem-
Fig. s. Fig. 2 o. 3. Cypræa tigris.
tyg. C. tigris Lam. (fig. 2 o. 3) har fläckig
yta, är 10-12 cm. (eller mera) lång och
begagnades förr, urholkad och silfverbeslagen
samt försedd med lock, såsom snusdosa. Flera
andra arter förekomma i varmare haf. Släktet
uppträdde redan under juraperioden och
är representeradt i Skånes krit-lager.
O. T. S.*
Porslinsägg, husdjurssk., användas i stället
för vanliga ägg som s. k. boägg. Hönsen lägga ej
gärna ägg i ett tomt bo eller värpnäste. hvarför
man gärna vid skattningen lämnar kvar ett ägg i
hvarje bo. Va’nliga ägg fördärfvas emellertid
lätt, om de få ligga kvar i boet, och därför
ersättas de med konstgjorda ägg af porslin
eller gips. H. F.
Porson [på’san], Richard, engelsk filolog,
f. 1759, d. 1808, student i Cambridge 1778,
gra-duerad 1785 och professor i grekiska vid
därvarande universitet 1792. P. anses för den
ypperste bland Englands kritiska filologer på
grekiskans område. Han egde ett högst ovanligt
minne, rik lärdom, fin smak och en kraftig,
epigrammatisk stil. Men ekonomiska bekymmer,
vanan att
uppskjuta och en sjuk- __
ligt våldsam böjelse för starka drycker vållade,
att frukterna af hans verksamhet blefvo
fragmentariska. I den af sarkasmer flödande
skriften Letters to archdeacon Travis (1788-89)
framlade P. oveder-läggliga skäl för oäktheten
af v. 7-8 i Johannes’ l:a bref, kap. 5 ("Ty tre
äro de, som vittna" etc.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
