Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egde konungen endast 2 röster. Skatteväsendet
moderniserades, och nya inkomstkällor öppnades
för staten. För ordnande af undervisningsväsendet
tillsattes en "edukationskommission" med
dispositionsrätt öfver de medel, som blifvit
tillgängliga efter jesuitordens upphäfvande
genom indragning af dess egendom. Härens
styrka skulle uppbringas till 30,000 man,
och man sökte organisera den efter preussiskt
mönster; i detta som andra afseenden hindrade
visserligen de dåliga statsfinanserna programmets
fullständiga genomförande. Den nya regeringen
gjorde mycket för landets materiella förkofran
genom gynnande af handel och manufakturer,
kanalanläggningar o. s. v.; ekonomiska frågor
dryftades med förkärlek i litteraturen, men
äfven krafvet på fortsatta politiska reformer
häfdades, särskildt af Staszyc. I sin yttre
politik vacklade P. mellan Ryssland, på hvilket
konungen och framför allt "hetmanpartiet" under
X. Branickis ledning alltjämt ville stödja sig,
och Preussen, som genom alliansanbud förstod
attrahera ett nytt "patriotiskt" parti, men
som samtidigt kastade giriga blickar på Danzig
och Thorn. Afgörandet af de brännande frågorna
tillföll "den fyraåriga riksdagen" (1788–92), där
"patrioterna" i regel hade öfvervikten; Ryssland
var i början upptaget af det nya turkiska kriget
(1787–92) och måste därför något försumma vården
om P:s "friheter". Riksdagen började omedelbart
reformarbetet: det ständiga rådet afskaffades,
hvarigenom konungens myndighet något utvidgades,
nya betydliga skatter utkräfdes (äfven af adeln),
för härens rekrytering infördes tvångsutskrifning
vid sidan af den fria värfningen (1789); utåt
trodde man sig trygga P:s integritet genom ett
försvarsförbund med Preussen (1790). Slutligen
genomdrefs genom "hetmanpartiets" öfverrumpling
en grundlig reform af P:s hela statsskick;
författningen af 3 maj 1791 gjorde från och
med konung Stanislaus’ död riket ärftligt
inom det kursachsiska huset och införde för
riksdagens del majoritetsbeslut (hvarvid de båda
kamrarnas röster i regel skulle sammanräknas),
men suspensivt senatsveto och kvalificerad
majoritet stadgades för vissa viktigare ärenden;
konungen hade att inom senaten för två år utse
sina ministrar, som endast egde att råda och voro
ansvariga inför riksdagen; den senare kunde med
kvalificerad majoritet aflägsna en minister från
hans ämbete. Denna konstitution väckte Rysslands
och de rysksinnade "frihetsvännernas" ovilja,
och en konfederation i Targowica bildades till
den gamla författningens värn (under ledning
af Branicki och Felix Potocki 1792). Ryska
trupper ryckte in i landet, och ehuru polackerna
under Josef Poniatowski och Kosciuszko (se
d. o.) gjorde tappert motstånd, måste de vika
för öfvermakten, och konungen tvangs att biträda
konfederationen. Preussen, som icke kunde önska
P:s återförening med Sachsen under en gemensam
dynasti, erkände icke sin åtagna förbindelse att
skydda P:s integritet och lät liksom Österrike
förmå sig att med Ryssland aftala den gamla
polska författningens restauration. Ingendera
makten kunde med ro åse Rysslands ensidiga
maktutvidgning i P., men Österrike måste framför
allt tänka på att återtaga det åt fransmännen
hemfallna Belgien. Ryssland och Preussen
kommo (jan. 1793) öfver ens om P:s andra delning:
Ryssland tog det väldiga området ö. om en linje
från Dünaburg till Kamenets, Preussen åter
Danzig, Thorn och det långt mindre, men högst
värdefulla området v. om en linje från Oswiecim
(Auschwitz) till Masoviens västgräns. Delningen
erkändes på en "stum" session af riksdagen
i Grodno (1793), som samtidigt tvangs att
utarbeta en ny konstitution med utsöndrande af
den fyraåriga riksdagens reformer (hvarvid dock
liberum veto förblef afskaffadt). Då hären i
sammanhang därmed skulle betydligt reduceras,
kände sig särskildt officerskårens patriotism
direkt utmanad; dess ledare trädde i förbindelse
med det konstitutionella reformpartiets
främsta män, som från utlandet (Sachsen) följde
händelserna i Polen. I det af dem organiserade
upproret (från mars 1794) tog Kosciuszko
(se d. o.) ledningen, ehuru konungen, som slöt
sig till resningen, alltjämt formellt behöll
sin myndighet. Polackerna vunno i början flera
framgångar mot de ryska och preussiska trupperna,
men Kosciuszkos nederlag och tillfångatagande
vid Maciejowice (okt.) bröt de upproriskes
kraft; den ryske generalen Suvorov kunde sedan
(i nov.) storma Praga och hålla sitt intåg i
Warschau, som preussiska trupper tidigare (i
aug.) förgäfves hade belägrat. Delningsmakterna
ville icke längre tåla ett själfständigt
Polen, och Preussen liksom Österrike sökte
kompensation för sina förluster i kriget med det
revolutionära Frankrike. Österrike blef ense med
Ryssland om att hindra en för stark preussisk
maktutvidgning och om villkoren för en ny delning
(jan. 1795). Förhandlingarna härom ledde först
i okt. definitivt till P:s tredje delning:
Ryssland tog områdena ö. om Njemen och Bug,
Österrike landet mellan Pilica och Bug (det
s. k. Nya Galizien), Preussen det återstående
landet v. om Njemen och Warschau. Samtidigt hade
Kurland genom adelns och hertigens underkastelse
införlifvats med Ryssland. Det sålunda förintade
P:s siste konung lefde i Ryssland till 1798 som
delningsmakternas pensionär.
Restaurationsförsök. "Konungariket Polen"
(1795–1830). Det polska folket, som under skilda
herrar behöll sin språkliga och kulturella
samhörighet, uppgaf icke hoppet om rikets
återupprättande. Efter Napoleons framträdande
anknötos förhoppningarna särskildt till denne;
sedan 1797 kämpade polska legioner under hans
fanor (organiserade särskildt af Dombrowski och
Kniaziewicz), men först Preussens sammanstörtande
1806 medförde ett polskt restaurationsförsök. Ett
uppror utbröt i det polska Preussen omedelbart efter
slaget vid Jena, och genom freden i Tilsit (1807)
bildades af Preussens byte från delningarna (utom
en del af Westpreussen) hertigdömet Warschau,
som öfverlämnades åt konungen af Sachsen,
Napoleons vasall; distriktet Białystok förenades
med Ryssland, Danzig blef fristad. Hertigdömets
författning (oktrojerad af Napoleon 22 juli s. å.),
som formellt anknöt till gamla polska förebilder
(riksdag bestående af senat och landtbådskammare), hade dock en
modernt fransk prägel och införde bl. a. Code
Napoléon; från första stund arbetades dessutom
på skapandet af en stark här. Denna kom till
användning i det fransk-österrikiska kriget 1809,
då staden Warschau visserligen för en tid kom i
österrikarnas våld, men å andra sidan de polska
vapnen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
