Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pompejansk stil - Pompeji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1337
Pompeji
1338
nedersta sockelfältet och förtoningen mot
ljusare färger (ända till hvitt) i de öfre
väggfälten. Först sedan man på 1880-talet
vid utgräfningarna i Pompeji börjat förse de
utgräfda byggnaderna med tak, har det blifvit
möjligt att rätt förstå och bedöma de pompejanska
väggmålningarna. - Denna stil har inverkat mycket
på utbildningen af den s. k. empirestilens (se
d. o.) rumsdekofa-tion, men har äfven sedermera
ända fram till våra dagar på mångfaldiga
sätt blifvit använd för moderna behof.
Upk.*
Pompeji (it. Pompei), en utgräfd forntida
stad uti Italien, hvilken är af utomordentlig
betydelse för den romerska fornforskningen
genom den omedelbara föreställning den
ger om romerskt forntidslif, sådant detta
gestaltat sig i en provinsstad för omkr. 1900
år sedan. Redan på 500-talet f. Kr. flyttade
oskiska bergsbor ned på slätten kring Vesuvius
och grundlade P. nära floden Sarnus’ utlopp i
den neapolitanska hafsviken. Två årh. därefter
anlände samniterna, ett intelligent italiskt
bergsfolk, som stod i liflig beröring med
de grekiske köpmännen och kolonisterna på
kusten. Snart kommo norrifrån de romerska
legionerna; oaktadt tappert motstånd under flera
krig blefvo Kampaniens städer underkufvade, och
P. blef en romersk municipalstad, som, sedan
Cornelius Sulla ditsändt en militärkoloni,
efter Sulla och sin skyddsgudinna Venus
officiellt erhöll namnet Colonia Veneria
Cornelia. År 63 e. Kr. förstördes P. delvis
genom en häftig jordbäfning. Skadan var så
stor, att det blef fråga om att inställa
stadens återuppbyggande. Detta tilläts
emellertid. Nybyggnads- och reparationsarbetet
bedrefs med stor ifver och var till en del
färdigt, då en ny olycka år 79 medförde
P:s fullständiga undergång. Vesuvius, hvars
vulkaniska natur den dåvarande tiden ej kände
till (geografen Strabon uttalar dock omkr. 50 år
tidigare sin förmodan, att den fordom varit en
vulkan), utkastade under ett tre dagars utbrott
(24–26 aug.) en så stor mängd vattenblandad
aska och pimsten, att staden slutligen begrafdes
därunder. Af Plinius d. y., själf åsyna vittne,
ha vi i behåll en skildring af utbrottet
(på svenska i "Plinius den yngre", Klassiska
biblioteket n:o 2, 1904). Naturligtvis anställdes
snart gräfningar efter förlorade dyrbarheter,
och kejsar Titus skall t. o. m. haft någon
tanke på att ånyo uppbygga staden. Detta blef
dock ej af, och under tidernas lopp glömde man
så fullständigt bort P., att, när de första
gräfningarna i nyare tid företogos, man trodde
sig ha att göra med staden Stabiæ. Dessa nyare
gräfningar började år 1748 och anställdes i
förstone endast för eftersökande af konstverk
och andra dyrbarheter, hvarvid ofta husväggar och
andra byggnadsdelar förstördes. Först med 1861,
då G. Fiorelli öfvertog ledningen, infördes
en bestämd plan i gräfningsarbetet, och detta
företages numera med den största noggrannhet och
försiktighet. Gräfningarna företagas i vågräta
schakt, och den uppgräfda jorden undersökes
omsorgsfullt. Staden är (se fig. 1) indelad i sex
delar (regiones), hvarje del i kvarter (insulæ),
dessa åter i hus, hvilka man efter utgräfningen
åsatt nummer. Hvarje liten småsak tillvaratages;
och då man här och där påträffar tomrum efter
förmultnade lefvande varelser eller trävirke i
den af vattnet
och askan bildade massan, kom Fiorelli på
den tanken att däri gjuta gips, hvarigenom
förträffliga afgjutningar af människor och
djur (se fig. 16 o. 18 å pl. IV) liksom
af åtskilliga träarbeten (dörrar, möbler
m. m.) kunnat åstadkommas. Af staden, hvars
folkmängd beräknats till omkr. 25,000 inv.,
äro f. n. mer än två tredjedelar utgräfda.
Vid inträdet i den utgräfda staden iakttar man
genast en viss regelmässighet i anläggningen. Två
parallella hufvudgator gingo ungefär i n. och
s. samt skuros af två andra hufvudgator, gående
i ö. och v. Rundt kring staden sträckte sig en
med torn försedd mur, genombruten af 8 portar,
i hvilka hufvudgatorna utmynnade. Parallellt
med hufvudgatorna löpte mindre gator. Alla voro
noggrant stenlagda samt hade höga trottoarer på
sidorna (fig. 5 o. 7). Afloppsöppningar här och
där vid trottoarerna bortförde rännstensvattnet
utom staden. Rikligt med dricksvatten erhölls
genom vattenledningen, som medelst en akvedukt
leddes till staden, där vattenbehållare funnos
i gathörnen. Äfven i många rikare enskilda
hus voro vattenledningsrör införda. I det 1895
utgräfda "Vettiernas hus" (fig. 4; så kalladt
efter sigillstampar med namn på två personer med
släktnamnet Vettius) var vattenledningen så väl
bibehållen, att den genom en obetydlig reparation
kunnat återställas och, sedan en särskildt insatt
vattenreservoar insatts, åter fungera. Till sitt
yttre utseende i öfrigt voro de särskilda gatorna
hvarandra mycket olika, några tysta och dystra,
omgifna blott af kala husväggar, under det dock
de flesta lifvades af åt gatan öppna butiker,
den ena intill den andra. P. var en rik och
liflig handels- och fabriksstad. Rikedomen visar
sig bl. a. i den mängd offentliga byggnader
och monument, som på enskild bekostnad blifvit
uppförda; handels- och fabrikslifvet se vi dels
af de många handelsbodar och handtverkerier,
som påträffats, dels af inskrifter därom. Också
var P. hamnplats för flera af de kringliggande
städerna och industriell medelpunkt för en
stor del af Kampanien. – Tre öppna platser äro
hittills utgräfda. "Oxtorget" (Forum boarium)
låg i en afkrok nära amfiteatern. På sydsidan
af den lavakulle, på hvilken P. är byggdt,
låg det s. k. Forum triangulare, stadens, som
det synes, äldsta centrum. P:s Forum civile,
det nyare, större och elegantare torget, är af
stor betydelse såsom en af de få fullständigt
bibehållna öppna platserna af denna art. På
nordsidan af denna torgplats, som har formen
af en rätvinklig parallellogram, reste sig
Juppiterstemplet. Rundt torget stod under
stadens senare årtionden en mängd bildstoder
af kejsarhusets medlemmar samt af om staden
förtjänta män. I öfrigt lågo i närheten af torget
många offentliga byggnader, t. ex. Venustemplet,
Apollontemplet, Fortunatemplet (fig. 8), ett
tempel åt kejsarens (Vespasianus’) genius,
2 stora saluhallar, basilikan (en rättegångs-
och församlingshall; fig. 2), dekurionernas
("stadsfullmäktiges") samlingsrum m. fl. På
två sidor sträckte sig framför byggnaderna en
pelargång med ett genom trappor tillgängligt
galleri därofvan. Af offentliga byggnader märkas
vidare badhusen och teatrarna. Fyra offentliga
badinrättningar (däribland en med genomförd
centralvärmeledning) – enskilda sådana finnas
i flera privathus – ha gräfningarna uppdagat. Af
teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
